IK Pantern krigade ner ett blekt Leksand. Vad ska man säga om dalkarlarnas öppning av säsongen egentligen?

Kris?

Fem omgångar in i hockeyallsvenskan, kan man tala om kris i Leksands IF? Det lag som i våras bara var en ynka match från att klara sig kvar i SHL och idag ligger tolva i allsvenskan?

Låt oss säga så här.

Ikväll förlorade man mot nykomlingen IK Pantern. Det var helt i sin ordning. Malmö-gänget var det klart bättre laget. Det gäng som hade mest tydlig spelidé och krigade hårdast.

Låt oss därför konstatera fakta.

Det lag som spelade bättre hockey och lade ner en hårdare arbetsinsats än Leksand den här kvällen ställde hela 17 spelare som spelade ordinarie i Hockeyettan förra säsongen på isen. 17 stycken som inte spelade på den här nivån ifjol.

Leksand hade inte en enda. Faktum är att Leksand aldrig ens skulle bemöda sig att rikta blicken mot Hockeyettan för att värva en enda spelare.

Ändå var det IK Pantern som gick segrande ur striden. Högst rättvist dessutom.

Det säger ganska, för att inte säga väldigt mycket om hur det är ställt med Leksands IF i september 2015.

Laget som ägnat i stort sett hela 2000-talet åt att bevisa att man inte är bra nog för SHL är just idag knappt ens bra nog för allsvenskan.

Man ska ha all respekt för att det är ett till stora delar helt nytt lag som ska spelas ihop, men det är knappast något exklusivt för Leksand. Så ser verkligheten ut för väldigt många i hockeyallsvenskan. Se bara på Asplöven till exempel, de får ständigt börja om på ruta ett, men ligger idag i tabellens absoluta topp och, betydligt viktigare, spelar underhållande och effektiv ishockey.

För det är just det Leksand inte gör. Man spelar varken underhållande eller vägvinnande ishockey. Man spelar tam, trist och tandlös hockey som är lika färglös som föreningens matchtröjor.

Det är ingen slump att laget inte gör några mål, för det tycks inte finnas någon killer-instinkt hos spelarna.

IK Pantern var trubbigt. Riktigt trubbigt till och med. Vilken ingen behöver förvånas över eftersom det som sagt är en helt ny nivå för många av spelarna. Ändå var man alltså bättre än Leksand. Ändå var det helt och hållet målvakten Frans Tuohimaa (han är i sanning den enda leksing som är lysande match efter match) som såg till att siffrorna inte blev större.

Där Kim Johansson klev fram och gjorde det en kapten ska göra, avgjorde för sitt lag, fanns ingen som tycktes vilja göra detsamma i Leksand.

All respekt för IK Pantern, jag är stum av beundran inför det jobb de lägger ner varje match. Men ett harmoniskt och fungerande gäng dalkarlar ska inte kunna arbetas sönder av en nykomling utan resurser. En nykomling som inte har några andra verktyg än just hårt jobb.

Inte ens ett så profillöst lag som byggts till årets säsong ska kunna besegras på ett sådant sätt.

Så kan man tala om kris?

Njae, det är väl att vara lite väl het på gröten, men vi kan i alla fall konstatera att det som så här långt presterats den här säsongen inte är värdigt klubbemblemet.

Det spelar ingen roll vad det är för snubbar som befinner sig i de där tröjorna. Leksand ska alltid prestera bättre ishockey än vad man gör just nu.

Eller är det så att de kommande 15 åren ska ägnas åt att visa att laget inte är bra nog för allsvenskan?