Ju högre målen är, desto tyngre faller man. Östersund gjorde inte sin läxa och gav aldrig sig själva chansen att skina den här säsongen.

Först och främst, jag gillade Östersunds offensiva framtoning ungefär lika mycket som jag gillade klubbens lagbygge.

Att man konsekvent i flera säsonger satsat på kontinuitet och behållit en solid stomme som man sedan spetsat med några få pusselbitar som man ansett sig behöva till varje säsong. Det är ett tilltalande sätt att bygga lag och för varje år har Östersund blivit lite bättre.

Men man trodde nog själva att man blivit lite bättre än vad man i själva verket var. För att hårdnackat uttala en målsättning om att omedelbart ta sig raka vägen till allsvenskan knäckte laget den här säsongen.

Det är klart att publiken, sponsorerna och media charmades av den osvenskt offensiva satsningen. Varför skulle de inte? Det var friskt, kul och skapade hajp.

Men det var ett sikte utan bäring, en målsättning som var dödsdömd redan på förhand.

När laget igår piskades ut ur playoff 2 av ett Kristianstad som var det klart bättre laget innebar det att någon stack hål på ballongen, kastade en hink isvatten i ansiktet och väckte föreningen ur sin dröm.

Det har visat sig att Östersund i allra högsta grad inte var moget att satsa mot allsvenskan den här säsongen.

Varför?

Kort och gott, för att ta sig till allsvenskan krävs rutin. Det krävs en förståelse för vad det faktiskt handlar om att gå långt i kval och vara som bäst när det verkligen gäller. Att klara press helt enkelt.

Karlskrona, Vita Hästen, Tingsryd (för att ta ett par exempel), lagen som tagit sig upp till allsvenskan från Hockeyettan har i de allra flesta fallen det gemensamt att de flera gånger om tagit sig långt i playoff och varit framme och snubblat i kvalserien åtminstone en gång innan det gick vägen (Björklöven avancerade förvisso från sin första kvalserie men hade då varit framme och nosat i flera playoff och hade sammanlagt 3733 allsvenska matcher på meritlistan bland spelarna i truppen).

Likaledes brukar det vara rutinerade trupper som klarar biffen.

Östersund har aldrig varit förbi playoff 2. Säsongen 11/12 var man en uträknad uppkomling som nästan tog sig vidare till playoff 3 eftersom superfavoriterna Karlskrona chokade lika mycket som Östersund själva gjorde i år. Sedan dess har man med årets säsong inräknad varit framme i playoff 2 tre gånger ytterligare, men aldrig förbi. Aldrig ens i närheten av en kvalserie således.

Tittar vi i truppen har Östersunds spelare tillsammans en erfarenhet av sammanlagt 605 allsvenska matcher. Av dem står Nils Bergström och Kenny Källström för mer än hälften. Sammanlagt har bara sju spelare smakat på allsvenskan och ingen har egentligen gjort något avtryck utöver de två nämnda herrarna. Långt ifrån kriterierna för hur lag som lyckas brukar se ut alltså.

Östersund ställde helt enkelt ut ett lag som inte var tillräckligt rutinerat och förberett för sin uppgift på isen. Det var ett lag som inte gick i takt med sin målsättning. En trupp fylld av väldigt skickliga Hockeyettan-spelare, men inte en trupp för att gå upp i allsvenskan.

Klubben ville ta en genväg utan att lära sig den hårda vägen.

Resultatet av den aggressiva målsättningen blev istället ett gigantiskt ok. Alla som har sett Östersund kontinuerligt under säsongen har sett ett lag som ibland kunnat prestera riktigt bra hockey, men som långa stunder kämpat med en press som man inte riktigt kunnat hantera. Det har sett spänt ut, laget har varit taget av stundens allvar och inte klarat att få ut sin potential.

Snacket om värvningsmiljonen, som var ämnad för spelare man i slutändan inte klarade att landa, spädde naturligtvis bara på hajpen och indirekt tyngden på spelarnas axlar. Det blev för mycket för att klara av mentalt helt enkelt.

Tränaren Charles Franzén har sett närmast plågad ut på slutet. Man har förmodligen haft ett enormt jobb att själva försöka hantera och leva upp till sina egna målsättningar och förväntningar.

Det går att skylla uttåget i playoff 2 på skador, men jag tror faktiskt inte att man klarat sina mål ens med en fullt frisk trupp.

Östersund blev helt enkelt alldeles för kaxiga, alldeles för tidigt.

Det är läge att gå tillbaka till ritbordet och göra om och göra rätt och komma tillbaka med en aningen mer modest och verklighetsförankrad målsättning till nästa säsong.