Då var vi där igen. En klubb ansöker om ekonomisk rekonstruktion och fortsätter att satsa vidare i ettan som om ingenting har hänt.

Kristianstad har gjort det. Skövde har gjort det. Det vill säga, genomgått företagsrekonstruktion för att sedan fortsätta rakt framåt som om ingenting har hänt. Nyköping nosade på det, men tog medlemmarnas pengar och dundrade ner i fördärvet (läs konkurs) istället.

Nu är det alltså dags igen.

Den här gången är det Helsingborg som ansökt om rekonstruktion och fått det godkänt av tingsrätten. I väntan på att borgenärerna ska ta ställning till rekonstruktionen fortsätter föreningen som vanligt och den statliga lönegarantin kommer garanterat att kicka in.

Jag skulle inte påstå att jag är särskilt förvånad. Nu är det Helsingborg som hänger på repen med miljonskulder, nästa vecka är det väl någon annan. Ekonomin i Hockeyettan är på många håll riktigt värdelös.

Men två saker är upprörande.

Att klubbarna fortsätter att bedriva någon form av Kalle Anka-ekonomi och att reglementet gör det möjligt att göra det.

I fallet Helsingborg låter det precis som det brukar göra. Man anspelar på värdet av att rädda ungdomsverksamheten trots att det är a-laget som försatt föreningen i den situation man befinner sig och pekar på utebliven publik och vikande sponsorintäkter som anledning.

I fallet Helsingborg rapporterar HD att föreningen så sent som för en dryg månad sedan fick ett bidrag av kommunen på 200 000 just för sin barn- och ungdomsverksamhet och att man då hävdade att man skulle ha balans i föreningsekonomin till 2015. Nu begär man alltså rekonstruktion.

Naturligtvis har man i jakt på att kunna satsa i alla fall lite inte tagit ordentlig höjd i budgetarbetet och gagget om uteblivna publikintäkter handlar för nästan samtliga klubbar som hamnar i den här typen av situation om att man inte gjort en tillräckligt god omvärldsanalys och överskattat sitt eget attraktionsvärde. Klubbar budgeterar alldeles för ofta med mer publik än vad det är rimligt att vänta sig om inte de sportsliga resultaten blir extraordinära.

Om det beror mest okunskap eller orimliga chansningar skiljer sig förstås från fall till fall.

Men oavsett vad för typ av ekonomisk vanskötsel som satt en förening i den situation där man hamnat är det frapperande att hockeyn dras med ett regelverk som snudd på uppmuntrar den här typen av blåsningar.

Jag har skrivit det förr och jag tvingas skriva det nu igen.

Det är helt orimligt att man kan tillåtas ansöka om rekonstruktion och samtidigt få satsa vidare i serien. Att man får göra det utan några som helst konsekvenser uppmuntrar naturligtvis bara till att sticka huvudet i sanden och köra som om ingenting hade hänt. Går det så går det och det är ändå borgenärerna som får betala priset liksom.

Naturligtvis borde en ansökan om rekonstruktion vara likställt med degradering utan några som helst förmildrande omständigheter.

Har man inte skött sin ekonomi bättre än att man tvingas till en rekonstruktion då borde man naturligtvis inte längre få vara med och leka.

Handlar man för pengar som man inte har. Då dopar man sig ekonomiskt.

Dagens regler uppmuntrar till huvudlösa affärer.