Ibland blir hajpen för stor, eller så kommer livet emellan. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Här listar jag sju Hockeyettan-målvakter som vi trodde mer om och som måste hitta tillbaka upp på banan.
I allsvenskan finns det en hel rad av målvakter som vi var många som trodde mycket om men som stannat upp i utvecklingen någonstans på vägen och nu åker omkring utan att riktigt ta det sista steget. Jag tänker på herrar som Christoffer Bengtsberg, Tim Sandberg och Sebastian Idoff, för att nämna några. Målvakter som är bra, men som stannat av och inte blivit riktigt så bra som alla trodde.
Det finns ett gäng sådana herrar även i ettan. Herrar med otrolig potential men som efter att ha visat sig från sin allra bästa sida stagnerat och fallit tillbaka en aning. Herrar som säkerligen önskar en revival och nytändning till nästa säsong.
1. Oskar Sehlstedt
Det finns nog de som vill kalla honom för en allsvensk målvakt, men faktum är att han inte är där än. Två säsonger som båsöppnare i Oskarshamn har inneburit utlåningar till Tranås, Vita Hästen, Mörrum och Kristianstad, så Hockeyettan är lite oväntat fortfarande epitetet som bör sättas framför Sehlstedts namn. Vi var nog många som trodde mer om honom efter att han varit briljant i Piteå-kassen för några säsonger sedan, men i vintras hade han rent av svårt att hävda sig över Joakim Strandberg i Kristianstads målvaktsduo. Frågan är bara vad det är som står i vägen för det ordentliga genombrottet?
2. Andreas Ollikainen
Ollikainen öppnade för succé när han som utlånad från BIK Karlskoga gjorde en långa stunder lysande säsong i Mariestad 13/14. Då såg det ut som att han skulle kunna bli hur bra som helst. Säsongen som gick skrev han istället på ett riktigt kontrakt med Bois och det sportsliga resultatet blev sämre. Väggen visade sig ha sprickor och just nu är Ollikainen inte ett lika tydligt utropstecken. Har ryktats vara på gång till Nybro och en nytändning på annan ort kan kanske vara nyttigt för att få fart på vad som kan bli en lysande målvaktskarriär.
3. Andro Michel
Från SHL-matcher med Färjestad, via allsvenskt spel i BIK Karlskoga och Örebro till…en halvdan roll i Åker/Strängnäs. Nej, det har verkligen inte gått åt rätt håll för Michel de senaste säsongerna. Till hans försvar ska sägas att det naturligtvis blir svårare att lyckas om man saknar sammanhang och skeppas runt så mycket som han gjort och att det naturligtvis finns lättare uppdrag än att vakta målet i offensivglada Åker/Strängnäs. Men 24-åringen har så väldigt mycket mer potential än så här.
4. Alexander Jirhage
Jirhages problem är inte kompetensen, han visade om inte annat flera gånger den gångna säsongen att han är en vass målvakt, det är jämnheten. För han blandar och ger alldeles för mycket. Efter att ha slagit igenom med ett brak i Mörrum säsongen 11/12 har det kvittat vilken tröja han dragit på sig, insatserna har varit av för varierande kvalitet. Hittar han bara en jämnare nivå är han ämnad för större uppgifter.
5. Mattias Pettersson
Flytten från Halmstad till Mörrum skulle vara det extra bränslet som satte fart på en riktigt vass målvaktskarriär. Men så har det inte blivit. Pettersson har inte lyckats ta det där sista steget hos laxarna. Han har varit bra, ibland riktigt bra, i Jössarinken, men inte det där monstret som jag och många med mig är övertygade om att han kan bli. Ett klubbyte och en nystart ordineras för att den här sagan ska bli så bra som den borde bli.
6. Simon Zurawski
Jag var en av dem som hypade Zurawski ganska hårt inför den gångna säsongen. Det slutade i en fruktansvärd kraschlandning. 23-åringen skulle ta nästa steg efter en lyckad säsong 13/14, men det slutade istället med att puckarna regnade in i hans kasse och att han fick sparken av SK Lejon. Nu ska han väl inte lastas för allt, det var ju trots allt så att lejonens försvar var obefintligt den gångna säsongen, men om Zurawski fortsatt på sin inslagna väg hade han varit tungan på vågen som var med om att vända lagets kassa trend. Den rollen var han aldrig nära att inta.
7. Niklas Lerbrink
Dalmasen fick oss under sin tid i Kiruna att tro att stora saker var på gång, men två säsonger med Borlänge har talat om motsatsen. Nu är dalaklubben förvisso kanske inte den bästa miljön att utvecklas i som målvakt, men Lerbrink borde kunna bättre än vad han gett Hockeyettan de två senaste säsongerna. Ett nytt kontrakt någon annanstans kanske kan få fart på karriären.