En ny serieindelning innebär i vanlig ordning protester från klubbar som tycker sig ha placerats fel. Det är pinsamt och ovärdigt. Någonstans är det dags att inse vilken nivå man befinner sig på.

Innan serieindelningen fastslogs ryktades det att Enköping tyckte det var en riktigt dålig idé att klubben skulle flyttas till den västra serien. Nu när flytten väl blev ett faktum fortsätter ryktena om missnöje över serietilldelningen att florera.

Laget har ett gäng spelare som bor i Stockholm och som inte är särskilt intresserade av att lira med Enköping om resorna ska gå åt andra hållet än in mot huvudstaden tycks vara ett av skälen som anges.

I sådant fall är det bara väldigt tragiskt.

Hockeyettan är en rikstäckande serie. Den indelas till stor del geografiskt. Det innebär att det ingår ett visst mått av resor. Ibland lite längre sådana och det är upp till föreningarna att anpassa sin verksamhet därefter. Konstigare än så är det inte.

Vill spelare som bor i Stockholm inte vara med under rådande omständigheter. Ja då får man väl knyta till sig andra spelare. Svårare än så är det inte.

För några säsonger sedan var det Åker/Strängnäs som protesterade högljutt i samband med en i sammanhanget ganska modest flytt mellan serierna och på kuppen höll på att stryka med som förening.

– Vi gick på knäna efter det och nu har vi återhämtat oss och är tillbaka på banan. Vi har inte byggt vår verksamhet för att sitta och resa till Värmland och Dalarna, sa klubbens ordförande Carl-Fredrik Kleman till mig när vi samtalade i slutet av förra veckan.

Detta alltså samtidigt som föreningen har en långsiktig plan att ta sig till allsvenskan. Något som inte rimmar alls i mina öron.

För att sätta detta i perspektiv. Lagen i gränslandet mellan östra och västra serien blir alltså upprörda och bölar om risk för klubbens existens när de flyttas så att resorna blir aningen om än inte extremt mycket längre.

Detta att jämföra med föreningarna i Norrland. De lirar i precis samma division som de nyss omnämnda lagen. De siktar mot samma allsvenska och de måste ta sig igenom samma playoff för att ta sig till samma kvalserie. Deras resvägar däremot, de är brutalt mycket längre varje säsong.

Men hör ni någonsin en norrländsk klubb klaga över resorna? Eller över förutsättningarna i allmänhet?

Knappast. I de fallen det inte varit rimligt att lösa ekvationen har föreningarna (i tidigare fall exempelvis Brunflo och Härnösand), konstaterat faktum och tagit klivet ner i division två.

När föreningar som Kiruna, Örnsköldsvik eller Östersund utan knussel anpassar sin verksamhet efter förutsättningarna och snällt bussar sig runt säsong efter säsong blir det smått lyteskomiskt när föreningar som Åker/Strängnäs eller Enköping (om ryktet nu skulle stämma) bölar i högan sky över fullt rimliga förflyttningar.

Att spela i Hockeyettan borde innebära att anpassa sig efter rådande förutsättningar.

Att lag som inte klarar av så små förändringar som det ändå rör sig om bereds plats i Hockeyettan är en skymf. Ibland är idrottsrörelsen i Sverige så förbannat lipig att jag bara blir less.

Passar inte förutsättningarna är det förmodligen läge att ta klivet ner i division två.

Svårare än så är det inte.

Återigen (ÅTERIGEN!) blir det alldeles uppenbart att det är alldeles för många lag i Hockeyettan.