Jag spanade lite omlott in tre möten från tre olika serier idag och kan konstatera att det var en ganska ordentlig skillnad på spelet.

Mellan SK Lejon och Kovland, två lag som inte alls har med toppen i den norra serien att göra, var det i stort sett bara tuta och kör. Lite juniorartat med chansningar till höger och vänster, klent spel i egen zon och bytande av chanser och spelvändningar. Men ändå i ett bra tempo och klart underhållande måste jag säga.

Däremot är det helt begripligt att det inte räcker mot de bättre lagen, inte minst för SK Lejon. Det var länge sedan jag såg ett lag vars forwards så konsekvent tjuvar och drar på kontring i tid och otid mitt under pågående försvarsspel. Plesa-bröderna ville knappt ens vara innanför egen blå.

Kovland å sin sida visade ganska bristande disciplin och drog på sig ett bra gäng onödiga utvisningar i slutet när man egentligen hade behövt tiden för att jaga ikapp. Därför tog SK Lejon hem slaget med tydliga 5-2.

Mellan Skövde och Borlänge var det betydligt mer linjer i spelet och en hel del mer tanke bakom det som utspelade sig på isen. En helt okej match var det dessutom även om båda lagen förmodligen hade kunnat visa lite mer desperation in på mål.

Däremot upplever jag väldigt mycket slarv och dåliga passningar i uppspelsfasen, inte minst av det röda laget (som ändå vann matchen med 3-2). Man gödslar med vådliga passningar vid egen blålinje. Borlänges första mål var ett direkt resultat av ett sådant dåligt spel från hemmalaget.

Det är ytterst få lag jag sett så här långt in på den här unga säsongen som känts oerhört konsekventa och tunga. Men Troja är ett sådant. De har inte bara linjerna i spelet, de genomför sina uppgifter konsekvent och med säkerhet också. Inte särskilt konstigt alltså att Nybro inte hade en chans i aftonens tredje match.

Ett skadeskjutet gäng vikingarna hade varit tvungna att genomföra en snudd på perfekt match för att kunna rubba Troja. Så bra är Ljungby-gänget. Men när Nybro visade sig vara fortsatt trubbigt, tog några dumma utvisningar och målvakten Oskar Sehlstedt bjöd på 0-2-målet med ett taffligt ingripande. Då var det naturligtvis inget snack om saken.

Nybro kämpade, men Troja är det stabilaste laget i Hockeyettan just nu. 1-4 var fullt logiskt.

* * *

Leksand plockade ner Sundsvall i jumbomötet i hockeyallsvenskan igår, det var väl ganska väntat.

Betydligt mer oväntat är Sundsvalls uppenbara intresse för Robert Carlsson. En värvningspush som gick i stöpet när åldermannen valde att, i alla fall för tillfället, tacka nej.

Det var väl en jäkla tur för Sundsvall att det inte blev något med Carlsson säger jag.

För jag begriper inte över huvud taget hur man kan vara intresserade.

Sundsvall har redan allsvenskans mest ålderstigna trupp (det är knappast rutin man saknar) och har producerat alldeles för lite mål i säsongsupptakten.

Vad laget behöver är en pigg målskytt.

Säga vad man vill om Robert Carlsson, men han kvalar inte in under de kriterierna.

38-åringen har i seriespel de två senaste säsongerna lyckats producera nio mål på 90 matcher och ska vi vara helt ärliga har hans vikt för Södertälje under de här säsongerna legat minst lika mycket i kulturbärarskapet som i faktiskt uträttat dagsverke.

Så ja, det förvånar mig väldeliga att Sundsvall ens visade intresse och det är förmodligen till det bättre att det inte blev någon övergång.

* * *

Det var toppmöte i den södra serien mellan Västervik och Kristianstad igår. Då valde uppenbarligen båda gängen att lämna försvarsarbetet hemma. För jösses så mycket öppna lägen det bjöds. Åt båda hållen.

6-5 på tavlan efter avslutad match kan tyckas mycket, men sett till lägena skulle det lika gärna ha kunnat sluta 15-15.

Spana bara på sammandraget av höjdpunkter nedan.

* * *

Ni har väl förresten inte missat veckans avsnitt av Studio Hockeyettan som släpptes i fredags? I så fall ser ni det här.