Igår uppmärksammade jag er på de transatlanter som intar Hockeyettan till kommande säsong. Men är det egentligen rätt att plocka in dem? Där går åsikterna ganska tydligt isär.

Och det gäller naturligtvis inte bara nordamerikaner utan utländska importer över huvud taget. Men varför är det alls en relevant fråga att ställa? Importer och artister som berikar serien är väl alltid av godo, eller?

Nja. Det beror på hur man väljer att betrakta Hockeyettan som serie. Chansningar med importer är betydligt mer rimliga (och välkomna) i SHL och allsvenskan än i Hockeyettan. För betraktar man avtalet mellan organisationen Hockeyettan och Svenska ishockeyförbundet är ord som ”utveckla bredden” och ”talangutveckling” att betrakta som nyckelfraser.

När de två instanserna undertecknade ett formellt avtal med varandra i början av sommaren formulerade man sig till exempel om Hockeyettan: ”basen är en framgångsrik ungdomsverksamhet och breddverksamhet som utvecklar spelare, ledare och funktionärer till den framtida eliten” och vidare fanns att läsa: ”parterna har en gemensam ambition att långsiktigt bedriva den nationella utvecklings- och tävlingsverksamheten så att behovet av kvalitativa spelare tillgodoses”.

Kort och gott, Hockeyettan är en utvecklingsliga vars primära uppgift är att utbilda och slussa spelare uppåt i seriesystemet. Därför är det både en och annan tänkare som ifrågasätter det vettiga i att knyta till sig spelare utifrån.

Jag både köper den poängen och tycker att det är lite tunnelseende. Personligen tycker jag inte att det ena behöver utesluta det andra. För visst är det fel att plocka in alldeles för många importer som riskerar att blockera vägen för talangen just av den anledningen att de kostat pengar och därför tillåts fylla platser i lagen trots att en junior hade kunnat göra det lika bra. En import är alltid en chansning som kan falla fel ut. Men samtidigt, artister behövs alltid.

Hockeyettan är en utvecklingsliga, men det är samtidigt en kommersiell produkt. Det är en balansgång som går att gå utan att det ena behöver vara på bekostnad av det andra. Jag avskyr uttrycket ”Sveriges bredaste liga” (har ni hört nåt så fruktansvärt osexigt?) som man uppenbarligen jobbar med att etablera, men med den roll Hockeyettan har i näringskedjan måste det finnas utrymme för bredden och för spelarna som är på gränsen att växa. Samtidigt behövs importer, eller i alla fall artister utöver det vanliga, för att höja tempen, sälja biljetter och lägga grunden för att faktiskt kunna utveckla talangerna.

Således är importer av godo, så länge det finns en vettig balans. Om ni frågar mig. Men debatten lär gå vidare.