• Publicerat 29 december, 2017
  • Skrivet av Måns Karlsson
  • 0 Kommentarer
Foto: Bildbyrån

När Roger Melin sparkades spekulerades det inte ens i en utländsk tränare. Norrmannen Dan Tangnes är nästan exotisk. Hans Wallsons ledarstil fungerade inte i en schweizisk storklubb. Och i NHL lyser européerna fortfarande med sin frånvaro. Varför är det så?

Engelsk fotboll lider just nu av en kris. Det är extremt ovanligt att en engelsk tränare får ta hand om någon av storklubbarna i Premier League. I Europaspelet den här säsongen har bara ett enda lag en engelsk tränare: Östersund. I stället tränas de inhemska topplagen av en tysk, en argentinare, en spanjor en portugis, en fransman och en italienare. Real Madrid, världens största klubb, tränas av en fransman. Inte en spanjor. Och så vidare. Fotbollen är väldigt bra på att plocka in influenser och filosofier från andra länder. Ibland kan det nästan gå lite för långt.

Men hockeyn är helt annorlunda. NHL är fortfarande nordamerikanernas liga. De finska lagen tränas i mångt och mycket av finländare. Den tjeckiska ligan innehåller tjeckiska tränare. Ska du lyckas i KHL ska du vara ryss. Och i SHL är Dan Tangnes, som norrman, exotisk. Han var åtminstone det fram tills dess att Cam Abbott gjorde entré i ligan. Med Chris som sportchef, dessutom.

Men vi har sett flera exempel på när utländska filosofier av någon anledning inte går att implementera i Sverige. Larry Huras är det senaste exemplet. Och sedan hans fiasko i Modo är det nästan som att sportcheferna inte vill ta ordet ”Nordamerikan” i sin mun ens.

Visst finns det exempel på svenska tränare som gjort det bra, ja faktiskt till och med gjort karriärer, utomlands. Men för Hans Wallson, en av svensk ishockeys allra bästa tränare, funkade det inte i Zürich. Idag fick han sparken. Redan under förra säsongen läste jag missnöjda artiklar om svensken. Hans filosofi funkade inte på de schweiziska spelarna. Anledningen var bland annat, som jag förstod det, att Wallson ställde lite för höga krav. Inte nödvändigtvis att de skulle jobba hårdare, eller något sådant. Utan för höga krav rent taktiskt. I Sverige är vi vana med att 17- och 18-åringar som kommer upp i A-laget ska vara taktiskt skolade. I Schweiz funkar det inte så.

Sen läste jag Sanny Lindströms blogg idag. Han skrev: ”Jag spelade själv i den schweizisk ligan under en säsong och min generella bild schweiziska hockeyspelare är att de har ett fruktansvärt dåligt psyke och framförallt en väldigt stor makt eftersom antalet importer per klubb är reglerat till fyra per lag. Vill de inte ha kvar en tränare så slutar de helt enkelt att spela för honom”.

”Vad fan är det jag läser?”, kände jag direkt. Det är ju helt absurt, när man tänker på det.

Jag vet om att jämförelsen med fotboll haltar, eftersom det är en mycket större sport. Det finns inte ett lika stort utbud av tränare, eller en lika stor ekonomisk ”kulram” att röra sig med. Men det är märkligt hur uppdelad hockeyn är just när det gäller tränarbiten. Jag menar, svenska spelare gör överlag succé både i Nordamerika och i Schweiz. Och hur många finländare och Nordamerikaner har vi inte haft i SHL som satt enorma avtryck? Många. Men på tränarsidan lyser de, med några undantag, med sin frånvaro. Inte minst under det senaste decenniet. I Schweiz har vi dock sett en del nordamerikanska coacher nå framgångar de senaste åren.

När Roger Melin fick sparken från Brynäs suckades det över att det var otroligt tunt på tränarmarknaden. Till slut fick assisterande tränare Tommy Sjödin jobbet. Det har visat sig vara ett klokt beslut. Men det spekulerades inte ens i någon utländsk tränare. Det anses vara så osannolikt att inget namn ens togs upp. Det säger ändå en del.

Skulle inte hockeyn kunna utvecklas av att vi fick ett större utbyte även på ledarsidan? Eller blir det för mycket med den omställningen som sker bara på spelarsidan? Och varför funkar det så bra i andra sporter men inte i ishockey? 

Nu när Hans Wallson får sparken spekuleras det direkt vilken svensk klubb som eventuellt kan hugga tag i honom till nästa år. Att han ska fortsätta utomlands känns nämligen otroligt. För han är ju svensk. Då ska han träna i Sverige.

Så tycks det nämligen stå i lagboken.

@manskarlssonyao