Ikväll är det äntligen dags. Hockeyettan-finalen. Som ni har längtat!

Eller kanske inte.

För det är ju oerhört svårt att gå igång på formatet.

Årets Hockeyettan-final är ett bra exempel på att hela upplägget med en final utan något riktigt högdramatiskt på spel är ganska meningslöst.

Det är en alibifinal. En tillställning där ingen riktigt vinner något och där ingen heller riktigt förlorar något. Vinnaren är inte garanterad något mer än spel i kvalserien (minns att Huddinge är regerande Hockeyettan-mästare sedan ifjol men alltjämt har lirat i ettan den här säsongen) och förloraren får en andra chans i playoff 3. Det är inte så blodigt egentligen.

När kampen dessutom ska utspela sig mellan två gäng utan någon egentlig publik att tala om är det klart att det blir ännu mer anonymt.

Man kan säga och skriva väldigt mycket bra om både Huddinge och Borlänge, men det är inga publiklag. Över 20 hemmamatcher den här säsongen snittar Huddinge 321 åskådare i Björkängshallen. Borlänge har en marginellt högre siffra med 468 i sin hemmaborg.

Det finns inga högar av fans som hajpar upp och drar lasset för att det ska koka vid bristningsgränsen och ärligt talat är det nog inte särskilt många utanför de båda gängens egna bubblor om egentligen bryr sig så mycket om hur det kan tänkas gå i den här matchserien.

Ska finalen bli en stor angelägenhet bygger det på att det är ”rätt” lag som lirar den. Det är en brist i upplägget, ja ni fattar…

Medan playoff-spelet rasar parallellt, med upphetsande val, många lag i spel samtidigt, publiklag, reella risker att åka ut och matcher på liv och död blir finalen mest något myspysigt som pågår vid sidan om. Trots att det är två seriesegrare som möts.

Ifjol fnissades det en hel del åt att det officiella namnet var särskrivet (det är det fortfarande Hockeyettan Finalen), men skapades ändå lite intresse för den (av Huddinge) välspelade finalserien. Mest på grund av att hårdsatsande Troja/Ljungby med sitt entourage av hängivna fans var med och lirade. Men playoffet var givetvis mer intressant i och med att det innehöll så mycket mer nerv.

Segraren i finalen borde gå raka vägen upp i Hockeyallsvenskan, annars kan man lika gärna skrota hela finalen och återgå till upplägget att Allettans seriesegrare var direktkvalificerade för kvalserien.

Med detta sagt. Ingen skugga ska naturligtvis falla över Huddinge eller Borlänge. Det är inte de som har bestämt att det ska spelas en socialfinal utan riktig nerv, om ett mästerskap som inte är värt ett skit om man inte fortsätter toppa formen genom tio kvalserieomgångar.

Det är snarare synd om de två lagen att den här matchserien inte betyder mer.

För det kommer att spelas väldigt bra hockey mellan Huddinge och Borlänge. Det betvivlar jag inte en sekund. Jag skulle snarare vilja påstå att det är två lag som bör passa varandra som handen i handsken för att det ska kunna bli en holmgång helt i publikens smak.

Vi snackar två lag som spelar en offensiv hockey och inte tvekar att fylla på framåt. Huddinge med det kvicka, fantasifulla lir som alltid varit klubbens signum och matchvinnare i var och varannan kedjeformation. Borlänge med ett flertal irrationella spelare och en hunger som varit imponerande den här säsongen.

Har (Huddinge-fostrade) Sebastian Bengtsson konserverat målformen och backar som Isak Panzare och Rasmus Rundgren fortsätter vara lika ivriga med att fylla på i offensiven kommer Borlänge bli sylvassa. Kan Huddinge hitta den solida defensiv som var nyckeln i fjolårets kvalspel utan att tappa sin offensiva flärd och spets kan de bli oerhört luriga att slå ut.

Målvaktsmatchen mellan Marcus Hellgren Smed och Daniel Fahlström går inte direkt av för hackor. Och som om det inte räckte som bränsle inledde Borlänge-tränaren Dennis Hall sin tränarkarriär i just Huddinge.

Det är två välbyggda lag som gjort oss tjänsten att ta sig så här långt genom att spela offensiv och sevärd hockey. Att se dem gå i klinch med säsongen som insats hade varit fantastiskt.

Jag kommer med spänning och stort nöje följa de två gängen när deras öden går vidare i kvalserien respektive playoff 3.

Men det kittlar inte att Hockeyettan-finalen, i skuggan av den gastkramande upplösningen i Hockeyallsvenskan, drar igång ikväll.

Inte det minsta.