Det är prövningarnas tid i Vimmerby och tränaren Jeff Hällegard bör nog frukta för att bli av med sitt jobb.

Vimmerby har ett av söderseriens mer namnkunniga lag och tippades inför nedsläpp i höstas bli det lag som skulle kunna utmana Troja och Kristianstad i den absoluta toppen. Efter ungefär två tredjedelar av serien ligger laget utanför Allettan-plats. Man har förlorat lika mycket som man har vunnit och visar upp ett spel som sett till det spelarmaterial man förfogar över inte alls duger.

Det har varit slarvigt, svagt och linjelöst på ett sätt som naturligtvis oroar alla som har minsta lilla sympati för Vimmerby.

När jag inför första nedsläpp siade i hur söderserien skulle sluta skrev jag följande:

Står den svaga punkten på tränarbänken? Bland en massa namnstarka nyförvärv är huvudtränaren Jeff Hällegard kanske den som bjuder in till störst spekulation. Är han bara tuff eller finns lite taktisk finess att plocka fram också?

Jag gissar att det är en fråga som även ledningen i Vimmerby leker med dagar som dessa. För resultatet så här långt är naturligtvis ingen nöjd med. Några spelare har valt att kasta in handduken och dra hem till Stockholm och framgångarna har uteblivit. Klart att det funderas.

När lokaltidningen framförde frågan huruvida han känner hundraprocentigt förtroende från klubbledningen efter stortorsken borta mot Nybro i helgen kallade tränaren frågeställningen för ”patetisk”. Vilket väl torde vara bevis nog på att även han känner sig aningen pressad.

Att det ska gå från funderingar till att Hällegard entledigas som tränare för Vimmerby är naturligtvis ytterligare ett steg, men jag tror inte att den 53-årige coachen, oavsett vad som kommuniceras utåt, kan känna sig helt säker på sin plats. I alla fall inte när det ser ut som det gör just nu.

Onsdagens möte med HC Dalen kan bli en riktig dealbreaker.

* * *

”Stäng av honom på livstid”, dundrade Asplöven-tränaren Urban Lahti.

”Han stannade ju kvar på isen och bad om ursäkt”, framhöll Sundsvall-coachen Henrik Gradin. Båda två i Aftonbladet efter att Sundsvalls Emil Fahlander fällt Asplövens Jesper Ylivainio med en armbåge som tvingade den senare att åka med ambulans till sjukhus.

Det sammanfattar ganska bra det klimat som råder kring huvudtacklingar i svensk hockey. Laget som blivit utsatt överdriver till det absurdas gräns. Laget som felat slätar över och tar i försvar. Det är tyvärr så det funkar.

Sanningen ligger som vanligt någonstans mittemellan de där två reaktionerna. Eller well, sätten att uttrycka sig efteråt.

Men Fahlanders armbåge på Ylivainio, mitt framför ögonen på domaren, är allt annat än snygg och det är klart att det kommer bli ett efterspel till den.

Se tacklingen här.

Det ska bli oerhört intressant att se hur det här ärendet hanteras. De som ska behandla saken bör ha i färskt minne att Piteå-backen David Selberg fick fyra matchers avstängning för sin tackling på Östersunds Nils Bergström i en situation där han på ett riktigt sätt försvarade sin egen kasse och där utgången helt enkelt blev olycklig.

Enligt all rim och reson bör Fahlander då naturligtvis få ett betydligt strängare straff. Det må vara hänt att 21-åringen inte har för avsikt att det ska gå som det går, men han kliver upp och tacklar med armbågen rakt i huvudet i en del av banan där han över huvud taget inte behöver tacklas. I offensiv zon mot en spelare som just har tappat pucken, har framåtbalans och är helt oförberedd.

Domen kommer blir en väldigt tydlig fingervisning om ifall det egentligen är handling eller konsekvens som är det som är det viktiga.