Johan Skiöld, som hämtas till Östersund från Västerås, är en riktig spetsvärvning inför kommande säsong.Foto: Bildbyrån

Det har gjorts ett flertal riktigt intressanta värvningar i Hockeyettan inför den kommande säsongen även om det är långt mellan storbomberna i den ekonomiska verklighet som råder nuförtiden. Några förtjänar att nämnas lite mer än andra.

Idag ger jag er de bästa värvningarna i Hockeyettan inför säsongen 18/19.

15. Niclas Lehmann, KRIF (från Västerås)
Ingen har vågat uttala det on the record än, men sett till det lagbygge sportchef Fabio-Micke ställer på benen nere i Blekinge är KRIF en storfavorit och vass kvalserieutmanare. Lämpligt då att värva vad som de senaste åren visat sig vara en riktig kvalseriespelare. Niclas Lehammn sköt Troja till allsvenskan för två säsonger sedan och var, trots en otäck skada, med och lyfte Västerås i våras. Den poängstarke anfallaren har klivit fram när det har börjat gälla som mest. En mycket god egenskap. Att han inte placerar sig högre på den här rankingen beror enkom på att han haft problem att hålla en hög nivå genom hela säsonger. Lägstanivån måste upp.

14. Robin Axbom, Gripen (från EHC Lustenau/AIK)
Äntligen kan Gripen ståta med en riktigt rutinerad pjäs i defensiven. Efter flera säsonger med norska Stjernen misslyckades Axbom med att imponera i Hockeyallsvenskan med AIK ifjol och tvingades avsluta säsongen i Österrike. Gripen var intresserade redan då, men det är först nu 28-åringen återvänder till det Nyköping där karriären en gång startade. Han blir en ledare i unga Gripen och har på ettan-nivå ett track record av att göra mycket poäng.

13. Romans Semjonovs, Arboga (från Mariestad)
Jag får inte riktigt ihop matten, Mariestad höjer blicken och siktar mot kvalserien men byter ut två på nivån etablerade och vassa forwards (Semjonovs och Christian Hägg) mot två spelare från J20 (Oliver Hadzinikolic och Jesper Lindén). Det är ingen omedelbar uppgradering, men Arboga tackar naturligtvis och tar emot när Semjonovs nu väljer att återvända till klubben han spenderat så mycket av sin karriär i. Personligen kan jag tycka att det är lite tråkigt, han är vass framåt och har utvecklat andra delar av spelet på senare år. Jag hade gärna sett honom i ett topplag. Men han kommer göra Arboga vassare.

12. Måns Krüger, Segeltorp (från Huddinge)
Rent skicklighetsmässigt finns det inte många som mäter sig med Krüger i Hockeyettan. Han har varit speldosan i Huddinges vassa gäng i många säsonger vid det här laget. Men till hösten är det Segeltorp som gäller och det är enda anledningen till att han inte hamnar högre på listan. En hel hoper av Huddinge-lirare har valt nykomlingen och kommer göra Segeltorp till en attraktion i östra serien, men det är samtidigt början på en nedtrappning. Nu är det mer fokus på det civila och mindre blodigt allvar inom hockeyn som gäller och det kommer så klart även påverka klassen på superstjärnorna en aning.

11. Pavel Krajcovic, Nybro (från Boden)
Mycket kring Boden var negativt säsongen som gick. Det var överfall, ledare som klev över gränser och ett allmänt fåntrattigt uppskruvat tonläge. Men det fanns positiva saker att följa också. En sådan sak var den slovakiske målvakten Krajcovics framfart. Han klev fram som en riktig matchvinnare för Boden och har nu lockats till Småland. Nybro gjorde mycket rätt säsongen som gick men hade ingen riktigt trygg sista utpost. I höst kan det bli ändring på den saken. Krajcovic har potential att bli frälsare i Småland.

10. Christian Hägg, Visby/Roma (från Mariestad)
Jag har svårt att tänka mig en spelare som passar bättre in i Visby/Roma än Hägg. En skicklig forward med potentialen att göra dryga 30 pinnar per säsong och vass straffskytt. Men samtidigt en ganska provocerande retsticka som inte tvekar att sticka in näsan i heta situationer och försöka få motståndare ur balans. Han passade alldeles utmärkt i Mariestad, han kommer passa om möjligt ännu bättre i Visby.

9. Tobias Sjökvist, Borlänge (från Köping)
Ibland, för att inte säga ofta, handlar väldigt mycket om att hamna i rätt miljö för att växa och frodas. Köping är en anonym bakgård med Hockeyettan-mått mätt, men det verkar ha varit exakt rätt miljö för värmlänningen Sjökvist att utvecklas. Den gångna säsongens 36 poäng varav 19 mål på 37 matcher var en stor faktor till Köpings succé och nu tar 22-åringen klivet till en lite större förening utan att Borlänge för den sakens skull är någon klubb som agerar under orimliga förväntningar. Jag är tämligen övertygad om att det kommer bli succé.

