Han behöver fortfarande brottas med sina märkliga aktioner från NHL-draften 2015. Men att Don Sweeney gått vidare från misstagen då är tydligt. Just nu dominerar han i NHL.

Don Sweeney ersatte Peter Chiarelli som general manager 2015 efter att ha varit klubbens assisterande GM i sex år. Han inledde inte direkt mjukt på sin nya position utan öste på som bara den från start.

Han trejdade till sig ett förstaval för Milan Lucic, som hamnade i Los Angeles. Det var en bra trejd. Han bytte bort Dougie Hamilton till Calgary – mot ett förstaval och två andraval. Det var en desto sämre byteshistoria. Ett byte Sweeney fortfarande förknippas ganska hårt med. Bland annat hos mig. Gjorde de sig av med Peter Chiarelli och tog in hans fattigmanskopia? Det var ungefär så man kände även om ett förstaval alltid är mycket värt. Nu hade Boston desutom tre val efter varandra. De skulle välja som nummer 13, 14 och 15.

MISSLYCKADES KAPITALT I DRAFTEN

Vilka skulle de plocka? Uppsnackade talanger som Mathew Barzal, Kyle Connor, Brock Boeser och Thomas Chabot fanns kvar. Tänk om tre av dem skulle hamna i Bruins! Vilket lag de skulle få. Men så blev det som bekant inte. Med val nummer 13 valde Sweeney & co. Jakub Zboril. En tjeckisk spelare som inte väntades gå förrän i de senare rundonorna. Som nummer 14 plockades Jake DeBrusk och det visade sig ju bli bra. Sen valdes Zachary Senyshyn. Precis som Zboril var Senyshyn en spelare som väntades gå betydligt, betydligt senare. Och det fanns onekligen anledningar till att de två rankades så långt ner. Valet efter Bostons triss i draftpicks plockades Matt Barzal. Sen Kyle Connor. Sen Thomas Chabot. Spelare som redan nu ligger på gränsen till världsklass. Hur det gått för Bostons trio?

Well, Jake DeBrusk är ju en nyckelspelare i laget idag. Zboril har gjort två NHL-matcher i karriären. I övrigt för den tjeckiske backen en ganska anonym tillvaro i AHL. Senyshyn har aldrig spelat i NHL och står på blygsamma 50 poäng på 132 matcher i farmarlaget. Frågan är om det någonsin blir några NHL-spelare av Zboril och Senyshyn. I nuläget känns det tveksamt, för att uttrycka det milt. Milan Lucic och Dougie Hamilton byttes alltså ut mot två spelare som förmodligen inte ens kommer bli NHL-spelare. Redan under draften 2015 kliade experterna sig i huvudet. Vart var Boston Bruins på väg?

FRÅN LIGAVINNARE TILL MISSADE SLUTSPEL

De missade slutspelet 2015, gjorde sitt lag ännu svagare till säsongen 15/16 och missade slutspelet även då. Detta efter att de, så sent som 2014, vunnit Presidents’ Trophy som ligans bästa lag. Höll Don Sweeney på att montera ned Bruins gyllene generation och generationsväxla med spelare som inte höll i NHL? Det var onekligen så det kändes då. Nu vet vi att så inte blev fallet.

Don Sweeney är inte ensam hjärna bakom att Boston åter är ett topplag i NHL. Han har fått god hjälp av att kärnan från mästarlaget 2011 och finallaget 2013 finns kvar, med undantag för Milan Lucic. Tuukka Rask är slutspelets bäste spelare, Zdeno Chára håller okej vid 42 års ålder, David Krejci är lika bra nu som då, Brad Marchand har blivit en av världens bästa spelare och Patrice Bergeron är fortfarande en av världens fem bästa centrar. Men general managern har också gjort vad han kan för att göra sitt lag ännu bättre.

Boston var alldeles för beroende av sin förstakedja under säsongen och att de skulle behöva addera djup inför trade deadline var uppenbart. Sweeney lyckades plocka in de två spelare som tyckare sade att han skulle försöka med: Charlie Coyle och Marcus Johansson. Coyle gick mot talangen Ryan Donato och Johansson mot ett andrarundeval och ett fjärderundeval. Det har visat sig vara två absoluta fullträffar för Boston Bruins del. Dessa båda spelare har varit lysande under slutspelet.

HADE INTE VARIT HÄR UTAN DEM

Johansson har elva poäng på 18 slutspelsmatcher. Charlie Coyle har 15 på 20 matcher. De har dessutom varit Bostons två bästa forwardsspelare under de tre finalerna. I nattens 7-2-vinst hade de 1+1 vardera och var återigen briljanta. Marcus Johansson gjorde sitt livs match i final ett men utan att få utdelning. Tillsammans utgör de en av slutspelets mer fruktade duos.

Jag vill gå så långt som att påstå att Boston inte hade varit där de är idag, med en 2-1-ledning i Stanley Cup-finalen, utan den här nämnda duon. Så vitala har de varit för Bruins framgångar. Med tanke på att hockeynationen Kanada gått och blivit hockeyfrälsta kan vi väl blanda in ytterligare en sport när vi bedömer Bostons general manager Don Sweeney: Han gjorde en homerun under de sista dagarna in mot Trade Deadline. Han plockade inte in de allra största namnen, för det behövde han inte. Han plockade in de spelare han behövde plocka in, gjorde en Stanley Cup-kandidat ännu starkare, och nominerades till GM of the year. Det känns som att det hänt en hel del sedan han tog över 2015 och såg ut att försöka få tillbaka epitetet ”Big, Bad Bruins” från när han själv spelade där. De är fortfarande stora, de är fortfarande elaka och de är fortfarande Bruins. Men de är också en modern lagmaskin som är två segrar ifrån Stanley Cup.

Det ska Don Sweeney ha mycket beröm för.