Två av tre dagar in på min roadtrip har jag mycket skönt att filosofera kring.

Två matcher är avverkade på min lilla roadtrip och jag har efter hårt slit äntligen så här på lördagsaftonen fått slå mig ner med en pilsner (Electric Nurse, riktigt fina grejer!) för att kontemplera lite.

Och jag kan konstatera att det är två helt olika matcher jag har fått se.

Kumla-Lindlöven (artikel med intervjuer från matchen hittar ni här) bjöd på allt det där som ett derby ska bjuda på. I alla fall i två perioder. Det var tätt, det var fysiskt, det var modigt och uppkäftigt. Att Lindlöven sedan på ett mycket märkligt sätt vek ner sig i slutakten och lät Kumla defilera i mål med en kassaskåpssäker seger har nog de flesta svårt att förklara. Det är sådana kollapser som händer i hockeyn ibland.

Men jag har ändå så här i säsongsupptakten ett mycket gott intryck av båda lagen. De har karaktärer och ett spel som gör att de kommer vara med och nosa på topp fyra, det är inget snack om den saken. Lindlöven lever kanske lite mer på specifika namn medan Kumla mer är ett kollektiv, men det är ändå två lag som höjer sig ur sörjan av grågäng, vilket är väldigt positivt.

I fallet Tranås och Skövde (artikel från den matchen som slutade 2-0 till Tranås i Billingehov hittar ni här) blir det mer hiss och diss.

För Tranås imponerade ikväll. Det glimrade inte, men laget spelade stabilt och manövrerade ut Skövde utan att svaja det minsta. Man tillät aldrig hemmalaget att ens komma nära någon form av forcering i jakten på kvittering i slutakten utan spelade lugnt och metodiskt. Känslan är att laget hittar mer och mer rätt i sitt spel och det ska väldigt mycket till om man ska misslyckas med det alla tror att laget ska göra – vinna serien.

I fallet Skövde är jag mycket mer tveksam. Idag tyckte jag laget saknade ett organiserat anfallsspel, det blev alldeles för mycket spel en och en i anfallszon vilket innebar att man aldrig fick fast pucken och kunde skapa långa anfall. Uppspelen gick, om inte till icing, så i alla fall till fel adress och laget saknade helt och hållet tryck i sitt offensiva spel.

Bland åskådarna i Billingehov muttras det om att coachen Anders Spaak borde gå ner på folk och spela på tre kedjor. Jag håller inte alls med. Laget består av många nya, unga, orutinerade förmågor som måste få sin speltid för att kunna lyfta mer och mer ju längre säsongen lider.

Däremot kan man ju fråga sig var de ledande spelarna som ska gå i bräschen för det här laget är? Herrar som Adam Rundqvist, Mikael Persson Riis och inte minst tacklingskungen Erik Rosén är skuggor av vad de borde vara.

* * *

Jag tycker i regel att presskonferenser efter matcher är ganska värdelösa tillställningar. Jag har inget behov av att sitta och lyssna på två gråa tränare som berättar om en match som jag redan har sett.

Då är det bättre att direkt få gå rakt på sak och ställa sina egna frågor till dem man är intresserad av.

Men det finns undantag.

En presskonferens med Fredrik Mälberg och Anders Spaak, två av ettans mer frispråkiga tränare, har alla förutsättningar att bli en ganska rolig tillställning. Hade det skett efter en riktigt het drabbning där herrarna var oense och det varit mer än tre serielunkspoäng som stod på spel hade det kunnat slå gnistor. Men det blev ganska kul ändå.

Nu var de välartade herrarna förvisso ganska ense om matchens utveckling, men levererade trots allt, helt oprovocerat, stoff som gjorde att man som journalist kunde gå därifrån med ett nöjt leende.

Eller vad sägs om…

”Jag slår gärna 50 icing borta mot Skövde om vi vinner med 2-0, det skiter jag i” (Mälberg om de många icingpuckarna i första perioden).

”Står det en skäggig backjävel längst bak piper de ut i hörnet” (Spaak om sina unga spelare som inte riktigt förmår ta sig in på mål).

* * *

Apropå Fredrik Mälberg så kan ni höra mer om hans ledarskap och karriär i min podcast (lyssna här på iTunes, Acast, Podcaster och så vidare) där han gästar det senaste avsnittet.

Och idag visade han faktiskt prov på fingertoppskänsla.

Skövde tog timeout efter 17.01 i sista perioden. I den timeouten gestikulerade och visade Mälberg vilt för sina spelare. Det såg ut som om han drog upp riktlinjerna inför avslutningen.

Men det dröjde inte mer än 42 sekunder. Någon avblåsning senare valde han själv att ta timeout.

Blev det omtag, förstod inte spelarna vad du sa i den första timeouten?
– Jo, men jag såg att de hade en tekningsvariant med Mikael Persson Riis på blå, jag ville berätta för killarna så de visste vad som skulle hända. Men sen vann vi tekningen så det blev ingen fara.

* * *

Ni har väl inte missat det senaste avsnittet av Studio Hockeyettan?

Har ni gjort det och vill ta del av tankar kring avstängningen på Fredrik Emsjö, poängligor och ett gott snack med storskytten Philip Larsson, ja, då hittar ni fredagens avsnitt här.