Foto: Bildbyrån

Hockeyettans 16 bästa lag är korade, men hur står de sig egentligen sinsemellan?

Tips på hur det kommer sluta i de båda Allettan-serierna dyker upp på alla möjliga håll och kanter, men ännu mer intressant är förmodligen att spekulera i hur de som efter grundseriens resultat ska betraktas som Hockeyettans 16 bästa lag (noterbart i sammanhanget är att bara nio av lagen som jag listade som Hockeyettans tio bästa i somras lyckades ta sig vidare till Allettan) står sig jämfört med varandra.

För det är ju här någonstans vi med största sannolikhet har de lag som på allvar kommer att kunna vara med och utmana om platser i hockeyallsvenskan framåt våren.

Om jag tilläts ranka lagen som strax efter jul ska ge sig in i Allettan (vilket jag ju får och därför också gör) skulle det bli något enligt nedan.

1. Västervik
Västervik och Troja har varit de två stora giganterna i söderettan och är sammantaget också ettans två bästa lag. Men som de inbördes mötena visar har Västervik en liten, liten fördel gentemot Troja. Västervik har en bländande forwardssida med många olika typer av hot. Det är den perfekta mixen av poängmakare, killar som är smarta defensivt och riktigt hårt arbetande grisar. Lägg på det ett lysande målvaktspar och en backsida med kreativa och skickliga försvarare. Västervik har byggt vidare på sitt succélag från ifjol och blivit ännu bättre. Det ska bli väldigt spännande hur långt Mattias Karlin kan ta det här laget under våren.

2. Troja/Ljungby
Vi kan tala om 98% i box play, vi kan tala om fem raka nollor för Robin Johansson, vi kan tala om ett försvar som får Fort Knox att blekna i jämförelse, men ändå är Troja inte det främsta laget i Hockeyettan. Det som håller dem borta från den positionen är Västerviks mentala övertag på Ljungby-laget. För det är två i stort sätt jämbördiga lag. Troja har som synes det lite vassare försvaret, men ett litet, litet frågetecken för offensiven. Den har varit bra i grundserien, det är inget snack om den saken, men det borde finnas mer att plocka ut ur det manskap man har. Får Troja in ytterligare en dimension offensivt då blir man i stort sett ostoppbara, för hur ska någon kunna manövrera ut försvaret om de fortsätter på inslagen linje?

3. Östersund
Är det något som ligger Östersund i fatet är det att laget inte spelat tillräckligt många tuffa matcher i grundserien. Tongångarna från den fina nybyggda arenan skvallrar om ett lag som lite för ofta tycker sig ha haft svårt att komma upp i nivå. Ändå vinner man alltså serien. Frågan är hur bra laget blir om man börjar spela på sin så kallade rätta nivå hela tiden. Offensiven är riktigt vass med spelare som så väl kan avsluta som spela det lite grisigare spelet och på målvaktssidan behöver man knappast oroa sig, där har man det välbeställt med rutinerade Johan Berge och up’n’coming Tim Juel. Sen återstår naturligtvis att se vad man shoppar för sin miljon, man är ju så att säga ett av ettans främsta gäng redan utan den förstärkningen.

4. Södertälje
Ingen vet hur SSK kommer reagera när det nu väntar tuffa matcher i varje omgång, men det faktum att box play var uselt och försvarsspelet bitvis förvirrat redan mot modestare motstånd i östserien borde i alla fall oroa en aning. Framåt har Södertälje emellertid ingenting att bekymra sig över. Man har en av ettans i särklass starkaste offensiva uppställningar med kreativa spelare i överflöd och flera olika kedjor som kan avgöra matcher. Det finns ingen anledning att tro något annat än att de ska kunna fortsätta producera även i Allettan. Målvaktssidan är heller inget problem och som helhet tillhör SSK givetvis ett av de främsta lagen i ettan. Men det ska som sagt bli väldigt intressant att se hur snabbt man acklimatiserar sig.

