Det tog sin tid, men slutligen började Södertälje skriva kontrakt och presentera klara namn för sin debutsäsong i Hockeyettan. På löpande band dessutom. Frågan som omedelbart reser sig, underskattar Södertälje klassen på Hockeyettan?

Nu är jag naturligtvis inte dummare än att jag förstår att det är omöjligt att döma slagkraften på ett lag vid den här tiden på året och med i stort sett en halv trupp kvar att fylla. Men det tål att funderas över hur Södertälje tänker bygga sitt lag.

Följande resonemang för jag utifrån det faktum att klubbens starke man Mats Pernhem uttryckt att det är viktigt att Södertäljes sejour utanför finrummet blir så kort som det bara är möjligt.

Och det Södertälje presenterar i parti och minut är inte spelare som tar ett lag till allsvenskan.

Missförstå mig rätt här. Jag gillar approachen att knyta till sig Stockholmskillar i allmänhet och Södertälje-diton i synnerhet. Att bygga på hjärta och lokalanknytning är viktigt både för att få in en kämparattityd i truppen och för att behålla kontakten med den förtretade fanskaran.

Dessutom är det ett måste att bygga ganska ungt när man befinner sig i Hockeyettan. Sådana är förutsättningarna helt enkelt.

Men med det sagt. Det lag som Södertälje just nu förfogar över kvalar inte ens in bland topp tio bland Hockeyettans för tillfället halvfärdiga trupper. Det är inte på långa vägar en trupp som ens ser ut att kunna ha en rimlig chans att avancera till en kvalserie.

Att man lyfter upp egna juniorer är bra, men det måste till spelare att luta sig mot också. Ledare som de kan lära sig av och känna sig trygga med. SSK har inte en enda sådan spelare i dagsläget.

Dagens nyförvärv Fredric Larsson gjorde det bra utan att glänsa i ett mediokert KRIF den gångna säsongen och Daniel Andersson har åkt och hängt lite baljor i östserien och inte så mycket mer.

Adam Hansen har utvecklingspotential är en spännande back på sikt, men hans sex poäng på fyra matcher i Hockeyettan säsongen som gick ska man inte dra för stora växlar på. De kom under serielunken och hälften av dem mot ett brödgäng som Surahammar.

Samma sak med Jakob Wallin, säkerligen stor framtidspotential men han tillhörde inte de främsta i i succégänget Kalix den gångna säsongen.

Gemensamt för i stort sett alla värvningar som får anses viktiga för Södertälje så här långt, där räknas även Henrik Nyberg in, är att samtliga är typ 20 och saknar erfarenheten av att spela hela långa säsonger i den tuffa Hockeyettan-miljön och dessutom ha ledande roller i lag som tar sig hela vägen i tuffa kval. Den erfarenheten är obefintlig.

Det gäller även ett rykte som Kalix andrekeeper Filip Algeman.

Således, så här långt sportar Södertälje, som så många andra, ett talangfull och väldigt intressant lag för Hockeyettan. Men långt ifrån ett lag som omedelbart kommer klara av att studsa tillbaka upp i allsvenskan.

Nu ska det så klart spetsas till i det här laget. Det finns som jag förstår det miljoner att handla för. Men riktigt så enkelt är det förstås inte.

Dels är Södertälje inget dunderhett alternativ för spetsspelarna med tanke på sin placering i Hockeyettan i allmänhet och östserien i synnerhet. Dels kommer det inte räcka med en spetsfemma för att bli en allvarlig utmanare.

För en spetsfemma verkar vara ungefär vad man gör utrymme för i sitt lagbygge (och där ingår i så fall ingen av de spelare man så här långt kontrakterat).

Den erfarenhet jag har av att år efter år ha bevakat Hockeyettan på nära håll säger mig att den typen av bygge inte kommer bära hela vägen. Man behöver en bättre bredd och framförallt erfarenhet där även de yngre killarna fått vara med och känna på hetluften flera gånger om innan det verkligen lyckas.

Genom den dystra grundserien kan man garanterat cruisa, men sen lär det med befintligt material ta tvärstopp. Även om några spetsar adderas.

Således ställer jag mig med all rätt frågan, är det inte så bråttom tillbaka upp i allsvenskan trots allt, eller har Södertälje helt enkelt underskattat klassen på Hockeyettan?

Eller så har klubbledningen gjort sin läxa och sina studier av Hockeyettan så väl att man inser att det lag man nu bygger räcker gott och väl för serien innan jul för att sedan satsa allt sitt krut på att dunderförstärka laget inför säsongens andra halva med det framskjutna transferfönstret.

I sådant fall har man ruggig is i magen.