Helt ärligt, är det inte alldeles för mycket gubbar inom idrotten i allmänhet och hockeyn i synnerhet?

Jag reflekterade under morgonen över gubbväldet som håller ett stenhårt grepp om idrotten så väl nationellt som internationellt.

Sep Blatter, 79, omvald i FIFA, Björn Eriksson, 69, vald till ny ordf i RF, Peter Forsberg, 62, föreslagen i SIF. Ungt, fräscht och modernt.

— Mikael Mjörnberg (@Mjornberg) May 31, 2015

Den där tweeten som jag langade ut sammanfattar det hela ganska väl tror jag.

I en samtid som utvecklas framåt i en mer rask takt än vad vi själva klarar att hantera är det gubbar från forntiden som väljs till de viktiga styrande posterna.

Jag kan inte tro att det är nyttigt för idrottens utveckling.

Kunskap och erfarenhet i all ära, det är klart att det behövs i de styrandes salonger, men att det är gubbar som luktar pensionär snarare än fräschör som dominerar i de styrande positionerna (de tre nämnda ovan är knappast ensamma, se er bara omkring i verkligheten) känns inte som något som leder till utveckling.

Jag hade gärna sett lite mer ungt och piggt, lite nytänk, lite folk som lever i takt med den moderna utveckling, lite mer kvinnor…

Det är naturligtvis samma sak i Hockeyettan.

Helgens årsmöte är ett ypperligt exempel.

Nu var förstås inte alla klubbar representerade och allehanda styrelsesammansättningar kommer att förändras den närmaste tiden i takt med att årsmöte efter årsmöte avlöper. Men av den ansamlade skaran på konferensanläggningen som stod som värd för eventet var samtliga män och jag hjälpte med mina ståtliga 32 år till att dra ner medelåldern.

Jag har inget ont att säga om en enda deltagare, utan är snarare övertygad om att varje person på mötet garanterat har mycket att tillföra sin respektive förening.

Men att ett tvärsnitt genom Hockeyettan ser ut på det sättet kan aldrig vara bra för utvecklingen. Jag är inte den militanta jämställdhetsivraren som viftar med flaggan och orerar om kvotering, men jag är extremt övertygad om att fler kvinnor och fler kvinnliga perspektiv skulle göra Hockeyettan gott.

Precis som jag är övertygad om att man kan vara en minst lika bra ledare, om inte bättre, utan att ha uppnått pensionärsåldern.

Kvinnorna bland idrottens ledande positioner är alldeles för få, även om de finns (jag är väl medveten om att Björn Erikssons företrädare på ordförandeposten i Riksidrottsförbundet är Karin Mattsson Weijber och att till exempel Södertälje tycks vara ganska duktiga på att knyta till sig skarpa kvinnliga ledare) och likaså hade det varit klädsamt med lite yngre och modernare förmågor i toppen för de stora förbunden.

Vare sig man sätter fingret på avsaknaden av unga förmågor eller kvinnor är konstaterandet ändå solklart.

Gubbväldet, det kan aldrig vara bra.