Många av lagen i Hockeyettan har redan gått på is, resterande gör det inom kort. Men är det egentligen rimligt?

Det är den första, andra, tredje, fjärde augusti och ett efter ett går lagen i Hockeyettan (ja, divisionerna ovanför också givetvis) på is till supportrarnas stora glädje.

Det är klart att det är kul för alla fans att efter några varma månader få se sina hjältar som Bambi på hal is igen, speciellt för de vars säsong tog slut redan i mitten av februari (den där serieproblematiken har vi ju ältat till leda), men behövs verkligen två långa månaders försäsong på is innan det är dags att dra igång allvaret i slutet av september?

Jag tillåter mig själv att vara ytterst tveksam och jag är knappast ensam. Bland annat var ständigt åsiktssvingande experten Johan Garpenlöv ute på Twitter under gårdagen och yttrade meningen att ispremiären borde skjutas fram en månad i tiden. Delar av hockeyetablissemanget var inte sent att ge sitt bifall till detta.

I det fallet tror jag väl i och för sig att många förespråkar spel längre in på våren och därmed en förskjutning av hela säsongen (vilket inte alls är tokigt), men jag diskuterar gärna rimligheten i att nöta så länge innan det är premiär över huvud taget.

För handen på hjärtat. Lagen går på is i början av augusti, ändå ser spelet ofta mer än lovligt yrvaket och förvirrat ut de första omgångarna när serien väl drar igång.

Då har lagen och spelarna haft nästan två månader på sig att förbereda sig på is inför säsongen. Då har det spelats så många betydelselösa träningsmatcher att det hela hunnit gå och bli slentrian. Så väl för herrarna på isen som för de med hjärtat utanpå klubbtröjorna på läktaren.

För vänta bara, vi kommer att få höra de trötta bortförklaringarna ”vi är många nya i truppen, det tar sin tid att spela ihop laget” långt in i november och december. Trots den långa försäsongen. Trots de många träningsmatcherna. Tiden är således ingen faktor.

Spelet och bortförklaringarna skulle förmodligen vara desamma oavsett om försäsongen så var fem månader lång.

Visst är det kul med ispremiär i augusti, men transporten som följer därefter är mindre upphetsande och jag tror ärligt talat att den gör mer skada än nytta. Spelarna hinner bli mätta och är inte på tå under en så lång period. Fansen hinner bli blasé på träningshockey redan innan den riktiga säsongen är igång. Det kanske rent av är så att den långa försäsongen gör mer skada än nytta?

Således, varför inte gå på is i slutet av augusti istället, köra som tusan med bra energi hela vägen fram till säsongsstart, inte riskera att trötta ut fansen och ändå komma ungefär lika väl förberedda till seriestart som är fallet idag?