5. Piteå
Piteå gjorde som Huddinge, la upp en plan för att ta sig till allsvenskan, men lyckades aldrig riktigt ta det där sista steget. I år är målsättningen nedtonad och joker-positionen bakom Östersund intagen, men Piteå går in i Allettan med ett väldigt intressant lag. Framförallt gillar jag mixen av rutinerade killar som Tomas Wallgren och Magnus Isaksson och den ungdomliga entusiasmen. Inte minst på backsidan. Dessutom förfogar Piteå över en potentiell matchvinnare deluxe i Jonathan Tholander. Han verkade hitta formen i grundseriens slut, det kan ta vägen var som helst…

6. KRIF
Den lilla blekingska föreningen har gått från klarhet till klarhet ända sedan de tog steget upp i Hockeyettan. Ja, bortsett från det lilla klavertrampet ifjol då. Men i år är man tillbaka på banan och har framförallt en forwardssida som i sina bästa stunder är riktigt vass. Även om man naturligtvis kan undra varför vissa av herrarna har blivit kvar i ettan så länge. Målvaktssidan är stark och om KRIF verkligen får till det, då kan laget vara med och utmana i den absoluta toppen. Ett av de stabilare topplagen i Hockeyettan.

7. Tranås
Tranås tog ordentliga steg framåt ifjol under Arto Sirviös ledning och i år har Fredrik Mälberg steppat in med ambitionen att stöpa om och förfina ytterligare. Potentialen till att det ska falla väl ut finns verkligen där, med en ettrig och sylvass anfallssida och ett lag som orkar jobba konsekvent i hela matcher. Men när Emil Jidskog lämnade för spel med IK Pantern i allsvenskan lämnade han ett gigantiskt frågetecken efter sig på målvaktssidan och rent mentalt har Tranås än så länge inte visat att man är redo för större uppgifter. Det är två områden där man verkligen måste komma till rätta med sina problem för att uppnå sin fulla potential. Vilken är skyhög.

8. Huddinge
Nej, grundserien har väl inte direkt varit imponerande, det har vart lite upp och ner och en bit ifrån så flärdfullt som Huddinge kan vara i sina bästa stunder. Men det är något med klubben som gör att den alltid, oavsett manskap, är med och utmanar och årets trupp har riktigt fina spetsar. Plus då att det är nu Tim Sandberg ska kliva fram och visa att han är en av ettans bästa målvakter. Att räkna bort Huddinge trots att de varit mindre uppseendeväckande i år vore riktigt dumt.

9. Vimmerby
Jag måste medge att Vimmerby fått ihop det betydligt bättre än jag trodde den här säsongen. Daniel Eriksson har gjort ett styvt jobb med att få gänget att spela ett stabilt försvarsspel och verkligen jobba som en enda enhet. Det har inte varit riktigt det Vimmerby vi vant oss vid att se de senaste säsongerna som farit fram genom söderserien i år. Men trots stark defensiv och bra lagmoral är laget lite begränsat och offensiven aningen för trubbig för att man ska kunna blanda sig i den absoluta toppen av Hockeyettan.

10. Kumla
De har inga stora resurser, de har knappt någon hemmapublik, de åtnjuter ingen större status i Hockeyettan, ändå har Kumlas tappra hockeykrigare ägnat hösten åt att gå från klarhet till klarhet. De spelar inte den snyggaste eller mest effektiva hockeyn, men de har stabilitet nog att plocka poäng och en bra mix av spelare som varit med ett tag och lite yngre förmågor som börjat blomma ut. Något lag för någon absolut toppdiskussion är man naturligtvis inte, men den som underskattar Kumla gör ett allvarligt misstag. Med en keeper som Tim Harrysson och målskytt som Viktor Lennartsson förtjänar de faktiskt större respekt än vad de får.

