Det är svårt att rekrytera nya domare, klimatet för rättsskiparna i Hockeyettan kan minst sagt beskrivas som hetskt långa stunder. Men om domarna inte börjar agera mer öppet och kommunicera kommer domarföraktet knappast att minska.

Idag inleds säsongens domarkurs för de rättsskipare som ska ta sig an Hockeyettan i vinter. Tre dagar i Gävle ska fyllas med fystester, regeltester och allmänt samkväm. Men det lämnas också utrymme för diskussioner för att föra domargebitet framåt.

Där tycker jag att en fråga borde vara given att lyfta upp på agendan.

Nämligen kommunikationen mellan domarkåren och de som gör att hela hockeymaskineriet kan fortsätta snurra – publiken och media.

För ärligt talat. Så som det fungerar idag kan det faktiskt inte fortsätta. I alla fall inte om man vill att domarna ska få en drägligare tillvaro.

Vi befinner oss någonstans mitt i år 2015. Sociala medier är grymt stort, det finns specialiserad media som följer allt som händer ner på detaljnivå och publikintresset för ishockey är fortsatt stort och många vill bara veta mer och mer.

I det här klimatet väljer domarkåren alltså att gå och gömma sig. Då menar jag inte domare som enskilda individer utan domarkåren som en solid helhet.

För det ligger ju till så att domarna ska vara så ”untouchable” det bara går. Spelare och ledare får inte kritisera domare utan att riskera repressalier. Det finns oskrivna regler om att domarna inte bör uttala sig över huvud taget för att ”det inte ska bli nån pajkastning”. Kniviga frågeställningar ska allra helst skickas till högre ort där de på sin höjd kan bemötas med ett ”vi uttalar oss inte gärna i media”.

Vad leder ett sådant förhållningssätt till?

Mer och större domarförakt naturligtvis!

Jag tycker det borde vara lika självklart att domarna står i media efter matcherna som att tränarna gör det. Inte för att försvara sig, utan för att förklara eventuella frågetecken och göra spelet mer begripligt för alla som följer det från sidan av rinken.

För det är ju så att det man som publik inte riktigt förstår, det är det lättare att rasa över och gå till angrepp mot. Speciellt som den styvmoderliga behandlingen av domarkåren som framställer dem som orörbara faktiskt kan skapa bilden av att de är lite arroganta. Något som ju absolut inte stämmer.

Det är lättare att skrika och skriva skit till och om aktörer som skyddar sig bakom en vägg av tystnad än sådana som frankt träder fram och berättar hur de tänkte och faktiskt försöker skapa förståelse för spelet.

En större öppenhet, en större vilja att faktiskt kommunicera och förklara tankegångar för alla som undrar istället för den totala tystnad som råder idag skulle garanterat skapa en betydligt större respekt för domarna. Det skulle göra dem till människor och det är lättare att respektera en människa än en svartvit-randig tröja.

Se bara på det utmärkta jobb Viasat gjorde med domarna i hockeyallsvenskan när de efter varje match bjöds in till studion för att analysera de 60 effektiva minuter som just passerat. Hur uppskattat det var. Hur mycket mer förståelse det skapade.

Exakt så borde det vara även i Hockeyettan. Domarna borde verkligen uppmanas att bli mer mediala. Jag är helt övertygad om att det skulle innebära en utveckling till det bättre för alla inblandade.

Jag satt ner för ett långt samtal (som ni inom den närmsta framtiden kommer kunna höra som högintressant podcast) med en rutinerad Hockeyettan-domare i veckan som gick och hans ståndpunkt var glasklar.

– Är det något journalisterna tycker är konstigt eller inte förstår är det bättre att de kommer ner till domarrummet efter matchen och snackar om saken så att det blir rätt än att de gissar.

För mig är det en självklarhet att det är så det borde fungera, men tyvärr är det ju inte riktigt så med dagens skyddande förhållningssätt som snarare skapar ”vi” och ”dom”.

Denna typ av frågeställningar är vad jag någonstans hoppas att man bollar med varandra under den kurs som nu pågår i dagarna tre.

Men tyvärr tror jag inte att den typen av agenda ens har varit påtänkt.

Tyvärr, tyvärr, tyvärr….