Det blir en hel del spelare från Nordamerika i Hockeyettan även kommande säsong. Det har blivit dags att ta en närmare titt på dessa importer.

Det är vissa lag som uppenbarligen diggar att knyta till sig nordamerikanska spelare och i vanlig ordning är det av ganska chansartad natur att gräva i collegeligorna overthere efter talang. Så här långt har 17 (elva kanadensare och sex amerikaner) herrar skrivit på kontrakt i Hockeyettan till kommande säsong och när jag tittar i min spåkula hamnar dessa lirare under rubrikerna ”stjärnstatus”, ”lovande” och ”tveksamt” när jag ska bedöma deras framtid i Hockeyettan den kommande säsongen.

För någonstans är det ju så att värvar man en transatlant, då ska det vara spets som omedelbart gör laget bättre.

Stjärnstatus
Benoit Doucet, Kristianstad (Kanada)
29-åringen är klar för sin tredje raka säsong i Kristianstad och sin femte säsong sammanlagt i Hockeyettan. Bortsett från säsongen 13/14, när han ändå producerade skapliga 26 poäng (10+16) på 37 seriematcher, har det blivit poängsuccé, först i Olofström, sedan i KIK. I Skåne-klubben vet man precis vad man får och jag ser ingen som helst anledning till att Doucet inte skulle fortsätta leverera. Jag har gjort misstaget att underskatta honom tidigare (i samband med att han ritade på för Kristianstad för några säsonger sedan), det gör jag inte om.

Lovande
Daniel Erlich, Östersund (Kanada)
Än idag är det nog både en och annan som inte riktigt förstår varför Erlich fick foten från Mariestad under den gångna säsongen. Han storproducerade inte där men i Östersund visade han upp riktigt goda takter och ÖIK-fansen jublar förstås över att den lille liraren med israeliska landslagsmeriter återvänder till klubben för ytterligare en säsong. Det må vara hänt att han är för späd för att verkligen komma till sin rätt när det verkligen hettar till i de tuffaste matcherna och att han borde släppa pucken betydligt oftare än vad han gör, men Erlich är en spelare som ensam säljer biljetter och sådana behöver Hockeyettan.

Matt Paltridge, Östersund (Kanada)
Jag har förvisso inte mycket till övers för kompisvärvningar. Att Daniel Erlich säger att polaren Paltridge är svinbra betyder ingenting, vem baktalar en kompis liksom? Men samtidigt kan det vara ett plus att redan ha en kompis och landsman i laget när man kommer till ett nytt land och jag får intrycket av att Östersund har scoutat Paltridge så väl man kan. Det är kanske ingen stor tuffing a la Alex Brooks (om ni mins hans framfart i KHK när det begav sig?) som kan bygga upp de bakre leden, snarare en tvåvägsspelare, men hans intåg i Östersund känns klart lovande.

Andrew Peterson, Sollefteå (USA)
Sollefteå ska inte till allsvenskan och satsar följaktligen inte på den flashigaste nordamerikanen i ligan. Men när Andrew Peterson återvänder för sin tredje raka säsong i klubben gör han det som en defensivt inriktad back som verkligen bevisat sig bra nog för ligan. Att en kille från andra sidan Atlanten stannar tre raka säsonger är en fjäder i hatten för Sollefteå och kul för Hockeyettan.

Lucas Frey, Tranås (USA)
Lindlöven var ett allt annat än stabilt spelande lag den gångna säsongen. Det var ömsom vin, ömsom vatten. Briljant lir och überdjupa dalar. Det vore väl kanske synd att säga att Lucas Frey var felfri mitt den där bergochdalbaneturen, men han visade ändå att han var en stabil back att luta sig mot och när han nu får chansen i ett lite starkare lag kan den svenska karriären, som en gång i tiden inleddes i IFK Hallsberg, mycket väl ta fart på allvar.

Kory Baker, IFK Arboga (Kanada)
Han blir inte yngre, men poängen fortsätter komma. I år får Kory Baker kanske mer än tidigare år anta rollen som lagpappa då de andra rutinerade pjäserna antingen flyttat vidare till nya destinationer eller meddelats att det inte blir någon fortsättning i Arbogas unga lagbygge. Han kommer naturligtvis tillhöra de bäst producerande spelarna i laget.

William King, KRIF (USA)
Som sagt är det ofta en chansning att plocka in spelare från andra sidan Atlanten, kanske framförallt målvakter som får problem med vinklar och rinkstorlek. Men i fallet King (ettans coolaste namn?!) har jag en positiv känsla. Inte minst för att 21-åringen, vars statistik från den gångna säsongen är riktigt vass, är i Sverige och tränar hela sommaren och på så sätt inte alls kommer som ett oskrivet kort till seriepremiären. Han får vänja sig vid sina nya hemmais och KRIF får en väldigt god uppfattning av målvakten man har värvat. Win-win för båda parter.

