Ibland undrar jag hur coacherna tänker, både i allsvenskan och i Hockeyettan.
Västerås spelar riktigt bra hockey och parkerar i toppen av allsvenskan. Man har en av seriens i särklass bästa målvakter i Jonas Fransson och kan känna sig väldigt trygga med honom.
Men jag förstår inte riktigt hur man resonerar i målvaktsfrågan.
Att det är Fransson som är den givne ettan är givet. Något annat vore tjänstefel av ledarstaben i Västerås, men man måste ändå ge honom viss vila och inte minst visa någon form av förtroende för sin backup Marcus Dahlbom.
Västerås är det enda laget i allsvenskan som förlitat sig på en och samma målvakt i samtliga matcher så här långt. Dahlbom har inte fått en enda minut och idag skickades han till Arboga i Hockeyettan för att få speltid.
Det måste i ärlighetens namn kännas så där, att vara backup men lånas ut för att få känna på matchsituationen innan man ens fått chansen att visa upp sig i allsvenskan. Någon match borde han gott ha kunnat få till förmån för lite vila på Fransson.
Frågan om Västerås över huvud taget vågar lita på sin backup om ettan skulle gå och bli skadad är högst befogad.
* * *
Att AIK läxade upp Leksand ikväll är väl inte så mycket att snacka om egentligen. Det har Tingsryd också gjort. Och AIK ska ju om vi ska vara krassa vara betydligt mer av ett lag för toppen.
* * *
Jag spanade in Tranås hemmamöte med Enköping ikväll. En match som hemmalaget vann utan att på något sätt vara särskilt bra.
Men Enköping är ett typiskt sådant där gäng som är skickligt nog för att vara sylvassa framåt när de får feeling. Men saknar skallben nog att orka jobba tillräckligt hårt och genomtänkt om det går lite emot för att vara ett riktigt bra lag.
De blixtrar till då och då när de får ha pucken i anfallsläge, men jobbar samtidigt alldeles för dåligt bakåt för att inte sätta sig själva i lägen där de tvingas ta utvisningar och blir geistlösa när det ramlar in en eller annan puck bakåt.
Imponerande därför av Tranås att reda ut stormen trots att man, ganska mycket i onödan, tillät Enköping att vara kvar i matchen hela vägen till slutet.
Bäst på plan, Tranås Mikael Brancalion och Enköpings Fredrik Hellström.
* * *
Hammarby fick klara sig utan Fredrik Emsjö ikväll. Som det verkar avstängd efter den där lilla trippingen på domaren som jag visade er härom dagen.
* * *
Högst intressant coachning i Halmstad ikväll.
Som det verkar av siffrorna hade hemmalaget inte mycket att hämta mot Kristianstad i afton och det stod 2-6 långt in i sista perioden.
Avgjort kan tyckas. Och det verkade det väl som att hemmabåset tyckte också för när man med fyra och en halv minut kvar av matchen tog timeout lät man målvakten stå kvar i kassen.
När man med 2.14 kvar av matchen fick chansen i fem mot fyra lät man målvakten stå kvar i kassen.
När man med en minut och 51 sekunder kvar att spela fick chansen till spel fem mot tre lät man målvakten stå kvar i kassen.
Jag menar, det är ändå fyra måls differens vi snackar om. Det är ingenting man hämtar in på en handvändning om man inte tokchansar. Ville man verkligen ge sig möjligheten att gå ikapp skulle man naturligtvis ha ryckt keepern betydligt tidigare. Minst vid timeouten, om inte tidigare än så rent av.
Men när man lyckades pilla in tröstmålet 3-6 med en minut och elva sekunder kvar då blev det fart i båset. Med 58 sekunder kvar att spela och ett tremålsunderläge på tavlan fick Jonathan Sääf slutligen lämna sin kasse.
Det blev naturligtvis ingen upphämtning. Men minst sagt intressant coaching att fundera över.