11. Mariestad
Mariestad har framförallt visat en sak under hösten. Laget har moral. Man har lyckats vända och vinna många matcher i slutskedet och gjort många starka tredjeperioder. Det är verkligen något att ta med sig när vi nu går in i den viktigaste delen av säsongen. Målvaktssidan är annars väldigt oprövad och även om man har sina rutinerade rävar i laguppställningen är det ett förhållandevis ungt lag där fler fortfarande måste kliva upp ett snäpp till för att det ska bli riktigt roligt. Håll dock ögonen på backsensationen Daniel Bertov. Där kan vi snacka utveckling och det här kan mycket väl vara sista säsongen vi ser honom på Hockeyettan-isarna.

12. Kiruna
Scenförändringen från fjolåret är imponerande. Då: ett lag med flera potentiella stjärnor som underpresterade grovt. Nu: Ett ungt och hungrigt lag som gått från klarhet till klarhet. I Kiruna tränar de stenhårt och går på ren inspiration. Något som naturligtvis är väldigt kul att se och i förlängningen positivt för gruvgänget. Men när allt nu ställs på sin spets är det mycket som ska stämma för att succén ska fortsätta. Kiruna har som sagt ett väldigt orutinerat lag där bara ett fåtal har spelat på så hög nivå som Allettan och risken finns att det kommer visa sig. Om inte supermålskytten Oskar Fredriksson tar upp laget på sina axlar och leder dem vidare in i playoff-djungeln. Det är inte alls omöjligt.

13. Borlänge
Åtta raka segrar! Borlänges avslutning av grundserien var minst sagt imponerande. Att laget skulle gå och ta hem hela den västra serien var det nog inte många som trodde, men så blev det. Nu väntar dock andra bullar och jag anar att Borlänge löper ungefär samma risker som Kiruna. Nämligen att rutinen tryter och det gör att man faller tillbaka en aning i Allettan. Lägg på det att det blir en omställning med back-to-back-matcher och väldigt långa resor. Men dalkarlarna har ett väldigt talangfullt lag fyllt med skickliga forwards och en potentiell matchvinnarmålvakt i Viktor Kokman. Räkna absolut inte bort dem.

14. Visby/Roma
Jag tror alla har blivit positivt överraskade av Visbys framfart under hösten. Efter fjolårets tveksamma figur där laget plötsligt försökte lira tjusigt med dåliga resultat och mängder av konstiga snedsteg som följd har gotlänningarna mer och mer börjat hitta tillbaka till sitt signum. Det hårda arbetet. Det är inte för inte som gänget ibland liknas vid ett Hockeyettans BIK Karlskoga. På rätt väg alltså, men årets upplaga känns ändå inte riktigt så stark som Visby kan vara i sina bästa stunder. Ett okej och ganska underhållande lag, men lite för tunt för att räcka särskilt långt. Om inte Mike Beharrell har något ess att hiva upp ur rockfickan.

15. Hudiksvall
Jag blir inte klok på Hudiksvall. Offensiven är bra och man gjorde ett par riktigt fina nyförvärv till den här säsongen. Martin Hellgren, Dallas Jackson och målvakten Simon Nordh, det är inga dussinkillar direkt. Ändå har Glada Hudik förvånansvärt svårt att leva upp till sin potential. Precis som ifjol har man dragits med många skador och precis som ifjol har nivån varit väldigt svajig. Starka matcher har blandats med riktigt urusla insatser. Det finns helt enkelt ingen vidare stabilitet i Glada Hudik och ni får ursäkta, om de inte har hittat nivån tidigare har jag svårt att se hur de ska göra det nu.

16. Kalix
Kalix imponerar. Ingen kan säga något annat. Många trodde kanske att laget skulle få en liten dipp när succétränaren Robin Lindqvist, som gjorde stordåd ifjol, lämnade för Asplöven. Men Kalix har fortsatt att kriga på bra och har ett par riktigt skickliga spelare som leder laget. Jag tänker då kanske framförallt på Johan Pettersson och Marcus Sandström. Men att ta en plats bland ettans 16 bästa lag är ungefär vad laget bör mäkta med. Det är starkt åstadkommet, men i jämförelse med övriga lag på den här listan är det lite för tunt och lite för trubbigt. Kalix är en utmanare, men kommer hamna bland de sista gängen när allt ska sammanfattas.