8. Wictor Ragnewall, Troja/Ljungby (från IK Oskarshamn)
När Ragnewall lämnade Tingsryd för en större roll i IK Oskarshamn inför säsongen 16/17 pekade det mesta på att det skulle bli hans stora genombrott. Men det blev aldrig riktigt så. Målvakten fick aldrig riktigt till det, gjorde det väl okej första året men blev delvis utkonkurrerad det andra. Utan att komma upp i nivån som de flesta vet finns där. Nu är det omstart i Hockeyettan med hårdsatsande Troja som gäller och spelar 25-åringen på samma nivå som han gjorde under sin tid i Tingsryd tillhör han en av ligans bästa.

7. Stefan Söder, KRIF (från IK Pantern)
Stockholmaren har mer och mer börjat profilera sig som ännu en ”för bra för ettan, för dålig för Hockeyallsvenskan”-spelare. Det är tredje gången han vänder tillbaka till KRIF (efter ett halvt om halvt misslyckat år i IK Pantern) och tidigare sejourer har varit synnerligen poängstarka. Precis som när han lirade i ettan med Troja. Det är i stort sett poänggaranti på den här värvningen. Att det är en kille som redan känner klubben är naturligtvis ett stort plus.

6. Markus Persson, Borlänge (från Södertälje/IK Oskarshamn)
Efter fyra hockeyallsvenska klubbar på tre säsonger (Tingsryd, Västerås, Södertälje och Oskarshamn) vänder masen tillbaka till Dalarna. Han har pryglat in poäng var han än har lirat i Hockeyettan (och även det är ett gäng klubbadresser) och skickligheten är naturligtvis på allsvensk nivå. Men han är skadebenägen, har någon form av problem med fötterna och det är väl därför han väljer att vända tillbaka ner en division och hämta energi på ”hemmaplan”. Hel är han en av ettans bästa spelare, men i hur många matcher kommer han till spel?

5. Daniel Andersson, KRIF (från Kristianstad)
Det finns en intensiv rivalitet mellan KRIF och Kristianstad som knappast blir mindre av att Blekinge-gänget har signat retstickan Viktor Holmkvist och centertanken Daniel Andersson inför kommande säsong. Det är två bra spelare som korsar fiendens linjer och inte minst Andersson är en formidabel värvning. En lika poängstark som kraftfull spelare som kan pressa sig in på mål och skapa chanser på egen hand. Tillsammans med lika väldige Sebastian Magnusson i Soft Center Arena kan det bli ruggigt kul att se till vintern.

4. Daniel Håkansson, Kristianstad (från HC Dalen)
Tillsammans med Kalle Hult utgjorde Håkansson en sylvass duo som ledde HC Dalen den gångna vintern. Den 22-årige östgöten tog ett ordentligt kliv under sin andra Hockeyettan-säsong (den första genomförde han i Sundsvall) och visade att det finns fog att förvänta sig mycket i framtiden. Det hade varit kul att se honom fortsätta kampera ihop med Hult, men flytten till Kristianstad innebär naturligtvis en chans att visa sig lite mer i det stora rampljuset.

3. Gustaf Berling, Troja/Ljungby (från IK Pantern/Halmstad)
Det blev ett ordentligt buzz kring Halmstads superkedja säsongen som gick och alla tre värvades till hockeyallsvenska klubbadresser vid deadline. Berling hamnade i IK Pantern, Erik Borg i Tingsryd och Martin Pärna i BIK Karlskoga. Alla är naturligtvis skickliga spelare, men tillsammans blev de en best och i min mening var Berling den som kändes mest redo för Hockeyallsvenskan med sitt spelsinne och sin fysiska pondus. Nu blir det istället ett kliv tillbaka till ettan och topplaget Troja. En klubb där han troligtvis kommer få ta en stor roll. Lär vara tillbaka på högre nivå redan nästa säsong.

2. Jonathan Tholander, HC Dalen (från Vita Hästen)
Senast Tholander lirade i Hockeyettan, med Östersund säsongen 16/17, piskade han in 30 mål så att egenskaperna för att vara en riktig toppspelare i ettan finns där är ganska uppenbart. Troligtvis är det bara det tveksamma klubbvalet av Vita Hästen som gör att han tvingas kliva ner en division igen för att starta om. Han blir en tilltänkt spets i ett HC Dalen-gäng med höga förväntningar på sig och är säkerligen också lite revanschsugen. Inte enbart för den misslyckade säsongen i Vita Hästen, för senast han lirade med HC Dalen (säsongen 14/15) gick det inget vidare.

1. Johan Skiöld, Östersund (från Västerås)
Många blev förvånade när Skiöld inte blev kvar i Västerås efter avancemanget till Hockeyallsvenskan, så även jag. Jag har svårt att hitta ett enda rationellt skäl till varför han inte skulle vara värd en allsvensk chans. Som en center med fördelar i båda riktningarna av banan har han vareviga Hockeyettan-säsong pumpat in poäng framåt och är en spelare som leder laget. Östersunds sportsliga ledning stod naturligtvis med drägglande käftar och lycksaligt tog emot när han ville komma tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *