Tillåts jag presentera det häftigaste, tuffaste och förmodligen mest brunkiga laget från årets säsong i Hockeyettan? Här är mitt Brunk-Star Team.

Det är knappast någon hemlighet att jag föredrar de hårt arbetande spelarna framför finlirarna. Att en hård tackling och en puck täckt med käften ger fler pluspoäng i min bok än några onödigt tjusiga dragningar och siljoner av andraassist.

Därför tog jag på mig det svåra uppdraget att utse ett Brunk-Star Team från årets säsong.

Definitionen av brunkare i det här fallet är förstås lite flytande och luddig. Jag har plockat ut spelare som har en spelstil som bygger på mycket kamp och energi. Spelare som har storlek och förstår att utnyttja den. Det är killar som använder intensiv skridskoåkning och inte är rädda för att offra kroppen i jakten på att buffla in pucken. Men samtidigt har jag inte tagit ut några betonghandleder. Någon form av spelskicklighet krävs för att komma med i mitt lag.

Målvakter och backar är därmed exkluderade, jag känner att ”brunkare” mer är en forwads-term, och det är faktiskt en ren slump men jag lyckades i min uttagning utan att vara medveten om det få med tillräckligt många rightare för att kunna forma fyra kedjor med hot från så väl vänster- och högerskyttar.

Givetvis måste spelarna dessutom ha en bra säsong i Hockeyettan bakom sig för att komma ifråga.

Nå väl, här är laget, fyra kedjor och två extraforwards. En sammansättning av spelare som jag är fullständigt övertygad om skulle göra alldeles utmärkt ifrån sig i den yppersta toppen av Hockeyettan.

Den gångna säsongens lagtillhörighet samt left- eller right-skytt inom parentes.

1a-linen
Emil Alengård (Skövde L)
Dan Pettersson (Västervik L)
Jack Berger (Nybro R)
Dan Pettersson har allt som en modern hockeyspelare ska ha. Han har storleken, spelskickligheten och tekar fantastiskt bra. Förmodligen den mest komplette spelaren i mitt brunkargäng som han kvalificerar sig till genom att inte tveka att kliva in i hetluften med sin stora kroppshydda. Här centrar han mellan den isländske landslagsmannen Alengård och energiske amerikanen Berger. Alengård har snudd på obegränsad arbetskapacitet och Berger är också han en enveten arbetsmyra. Det innebär att det här blir en grymt jobbig line att möta där Alengård är det potentaste vapnet rent poängmässigt.

2a-linen
Oscar Holst (Tingsryd L)
Alexander Sundqvist (Sundsvall L)
Mattias Forsberg (Hammarby R)
Sundqvist är en enveten arbetare som gärna rör upp känslor och som klev fram som en av Sundsvalls viktigaste spelare i kvalserien där han till och med gjorde mål ett flertal gånger. Här får han ta centerrollen mellan Holst och Forsberg. Tingsrydaren är ungefär samma typ som Alengård med extremt hög arbetskapacitet. En brunkare av stora mått som banar väg för sin omgivning och som dessutom är skapligt potent när chanser uppenbarar sig. Forsberg är också en gnuggare, men kanske en lite mer tänkande sådan. Att det kommer smälla från hans håll är givet, men i den här linen får han förmodligen axla en lite mer lirande roll.

3e-linen
Carl-Johan Sjögren (IK Pantern L)
Jonas Pontusson (Mariestad L)
Philip Larsson (Kumla R)
Det här blir en riktigt tung lina att möta. Pontusson är i sina bästa stunder en poängspelare med sköna playmaker-skills men kan lika väl dra på sig arbetarstället och bli lite av en gris på isen. I min tredjelina flankeras han av två herrar som inte bara är gigantiska utan som dessutom skjuter väldigt bra. Med andra ord får en sådan här line flera användningsområden. De har kompetensen för att komma in och skapa långa, tunga byten för att trötta ut motståndaren, Sjögren är duktig på att hålla i pucken, men kan lika gärna användas som vapen med Pontusson som servitör av passningar till hårdskjutande lagkamrater. Både Larsson och Sjögren har kroppshydda nog att kunna göra ett bra jobb framför motståndarkassen dessutom.

4e-linen
David Fredriksson (HC Dalen L)
Tobias Falk (Östersund L)
Oskar Back (Skövde R)
Östersunds lagkapten Tobias Falk är kanske inte någon större spelare, men han är utan tvekan en jobbig jävel att möta på isen och passar utmärkt att ta ansvaret för en fjärdeline. För här handlar det mest om att kliva in och vara jobbiga. Fredriksson har inte bara rutin, han spelar erkänt tufft, ibland på gränsen till vårdslöst och ska naturligtvis in för att störa motståndare snarare än för att lira fram chanser. Men även om Oskar Back till största delen även han är en jobbig gnuggare är han utrustad med ett tungt skott och skapliga offensiva skills som gör det här till en riktig brunkarline som ändå kommer kunna producera en hel del poäng.

Extraforwards
Pontus Johansson (Kiruna R)
Mikael Lockner (SK Lejon L)
Även på bänken har jag olika alternativ, med en rightare (Johansson) och en leftare (Lockner) att kunna kasta in i olika situationer om någon skulle gå sönder eller behöva vila. Dessutom två olika karaktärer. Kirunas Johansson som gjorde en helt okej säsong i ett kräftgående lag har storleken med sig och dessutom ett skapligt målsinne som gör att han avlastningsvis kan kastas in i vilken kedja som helst. Lockner fick uppenbarligen inte mycket till förtroende i SK Lejon under säsongen, men de gånger jag såg laget imponerade han med aggressivt och vägvinnande spel. Det är så klart svårt att över en säsong prestera i ett lag som inte alls presterar. I mitt Brunk-Star Team är han blodhunden som kan kastas in för att smälla på lite extra när nöden kräver.

Som om det här laget inte skulle ha gjort det tillräckligt redan.