Foto: Bildbyrån

Trojas succékeeper Robin Johansson har hållit nollan i fyra raka matcher, Mariestad har grymt mycket bättre psyke än lokalkonkurrenterna och Västervik är i en topp tre-klass för sig…

Ikväll säkrade Troja/Ljungby spel i Allettan efter jul via 1-0 hemma mot Kristianstad, men det är egentligen bara en parentes i sammanhanget. Att det skulle bära dit visste alla redan.

Det som verkligen är värt att uppmärksamma efter den matchen är att hemmalagets målvakt Robin Johansson höll nollan för fjärde matchen i rad. Vilket naturligtvis är ett helt sjukt bra facit.

Han har så här långt betraktats som Trojas andrekeeper och matchats ganska sparsamt, men när han ställer sig mellan stolparna är det uppenbart igenspikat.

Troja-Mörrum 2-0
Troja-Varberg 5-0
Troja-HC Dalen 3-0
Troja-Kristianstad 1-0

Det är minst sagt stängt när Johansson vaktar kassen. Det kan för övrigt konstateras att Troja släppt in sju mål på nio matcher i nya fräscha Ljungby Arena.

Mycket av det kan man tacka Johansson för.

* * *

Låt oss tala om det här med psykologi.

Inför kvällens heta derbymöte mellan Skövde och Mariestad kunde den uppmärksamme konstatera ett par saker.

Mariestad har under grundserien varit ett lag med stark moral som trots att spelet inte alltid stämt lyckats vända flera matcher och avgöra i de avslutande perioderna.

Skövde å sin sida har varit ett lag som långa stunder faktiskt spelat en ganska flärdfull ishockey men som flera gånger om fått stora darren och rasat samman med tappade matcher som följd just i de tredje perioderna.

Just detta skedde i seriens första derby där Mariestad vände 2-3 till 4-3 under matchens sista akt och avgjorde sent.

– Psykologiskt har vi stort övertag på dem, sa Mariestad-målvakten Robin Wallin till mig när vi talades vid i förmiddags (läs hela det snacket här).

Han kunde inte ha mer rätt. För visst upprepade sig historien.

Närmare 12 minuter in i sista perioden satte Oskar Back 3-2 till Skövde i en match som så långt hade varit helt jämn. En allt annat än välspelad historia men underhållande så det räckte och blev över med känslor, hård kamp och allmänt krig. Det var en pyrande fight och hemmalaget hade lyckats vända ett underläge och satt sig i förarsätet. Det stod sig fram till att fem minuter och nio sekunder återstod av fighten.

Ni vet, Mariestad har vänt många matcher i slutet. Skövde har tappat många matcher i slutet.

När gästerna väl hade fått in kvitteringen rasade hemmalaget som ett korthus.

Bäst illustrerat av hur lagkaptenen Adam Rundqvist med tre minuter kvar och 3-3 på tavlan protesterade så intensivt mot en utvisning på en lagkamrat att han jobbade sig hela vägen ut på utvisningsbänken själv.

Det säger ganska mycket om frustrationen och den totalt obefintliga kylan i Skövde IK. Som om det inte vore illa nog med spel fyra mot fem i det läget av matchen skaffade kaptenen alltså sitt lag ett tre mot fem-läge. En domare tar knappast en misconduct-utvisning på en kapten för skojs skull, det måste ha varit grova saker som for över Rundqvists läppar. Fullständigt oförsvarligt att sätta laget i den sitsen i det läget. Men på något sätt ganska symptomatiskt för det psykologiska läget i hemmalaget.

Pang och pang och gästerna hade avgjort ett derby som till stora delar spelmässigt var synnerligen jämnt, men där Mariestad ändå var helt och hållet överlägset.

Psykologi är en väldig stor del av sporten och där segrade gästerna på knockout.

Mariestad har superpsyke och Skövde har minuspsyke.

I slutändan var det inget snack om att det var en solklar derbyseger.

* * *

På min andra skärm skåpade Västervik ut Vimmerby i kvällens andra heta derbymöte.

Visst Vimmerby tilläts ta en tidig ledning, men ju längre matchen led desto mer tog Västervik över och laget borde faktiskt ha haft ledningen med mer än 3-2 efter två perioder. Man sumpade ganska ordentligt med chanser i den andra akten. Men utdelningen kom retroaktivt i den sista tredjedelen och att det stod 2-6 på tavlan efter avslutad kamp var helt och hållet logiskt.

Västervik, som dessutom kom till spel utan så väl Joacim Hedblad som Victor Öhman, visade att man är ett ruggigt bra lag, någon klass vassare än Vimmerby när man väl får det att stämma. Vilket man ju verkligen fått det att göra den här grundserien.

Topp tre bäst i hela Hockeyettan, absolut, frågan är bara var inom tättrion jag ska ranka gänget när det blir dags för en dylik lista…

* * *

Annars var det här en kväll där det hade kunnat bli väldigt spännande kring strecken, men där resultaten istället gick åt motsatta hållet.

När Huddinge bortaspöade Hammarby och Haninge föll mot Väsby uppstod ett glapp på sex poäng vid strecket i den östra serien. Det blir svårt att täta till för kvällens förlorare.

När Kristianstad föll mot Troja samtidigt som KRIF programenligt spöade HC Dalen uppstod ett glapp på fem poäng till Kallinge/Ronnebys fördel i söder. Det har jag svårt att laget släppa på tre återstående omgångar.

Det är istället i norr där kampen är fortsatt stenhård mellan Kalix och Örnsköldsvik (som står på samma poäng) och i västserien där Borlänge, Kumla, Lindlöven och kanske trots allt Arboga gör upp som vi kan förvänta oss fortsatt gastkramande spänning framöver.