• Publicerat 28 november, 2018
  • Skrivet av Måns Karlsson
  • 0 Kommentarer
Kan Rickard Hugg och Fabian Zetterlund slå igenom som Patrik Berglund och Mikael Backlund, eller kanske som Anton Lander?Foto: Bildbyrån

Mer och mer har bevakningen av JVM landat i vad som ska hända efter turneringen. Vem draftas först? Vem blir den stora stjärnan? När slår han sig in i NHL? Jag vill inte ha det så i  år. Nu finns chansen att gå back to basic.

När junior-VM slog igenom i Sverige för drygt tio år sedan var det kärleken till den frejdiga ishockeyn som gjorde att turneringen blev så populär som den blev. Men en faktor som inte ska underskattas var det häftiga i att personer som annars förde en ganska anonym tillvaro under ett par veckor var några av landets mest omdiskuterade idrottare. Från ingenstans kunde Patrik Berglund, André Petersson, Mathias Tedenby, Niklas Lundström och Max Friberg bli folkkära.

De senaste åren har den charmen försvunnit något. Dels, förstås, för att bevakningen kring ishockeyn i stort är större nu. Dels för att intresset för våra unga spelare blivit större, just med tanke på JVM, och därför har också bevakningen skärpts kring det  En annan anledning är att spelarna slår igenom på seniornivå tidigare. Men också för att allting nu handlar om draften. Om NHL-karriären. Det som ska komma efter JVM.

Förra året hade SVT en programpunkt som hette ”Dagens Dahlin” där de varje dag lyfte fram en vinkel om Rasmus Dahlin. Det är såklart häftigt att vi har en så stor talang från Sverige, och det ska vi bejaka, men det blev lite för mycket. Det var liksom ett halvår innan han ens hade draftats. Det som gjorde JVM till den folkfest det är var känslan av att det var ett gäng tonårskillar som älskade att umgås och spela hockey, men som samtidigt fick JVM att kännas som det viktigaste som pågick i hela världen.

DET FINNS INGEN SUPERSTJÄRNA

Nu? Well, nu tycker jag mycket handlar om att bara bygga profiler. Vi ska lyfta fram våra superstjärnor, oavsett om de heter Rasmus Dahlin, Elias Pettersson, Lias Andersson eller som det var tidigare år med Filip Forsberg och framför allt William Nylander, som exempel. Och återigen: I grunden är det något positivt. I grunden är det något som bara bevisar hur bra vår talangfabrik är just nu. I grunden är det häftigt att man kan bygga killar som är juniorer, ja, vissa spelar med galler till och med, som superstjärnor.

Men i årets JVM-lag finns ingen given superstjärna. Ingen spelare har namnet ”Nylander” på ryggen. Det finns ingen Forsberg, Dahlin, Lindholm eller Pettersson. Det finns förmodligen inte heller någon i det svenska laget som kommer väljas i förstarundan i sommarens draft. Och får vi se en programpunkt som heter ”Läget med Lundeström” (Isac kommer vara vår största stjärna) blir jag chockad. Så, med andra ord finns nu chansen att göra JVM till det det en gång var. En turnering där några tonåringar åker till ett främmande land (Kanada) och spelar nattrysare som får svenska folket att samlas kring en snart utdansad julgran och titta på ishockey, med ett glas julmust och allt julgodis som bakades men inte gick åt den här julaftonen heller.

JAG VILL ATT HAN SKA BLI DEN SPELAREN

Sverige har sitt mest profilfattiga och stjärnfattiga lag på många år och jag skulle bli förvånad om det här laget upprepar fjolårets succé med en finalplats som så när ledde till guld. Tomas Montén kommer dock ha ett starkt lag, med en som vanligt helt otrolig backsida, som kommer ha alla chanser att charma den svenska TV-publiken i vinter.

Men jag hoppas det får stanna just där. Att de får charma oss här och nu. Jag vill inte göra något snack om att den och den spelaren kanske får draftas i sommar. Eller se en programpunkt som heter ”brännhett med Brännström” även om jag kan sitta och titta hela dagarna på hur han flyter fram på isen och serverar öppnade passningar. (Ja, jag är svag för Erik Brännström).

Jag vill att JVM ska få vara JVM igen. Jag vill att Rickard Hugg och Fabian Zetterlund ska få bli de mest omtalade idrottarna vi har i Sverige under två veckors tid. Jag vill att Marcus Sylvegård ska reta sönder kanadensarna i en final och älskas av ett helt land. Och jag vill att Isac Lundeström ska bli den spelare Patrik Berglund var 2007, som ledde oss till en sensationell final, eller som Johan Larsson var i JVM 2012, som ledde oss till ett sensationellt VM-guld.

Back to basic, alltså.

@manskarlssonyao