Ben Danford, Kristianstad (USA)
Jag vacklar lite här, det kan lika gärna bli en flopp som det kan bli en succé, mycket beror på hur Skåne-klubben får för sig att använda amerikanen. Kristianstad-snacket tycks tyda en hel del på att man ser en offensiv kraft i Danford, som 26 år gammal kommer till Sverige för första gången. Där tror jag inte man ska förvänta sig alldeles för mycket. Han toklevererade inte i den franska ligan ifjol och gör man inte det då blir det svårt att tillhöra toppen i den södra Hockeyettan. Men som sagt, magkänslan är positiv.

Jordan Mayer, KRIF (Kanada)
Här går jag på magkänslan igen. Det känns som att Jordan Mayer kan bli en framgång i gamla Kockumhallen som nu heter nåt flummigt om nåt Soft Center. Mycket på grund av att han kände på europeisk hockey redan ifjol då han bombade in poäng för Hull Stingrays på de brittiska öarna. Nu är den ligan förstås inte någon värdemätare när det kommer till spel i Hockeyettan och Mayers framfart i hemlandet har inte varit särdeles poängstark, men jag har en bra känsla.

Art Bidlevskii, KRIF (Kanada)
Bakom det flashiga namnet döljer sig en kanadensare som förmodligen kommer få dra ett ganska defensivt lass i KRIF. Det är i alla fall så jag tolkar värvningen och bland ett gäng till större delen offensivt lagda försvarare kan det verkligen behövas. Just i tuffingrollen med defensivt ansvar ser jag ofta att nordamerikaner har egenskaper som svenska spelare saknar och Bidlevskii kan bli en intressant spelare att följa i serien.

Tveksamt
Matt Plesa, Peter Plesa, Nick Plesa, SK Lejon (Kanada)
De tre bröderna, 19, 20 och 22 år gamla, lavemangsprutade in poäng för Nynäshamn i division två säsongen som gick. Verkligen sprutade in poäng. Men två faktorer gör att det doftar flopp lång väg när SK Lejon väljer att knyta till sig samtliga tre på ett bräde. Först och främst är den division två-serie som kanadensarna producerade i synnerligen svag och när de nu värvas till Skellefteå-klubben innebär den gedigna poängproduktionen naturligtvis att herrarna kommer in med ruggigt stora förväntningar på sig. Risken för tvärstopp på andra sidan landet i den betydligt starkare Hockeyettan Norra är överhängande. Jag tror inte på det här alls.

Rett Vossler, SK Lejon (USA)
Islands främste spelare, Emil Alengård, har gjort ett gott antal säsonger i Hockeyettan, men han är ganska ensam. Att de islänningar som tagit sig över vattnet fört en ganska marginaliserad tillvaro säger ganska mycket om klassen på den inhemska ligan. Således är det knappast någon enorm merit att vara ”guldmålvakt” på Island, i en liga som bara innehåller en handfull lag. Två säsonger på Island (med halvdan statistik) som enda professionella meriter borgar inte för att det ska bli Vossler som tar förstaspaden i SK Lejon och gör han inte det finns det inte någon anledning till att han ska vara där.

Matt Waddell, Troja (Kanada)
Missförstå mig rätt nu, Waddell är naturligtvis en bra spelare. En betydligt bättre spelare än alla andra som hamnar under rubriken ”tveksamt” till och med. Men med tanke på att Troja plockar in honom som en av de ledande backarna måste han betraktas genom ett annat förstoringsglas. Waddell står inför sin åttonde säsong i Europa och Troja blir hans nionde klubb. Vi talar således om en legoknekt som uppenbarligen aldrig blir kvar i samma klubb flera säsonger och sådana är vanskliga att luta sig mot när man gör toppattacker. Waddell kommer säkert vara helt okej, men inte så pass bra som man borde kunna kräva av en transatlant som intar en ledande roll i laget. Den europeiska karriären inleddes i Sverige och Borås säsongen 08/09, kanske avslutas den i Troja?

Troy Barss, Åker/Strängnäs (Kanada)
Åker/Strängnäs är uppenbarligen så osäkra på den här killen själva att de inte vågar ge honom annat än ett tryout-kontrakt. 25-åringens statistik från småligorna overthere skrämmer knappast och jag blir inte förvånad om Barss är borta från Hockeyettan innan säsongen är över.

Matt Johnson, KRIF (USA)
Jag ställer mig frågan varför? Varför lägga tio papp på ett transferkort och varför låta en 24-årig amerikan utan någon poängstarkt track record över huvud taget ta upp en plats i en trupp som redan är forwardsmässigt imponerande. Det hade varit betydligt bättre att släppa fram en ung kille i det här läget. Det är den spontana känslan.