Foto: Bildbyrån

Spelas färre träningsmatcher blir suget efter seriehockeyn större, slutligen börjar kanske den polletten trilla ner.

Fotbolls-VM rasar som bäst borta i Ryssland och även om klassen kanske är varierande och fotboll som sport inte är riktigt allas kopp av te tycks varenda kotte på ett eller annat sätt vara intresserad, eller i alla fall fascinerad.

Det tittas, det pratas och det finns rikligt med åsikter även hos de som (likt undertecknad) vanligtvis inte bryr sig särskilt mycket om det gröna fältets schack.

Anledningen till det är naturligtvis ganska enkel. Det spelas bara var fjärde år. Det finns en väldigt tydlig känsla av exklusivitet över hela VM-ståhejet. Klart att alla måste titta då.

Den där saken har Real Hudiksvall uppenbarligen också fattat.

Den storsatsande klubben kommer bara spela fyra träningsmatcher den här försäsongen och bara en av dem kommer att liras på hemmaplan i Glysishallen.

I ett pressmeddelande förklarar tränaren Lars ”Lillis” Lövblom:

– Vi har valt att spela färre träningsmatcher än tidigare år eftersom vi vill fokusera på träning och dessutom blir suget mer när serien drar igång i mitten av september.

Jag tycker det är helt rätt.

Nu är väl Hudiksvall en light-version av Visby/Roma som också brukar spela väldigt få träningsmatcher. Det är dyrt och meckigt att ta sig till fastlandet för att lira och de flesta lagen vill helst inte lägga stålar på att åka fyra timmar båt till Gotland för träningsmatcher. Därför får Visby svårt att spela särskilt mycket på försäsongen.

Hudiksvall ligger i och för sig inte på en ö, men är ändå skapligt isolerade i sin geografiska position. Det mesta vad kvalificerat motstånd heter är ganska många timmar bort. Det blir svårt att få ihop något särskilt digert träningsmatchprogram om man vill att det ska vara av klass.

Det är helt enkelt inte värt att sitta och kuska en massa buss för att spela trötta träningsmatcher. Spelet när serien drar igång kommer inte att bli bättre av det.

Men den stora vinningen av att spela få träningsmatcher är naturligtvis intresset och suget efter det som komma skall. Både för spelarna och för publiken.

Jag har i många år hävdat med en dåres envishet att träningsmatcher är överskattade. Att det absolut är vettigt att spela ett par stycken, men att för många knappast gör saker bättre. Snarare sämre med tanke på skaderisker och så vidare.

Tränare kommer ändå stå och skylla på ”många nya i truppen” i november även om laget lirat tio träningsmatcher. Det är sådan monumental skillnad på träningsmatch och seriematch att en lyckad försäsong inte nödvändigtvis översätts till en lyckad höstsäsong.

Vad som däremot händer när många träningsmatcher står på schemat är att det hinner bli slentrian för spelarna ens innan premiärpucken är släppt. Det spär ut hungern och ivern efter hockey en aning. Och det dämpar också suget hos fansen som ju matas med en och en halv månad hockey och massa matcher innan det riktig allvaret ens börjar.

Speciellt nuförtiden när bittra derbyrivaler dessutom har den dåliga smaken att lira flera gånger mot varandra redan på försäsongen.

Det är långt ifrån optimalt. Det blaskar ut hockeyn i förtid. Som om de supermånga matcherna i serielunken inte vore nog.

Därför tycker jag att Hudiksvall gör helt rätt som bara spelar fyra matcher (bra för spelarna) varav en på hemmaplan (grymt för fansen) den här försäsongen.

Fler borde följa deras exempel.

* * *

Det var med bestörtning jag tog del av beskedet att David Selberg har lämnat jordelivet alldeles, alldeles för tidigt. Det är så oerhört sorgligt och svårt att ta in.

Den rejäle, hårdföre och skicklige Piteå-backen blev bara 23 år.

Vila i frid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *