Låt oss för en stund ignorera det faktum att Olofström och Mörrum gjort rakt igenom usla säsonger och just nu spelar kval för att rädda sin existens i Hockeyettan. Då kan vi nämligen konstatera hur grymt imponerande hockeyn ändå står sig i det lilla, lilla landskapet Blekinge.
Den 20 mars 2013 satt jag i Himmelstalundshallen i Norrköping och såg ett Karlskrona i upplösningstillstånd får solklart stryk av Vita Hästen med 4-0.
Det var ett lag som gjort en allt annat än imponerande debutsäsong i allsvenskan (37 poäng på 52 matcher!) och rasat ner i ett kval som man var snubblande nära att inte klara av.
Spelat hackade. Kroppsspråket var uppgivet. Karlskrona var kort och gott ett lag på väg mot avgrunden vid det här skedet i kvalserien.
Hade det inte varit för en mirakulös vändning hemma mot Tingsryd (3-5 med mindre än fyra minuter kvar förvandlades till 6-5 efter straffar) fem dagar senare hade KHK med största sannolikhet rasat tillbaka ner i Hockeyettan och gud vet var i seriehierarkin klubben vid ett sådant scenario hade befunnit sig idag.
Man hade i alla fall inte spelat Hockeyallsvenskfinal mot Västerås.
För jösses så saker och ting har vänt för KHK efter att man med en ynka poängs marginal klarade av den där kvalserien.
Förra säsongen var bra. Årets säsongen, under ledning av Pelle Hånberg, är alldeles formidabel.
Hade någon i mars 2013 sagt att Karlskrona lite knappt två år senare skulle vara tre segrar från en plats i SHL, vem hade trott på en sådan sak?
Förmodligen inte ens den mest inbitne KHK-fanatikern. Den positiva tvärvändningen är remarkabel.
Men faktum är att KHK knappast är ensamma i Blekinge om att göra extraordinära resultat.
Lillebror KRIF förtjänar minst lika mycket ett stort omnämnande.
Säsongen tog slut för någon dryg vecka sedan. Storsatsande Tingsryds AIF blev försvåra i playoff 1.
Det är KRIFs sämsta resultat sedan laget avancerade upp i Hockeyettan.
Sämsta!
På sina fyra säsonger i Hockeyettan har klubben nått kvalserien två gånger, strandat i playoff 2 en tredje och så nu alltså tvingats säga tack och hej till säsongen i playoff 1.
Trist att göra ett sämre resultat än tidigare år så klart, men ser man till helheten är det ett alldeles fantastiskt facit. Medan det finns etablerade klubbar som sliter och sliter utan att göra några resultat av värde alls har KRIF alltså lyckats avancera vidare till ”slutspelet” varje säsong. Det är något att vara stolta över.
Blekinge är med andra ord det lilla landskapet med de stora framgångarna.
Sen måste man förstås vara realistisk mitt i all framgång och konstatera att KHK på sikt förmodligen inte är ett lag för SHL (och att det är ganska otroligt att de lyckas betvinga Västerås i den haussade finalserien) hur gärna man än vill och att KRIF förmodligen mår bäst av att vara just exakt där man befinner sig just nu. I toppen av ettan.
SHL och allsvenskan kan helt enkelt bli övermäktigt för de båda respektive klubbarna.
Men oavsett vilket. Det är häftigt hur den lilla marknaden fortsätter att producera så pass bra hockey även efter att den värsta derbyhettan med mängder av bra lag i ettantoppen svalnat av.
Ikväll är det Hockeyallsvenskfinal.
Sjukt otippat. Men kul.