• Publicerat 24 november, 2018
  • Skrivet av Måns Karlsson
  • 0 Kommentarer
Foto: Bildbyrån

Luleå besegrade Brynäs med 4-3 och är i topp av SHL. Där lär man knappast vara när serien summeras – men Luleå är inte långt ifrån att åter vara en guldkandidat.

GAVLERINKEN (HOCKEYSVERIGE.SE)

Senast Luleå var ett topplag att räkna med (Real Luleå kändes aldrig som en realistisk guldkandidat, trots den starka truppen) var ”Bulan” assisterande tränare till Jonas Rönnqvist. Sedan dess har de varit ett ganska grått lag i mitten av tabellen, som definierats av hårt jobb, bra målvaktsspel och en hel drös misslyckade transatlanter. Nu är Luleå ett hårt jobbande lag, med bra målvaktsspel, och en transatlant som är en av SHL:s allra hetaste spelare.

Under ”Bulans” ledning har Luleå sakta men säkert tagit steg. Redan i mars skrev jag en text om att det fanns anledning att börja tro på klubben igen. Dagen efter att laget hade åkt ut mot just Brynäs i en glödhet åttondelsfinalserie konstaterade coachen att Luleå kommer börja på en högre platå nästa år. Grunden var lagd. Och det är precis vad som hänt.

Spelare för spelare är Luleå inget jättespektakulärt. Men ”Bulan” och de övriga i staben har fått jobba en säsong med spelare som Emil Larsson, Robin Kovacs, Oscar Engsund och bröderna Emanuelsson. Inkörstiden var redan avverkad. Där hade Luleå ett försprång mot de allra flesta andra klubbarna. Ta dagens motståndare Brynäs som exempel. De har inte gjort annat än att ”starta om” de senaste två säsongerna.

HADE BEHÖVT EN PALUSHAJ

Med en av seriens bästa målvakter i Joel Lassinantti och en stjärnback i Erik Gustafsson (första SHL-målet i kväll) finns det spetskvalité i detta Luleå. Men det saknas något för att de ska vara en riktig guldkandidat. Det saknas en sista pusselbit framåt, i min mening. Visst, nu är Jack Connolly tokhet och vi vet att Emil Larsson är en potentiell skyttekung i SHL. Men det är inga spelare att lita på över 52 omgångar. Hade Luleå haft en, säg, Aaron Palushaj i laget hade situationen varit en helt annan. De hade behövt den där offensiva pjäsen som kan bära ett lag över tid. Bulans gäng kommer vara svåra att nöta ned över en sjumatchersserie, för kvartsfinal går de garanterat till, men jag har svårt att se dem vinna tre slutspelsserier med det spel och den trupp de har nu. Dit har de en bit kvar.

De underliggande siffrorna talar inte heller till Luleås fördel, men det finns faktorer som inte tas upp i de siffrorna som också betyder mycket. Som engagemang, hunger, inställning och hårt jobb. Det som Luleå har mest av i hela SHL. Dessutom har de ett boxplay som varit riktigt bra den här säsongen. Och vi ska vara ärliga och säga att Brynäs inte hade speciellt många kvitteringschanser innan Ryan Gundersons sena 3-3-kanon som förde tankarna till guldmålet 2012.
– Vi spelade av tredje perioden jävligt bra. Det är ett räknefel som gör att de kan kvittera i slutet. Men det var rättvis att vi fick extrapoängen, som Bulan, på strålande humör, själv konstaterade.

BEHÖVER ALL MEDSTUDS DE KAN FÅ

Brynäs då? Ja, de spelade ännu en sån där typisk Brynäsmatch. De är med i alla matcher, har tagit poäng i sju raka, men fortsätter förlora i övertid eller straffar. Förlusten på straffar idag var den sjätte i rad när matchen avgjorts efter ordinarie tid. Brynäs är bättre än vad de varit tidigare under säsongen – men inte tillräckligt bra för att vinna matcher på skicklighet. De behöver all medstuds som går för att de ska vinna en sådan här match. Idag hade de inte det.

Idag var det som så många gånger förr ”Bulan” som fick lämna Gavlerinken med en vinst.