Ryssland får aldrig ihop det när de har alla stjärnor på plats, sägs det. Sanningen? Sanningen är att det är USA som aldrig får ihop det med alla stjärnor på plats.

Sedan VM-formatet gjordes om och det infördes ett slutspel har 27 turneringar gått av stapeln. På de 27 turneringarna har USA missat kvartsfinal eller åkt ut i kvartsfinal 18 gånger. Nio gånger har de gått till semifinal. Noll gånger till final. Fyra gånger har de tagit brons.

USA har många gånger kommit till VM med ett orutinerat lag, utan sina stora stjärnor. Ofta har de en eller flera collegespelare med. Ibland till och med spelare som huserar i Europa, som exempelvis Ryan Lasch som spelade VM som Pelicans-spelare 2012. Men det duger inte som ursäkt. Tre Kronor har många gånger kommit till VM med Tony Mårtensson, Jörgen Jönsson, Mattias Weinhandl, Linus Omark och så vidare som sina stora forwardsnamn. Spelare som inte heller spelar i NHL utan ”bara” är toppspelare i Europa. USA har dessutom en bredd som i sämsta fall ska vara jämbördig med den bredd Sverige har – så även om de fått nej från sina stora namn vid många tillfällen har de nästan alltid kunnat ställa upp med bra lag.

De senaste åren har USA varit den stora dominanten på juniorsidan. Sedan 2009 har de vunnit sju av elva guld i U18-VM, varit i final nio gånger och tagit medalj alla år. I U20-VM har de tre guld, ett silver och tre brons sedan 2010. Hittills har de inte lyckats översätta det till framgång på seniorsidan. De har ryckt upp sig rejält i VM-sammanhang och har tre brons sedan 2013 – men ofta slutar deras VM-äventyr med kollapser. Ofta får vi se de tänkta storstjärnorna vika ned sig när det gäller. Som förra året, då USA föll med 6-0 mot Tre Kronor i semifinalen trots att Jeff Blashill kunde matcha ett urstarkt lag med Patrick Kane och Johnny Gaudreau som storstjärnor. Men Gaudreau tappade humöret och skämde snarare ut sig i den matchen. Det är inte första gången det händer USA.

DET FINNS INGEN URSÄKT

Kollar vi i OS och World Cup tog USA silver under OS-turneringarna 2002 och 2010 och i World Cup 2004 respektive 2016 åkte de ut i semifinal mot skrällen Finland, samt i gruppspelet efter att ha varit turneringens stora besvikelse. Det är inga katastrofala resultat vi talar om förstås – men det jag vill belysa är att vi inte talar om det över huvud taget. Det är som att vi inte tar USA:s närmast ständiga misslyckanden på allvar (inte de själva heller). Som att vi fortfarande ser USA som någon sorts lillebror till Kanada och att vi utgår från att de ändå inte bryr sig om landslaget. Eller hockey över huvud taget. I stället blir det ett jäkla hallå varje gång Ryssland misslyckas.

Det hade varit skillnad om det alltid var Kanada och Ryssland, med ett par instick av Sverige, i VM-final. Då hade det varit okej om USA aldrig riktigt orkade hela vägen. Men så är det ju inte. Sverige har varit i en mängd finaler. Finland har varit i flera. Tjecken är just nu inne i sin sämsta period någonsin, med sex medaljlösa VM, men har fem guld se senaste 20 åren. Schweiz har varit i två finaler sedan 2013. I synnerhet Finland och Schweiz har nått framgångar med betydligt sämre lag än USA ställt på benen. Därför finns det inga ursäkter till att USA aldrig får ihop det.

”TYPISKT RYSSAR”

Ryssland har fått någon sorts märklig stämpel på sig. Att de ”inte får ihop gruppen med för många stjärnor”. Att de ”alltid viker ned sig pga för många divor”. Det är alltså ett land som har tagit fyra VM-guld sedan 2008 och dessutom tagit två silver och två brons sedan dess. Ett lag som vann OS som storfavoriter ifjol. Men när de vinner då är det bara ”Ja, de har ju bästa laget. Klart de ska vinna”. När de förlorar? Då är det krigsrubriker om ”typiskt ryssar” och ”de är diviga”. Att Ryssland vid flera tillfällen har stått för stora misslyckanden i stora turneringar är givet. Såväl OS 2010 i Vancouver med den pinsamma 7-3-förlusten mot ett överjävligt Kanada och OS-missen på hemmaplan i Sotji är mörka kapitel i den stolta ryska hockeyhistorien. Men de blir så vansinnigt mycket hårdare bedömda än alla andra. I synnerhet eftersom de ofta förlorar mot just Kanada i avgörande lägen. Precis som USA. Men det är inte lika viktigt att påpeka, tycks det.

HAR CHANS ATT MOTBEVISA OSS

Ser vi till årets VM skulle jag påstå att Ryssland har det klart bästa laget på pappret, med USA som tvåa. Men i vanlig ordning har USA sett knackiga ut. De inledde med en brakförlust mot Slovakien, hade tur som besegrade Finland och föll igår stort mot Kanada. De har inte alls imponerat trots att de återigen fått ihop ett mycket starkt lag. Eller ja, många starka spelare i alla fall. För det här med att få ihop ett lag verkar inte gå så bra i år heller. De får förstås en chans att motbevisa oss ikväll när de möter just Ryssland i kvartsfinalen men åker de ut där är det ett nytt superfiasko. Inte att de åker mot just Ryssland, som är magiskt bra, utan för att de återigen gör ett VM där de spelar som att de inte ens bryr sig. De gör återigen ett VM där de inte ens är nära att nå sin maxkapacitet. Jag menar, USA hade problem att vinna mot Storbritannien. Visst, det blev 6-3, men ska vi vara ärliga hade britterna väl så många bra lägen som amerikanerna hade i den matchen.

En amerikansk vinst i kvällens kvartsfinal skulle innebära att vi återigen riktar ljuset mot Ryssland som ”aldrig får ihop det när de har många stjärnor på plats”. En rysk vinst gör att vi rycker på axlarna eftersom de ”ska vinna med så många stjärnor på plats”. Och USA? Ptja, dem glömmer vi bort fram till nästa år. Då börjar det om igen.

@Manskarlssonyao