Huddinge fick en ordentlig lektion av Sundsvall i två perioder. En lektion med lärdomar som kan visa sig bli guld värda i jakten på allsvensk status.

Jag bytte några ord med Huddinges assisterande coach Jeff Hällegard efter gårdagens täta seriefinal mellan Huddinge och Sundsvall.

Han höll med mig när jag påstod att de lärdomar som Huddinge-laget drog av den här matchen förmodligen var viktigare än den poäng som laget trots allt lyckades bärga.

Det var ju nämligen så att i två perioder stängde Sundsvall ner Huddinge fullständigt. Gästerna kom ut aggressivt, låg tätt på sin motståndare och gav helt enkelt inte den pucktrillande talangfabriken utrymme att spela sitt spel. De blev överväldigande av det fysiska spel som Sundsvall praktiserade och hamnade således på efterkälken.

Huddinge var helt enkelt inte beredda på motståndet. Eller man kanske snarare ska säga, ovana vid den typen av motstånd.

Det vore synd att säga att höstens östserie bjudit på överväldigande potent och fysiskt motstånd och Sundsvall liknar inget annat motstånd i den här Allettan.

Med andra ord, toppmötet igår var en lärdom lika mycket som en vunnen poäng för Huddinge. Det förhållandevis ungdomliga laget behövde två perioder på sig för att komma underfund med hur de skulle kunna bemästra Sundsvalls spel. Laget saknar en dimension i sitt fysiska spel, men klev ändå upp bättre i slutakten när man imponerande hämtade in 0-2 till 2-2. Man lärde sig.

Ska man kunna göra allvar av sin slogan ”nu ska det ske” och faktiskt ta sig tillbaka till allsvenskan väntar många fler matcher av den här typen. Därför var Sundsvalls-matchen förmodligen viktigare ur lärdomsperspektivet än just med tanke på den poäng man lyckades kriga till sig. Jag tror Huddinge fick med sig väldigt mycket positivt ur toppmatchen.

* * *

I Sundsvalls fall är det guldstjärna och toppbetyg för de två första perioderna som gäller och ett större frågetecken för slutakten.

Laget var inget annat än väldigt imponerande med sin aggressiva hockey mot stackars överrumplade Huddinge-lirare i de två första akterna. Så våldsamt mycket bättre än det spel de visade upp för några veckor sedan när jag skrev krönikan Mil från allsvensk klass.

Fortsätter Sundsvall på den linjen kommer de dundra mot allsvenskan fram i vår. Men slutperioden bör oroa en aning. Då började laget trolla med tankarna och blev väldigt passivt. Bjöd in Huddinge i matchen (även om man naturligtvis inte ska ta ifrån dem att de verkligen höjde sig) om man så vill. Sundsvall är för bra för att hänge sig åt sådana bjudningar.

Sen kan jag inte låta bli att tycka att unga lirare som Marcus Kinisjärvi och Viktor Herzberg är mil roligare än alla Jonathan Hedström i världen.

* * *

Reprisen av den heta toppfighten med komplett Studio Hockeyettan live i pauserna kikar ni på här.

* * *

Östersund? Östersund!

Det är något med det där laget. En stor moral som jag skrivit om tidigare och som bara visar sig om och om igen.

Att man piskade Glada Hudik är väl i och för sig inte så förvånande i sig, men att man gör det på bortaplan utan sin briljante förstekeeper Johan Berge och återigen reder ut en match med uddamålet imponerar.

På sju matcher har man sex segrar och en förlust. Samtliga (SAMTLIGA!) matcher har slutat med uddamålet åt något håll. Det är något speciellt med Östersund.

* * *

Sitter just nu och funderar på om det kanske rent av ska bli en storslagen ”tour de Skaraborg” kommande vecka. Känns som det är läge att låta bloggproffsbilen rulla och klämma så väl vårserie (i Mariestad) som Alletta (i Skövde) söderöver nu när det har spanats norrserie ganska frekvent det senaste. Får se om jag får ihop programmet.