Krutröken efter ”säsongernas säsong” börjar så sakteliga lägga sig och det är dags att utvärdera lika väl som blicka framåt. Jag lämnas med känslan att den stora förloraren i slutändan (bortsett från Södertälje) är hockeyallsvenskan.

Landets andra division står inför tuffa utmaningar till kommande säsong. Av flera olika anledningar.

I flera säsonger har Hockeyallsvenskan varit landets mest underhållande liga, en pigg uppstickare med fräscht kaxig attityd och ett ishockeymässigt underhållningsvärde som ordentligt överträffat det som bjudits i SHL. Med god, mycket god, hjälp av Viasat har man byggt upp ett marknadsvärde som talat för sig självt.

Det riskerar att få sig en liten törn från och med nu.

För hur man nu än vänder och vrider på det hela gick allsvenskan knappast segrande ur kvalen när det kommer till vilka lag som kommer kriga i ligan kommande säsong.

Att Leksand kommer ner är naturligtvis en bingo. Att ha ett av landets i särklass mest folkkära lag i ligan kan aldrig skada. Men att det sker på bekostnad av Malmö är en smäll. Att dessutom Rögle försvinner uppåt i seriesystemet gör att man tappar stekheta Skånederbyn.

Nu jublar kanske SHL inte jättehögt över Rögles ankomst (annat än i derbyfallet), men i allsvenskan har man ändå alltid utgjort en stadig grundbult. Karlskrona är inte heller något publiklag i jämförelse med många andra föreningar, men har bra drag på orten och i jämförelse med vad som kommer upp underifrån är även KHK en förlust för allsvenskan.

För att då inte tala om att klassiska Södertälje från tjusiga AXA Sports Center rasar ur. Hela vägen ner i Hockeyettan.

De som kommer upp från Hockeyettan är naturligtvis grymt värdiga lag efter den säsong som genomförts, men det är ingenting som får de allsvenska kassörerna att jubla eller ligans styrelse att gnugga händerna över det marknadsvärde som kommer upp.

Åshöjden-sagan IK Pantern med minimala resurser och minimalt publikstöd är inte vad allsvenskan ville ha. Tingsryd må ha fanatisk publik i sin omgivning, men säljer knappast några mängder av pay-per-view-sändningar om vi säger så och alla minns väl vilket avtryck Sundsvall gjorde senast laget var uppe….eller inte.

Det man får att jobba med är väl en eventuell halvhajp kring derbymatcher mellan Sundsvall och Timrå.

Summa summarum, ställer man lagen som försvunnit mot lagen som kommit till blir allsvenskan kraftigt försvagad kommande säsong. Om inte sportsligt så i alla fall profilmässigt.

Detta tillsammans då med spekulationerna om att det kommer att bli betydligt svårare att ta sig upp i SHL till nästa säsong och idoga rykten om att det nya tv-budet är betydligt lägre än det som gällt de senaste säsongerna.

Ingen kan väl egentligen klandra Viasat för att pruta mot den bakgrund som råder i allsvenskan för tillfället.

Alldeles för många klubbar har dessutom alldeles för dålig ekonomi för att det ska vara särskilt bekvämt för de styrande i allsvenskan och skulle det bli så att tv-avtalet när det väl kommer till stånd inbringar betydligt mindre kulor än tidigare samtidigt som klubbarna budgeterat med vad ”de brukar få”, ja då kan det verkligen uppstå problem.

Kort konstaterat kan man väl slå fast att den som tar över VD-posten efter Stefan Bengtsson står inför riktigt stora utmaningar.

Allt detta påverkar naturligtvis också Hockeyettan i ganska stor utsträckning. Landets tredje division står inför, kanske inte likadana, men ändå väldigt stora utmaningar som det tål att återkommas till.