Foto: Bildbyrån

Fotbolls-VM är över. För en person som jag, som har mitt hjärta delat i flera sporter, har det varit en fest som varat i en månad. Ingenting slår faktiskt ett riktigt bra fotbolls-VM. Det måste jag erkänna, trots att ishockey är min sport numera.

Men på ett plan är fotbolls-VM inte ens nära det vi får inom ishockeyn. TV-sändningarna har den senaste månaden varit…ptja…knappt godkända. Då är jag snäll. Sändningarna har varit stela. Analyserna har varit bristfälliga, i den mån de ens existerat. De som sitter i studion för att ge ett lite annat perspektiv än analyserna om hur lagen står med sin backlinje eller vilket presspel de sätter in, det vill säga Johanna Frändén och Jonas Eriksson, har skött sig bra. Men i övrigt har varken TV4 eller SVT briljerat över huvud taget.

Normalt sett skickliga ankare som André Pops och Anna Brolin har gått ned sig något oerhört. Pops har stått och ställt platta frågor som ”Hur mycket betyder en förbundskapten?”, som han ställde till Jonas Eriksson efter Frankrikes VM-guld igår. Eller ”Hur är Antoine Griezmann som spelare?” som han också ställde efter VM-finalen igår. Det är typ sådana frågor man kan ställa VM:s första dag.

Jag har i princip inte lärt mig någonting nytt om någonting under den senaste månaden. Jonas Erikssons inspel om VAR har väl varit det närmaste man kommit en ny lärdom. Johanna Frändén kommer också med intressanta fakta, men hon tillåts aldrig riktigt briljera. Hon får ständigt frågor som: ”Jaha, hur är intresset för den här matchen i Marocko, då?”.

TV4-sändningarna har varit VM i stelhet. De har knappt gått att titta på. Kommentatorsinsatserna har varit utmärkta, men studion har varit ett haveri. Kemin mellan Anna Brolin och experterna som tävlat i vem som kan använda de mest komplicerade facktermerna för att försvarsspel har påmint om kemin mellan Vadim Sjipatjov och Las Vegas, ungefär.

Samtidigt kan vi förflytta oss till mitten av november. Det är en full SHL-omgång, och C More har valt ut Örebro-HV71 som huvudmatch. Det är lördag. Det är mycket folk i arenan. C More har Björn Oldéen i studion med Petter Rönnqvist och Sanny Lindström som experter. På kommentatorsplats finns Lasse Granqvist eller Lena Sundqvist. Där finns Arto Blomsten, Johan Tornberg eller Niklas Wikegård. Det är ett högt tempo, när det passar. Det är ett lågt tempo, när det passar.

Det är analyser. Intressanta intervjuer. Det kan bli reportage. Det kan pratas om huvudtacklingar, läckra mål, filmningar, genombrottsmän. Och efter nästan varje sändning känner jag att jag har fått ut något av att titta. Jag känner nästan aldrig: ”Nä, den där sändningen var inte bra”. Och det är ganska imponerande, med tanke på hur otroligt många matcher C More visar. Både från SHL och HockeyAllsvenskan.

Jag förstår att det finns en skillnad i att C More kan gå mer på djupet i sina sändningar än vad SVT och TV4 kan under fotbolls-VM med tanke på att de når ut till så otroligt många människor. De ska även finnas där för Johnny, 63, eller Louise, 14, som aldrig ser fotboll annars. Och det har jag respekt för. Men det går fortfarande att producera bra sändningar. Där har de misslyckats fatalt.

Det går att göra en enkel brygga till Viasats bevakning av hockey-VM i Danmark 2018. Det var de bästa sändningarna från ett hockey-VM någonsin. Niklas Jihde och Suzanne Sjögren lät experterna gå på djupet – samtidigt som de behöll en ”folklig aura” som gjorde det lätt att hänga med även för dem som inte kollar på ishockey annat än just vid VM. De hade en variation på vilka som var med i studion och vilka som kommenterade. På det sättet var det alltid ett högt tempo med intressanta inspel och sändningar, rätt igenom. SVT körde samma studio och samma två kommentatorspar under hela VM. TV4 hade ett visst ombyte. Vi fick aldrig något nytt. Aldrig några nya infallsvinklar eller åsikter jämfört med de vi hade hört tidigare. Det snackades fortfarande om domarna. Om intresset i Marocko. Om att det var viktigt att stoppa Harry Kane för att slå England.

Det händer ingenting nytt. Fotbollen har ingen Erik Granqvist, som helt plötsligt drar fram en miniklubba eller ett par benskydd och visar exakt vad som händer och varför det händer. Det var knappt så det byttes en kameravinkel när studion sände i VM. Det var i princip en stillbild på Pops/Brolin och de övriga, med experter som satt på samma plats varje dag och svarade på samma frågor och gjorde samma analyser. Det var inte ens ett speciellt snyggt VM rent grafiskt.

Till och med TV3/Viasats studio i den gruppen där Sverige inte spelade var bättre än TV4:s och SVT:s studio från fotbolls-VM. Det säger egentligen allt. Det går att göra bra sändningar, att storsatsa, även om du behöver nå ut till en bredare publik.

Hockey-VM går varje år. C More sänder med studio och storsatsar på åtminstone tre matcher i veckan. Och får det ändå att kännas mer exklusivt, mer påkostat, än när TV4, som ju äger C More, gör fotbolls-VM. Som går vart fjärde år.

Viasats sändningar från Stanley Cup-finalen, som går mitt i sommaren, mitt i natten, är mer initierade än sändningarna från fotbolls-VM.

Det är då man inser hur lyckligt lottade vi är. Och hur otroligt bra hockeybevakning vi har i det här landet. Och att det går att producera bra sportsändningar. Av någon anledning valde varken SVT eller TV4 att göra det.

@manskarlssonyao