Två smygpremiärer i Hockeyettan. Två fullständiga utklassningar.
Nej, det blev verkligen inga värdemätare för de två stora seriefavoriterna Östersund och Troja/Ljungby i premiäromgången.
Östersund körde fullständigt över Brunflo i hemmaderbyt. 9-1 är siffror som egentligen inte säger ett dyft. Östersund är ett mycket bättre hockeylag än Brunflo. Det är en allsvensk kandidat mot en fattig nykomling, men ändå synd att Brunflo inte kunde göra lite mer match av det på fredagskvällen.
Själv spanade jag på Trojas bortapremiär mot Halmstad med en liten förhoppning om att hemmalaget kanske skulle kunna göra lite match av det även om en av de stora favoriterna stod på andra sidan röd.
Men icke.
Rickard Palmberg sköt förvisso matchens första mål för Halmstad och försökte då och då med enmansattacker matchen igenom, men Hammers var aldrig ens nära. Troja var förkrossande överlägsna i alla aspekter av spelet.
Medan Troja lutade sig mot ett skapligt stabilt grundspel fladdrade Hammers runt överallt. När de klev upp för att pressa högt i banan gjorde de det så ihåligt och inkonsekvent att de gång efter annan blev överspelade och bjöd på ständiga spelvändningar där Troja fick ett numerärt övertag.
När de istället försökte backa tillbaka och försvara i den egna zonen var det mer regel än undantag att de förlorade de fysiska kamperna, tappade sina gubbar och bjöd gästerna på öppna lägen. Samtidigt som Johan Nielsen såg stabil ut i Troja-kassen och Jonathan Sääf i Halmstad-kassen inledde tveksamt för att sedan se mer och mer uppgiven ut.
Troja kunde naturligtvis inte göra annat än tacka och ta emot och ösa in mål på mål på mål. Laget är så pass skickligt att det inte går att bjuda dem på så extremt mycket som Halmstad gjorde i premiärmatchen.
Well, Troja var precis lika överlägsna på isen som deras supportrarna var på läktarna.
Det var ingen värdemätare att tala om. 7-2 till Troja var siffror i underkant.