Foto: Bildbyrån

Det händer alltid väldigt mycket när undertecknad beslutar sig för att vara ledig några dagar, men efter en stund på vift är det dags för ett uppsamlingsheat med det mest uppseendeväckande som hänt den senaste tiden.

Var é vargen är förvisso en briljant låt, ett populärkulturellt mästerverk om man så vill, men den här storyn som kommit ut under helgen är bara för bedrövlig.

Ni minns hur Bodens rutinerade back Tommy Wargh fick hämtas med ambulans efter en respektlös tackling från Teg-spelaren Mattias Moström för knappt två veckor sedan.

I helgen började så en video från Tegs lagfest, där några spelare sjunger det populärkulturella mästerverket med hänvisning till Wargh, cirkulera.

En hånfull passning till en skadad spelare, från laget som skadade honom.

Det är ju så lågt så man saknar ord. Helt oacceptabelt på alla sätt och vis.

Jag kan inte förstå hur man tänker när man på det osmakliga viset hånar en skadad spelare. Lagfest eller inte. Alkohol och ungdomlig dumhet kan aldrig vara en ursäkt.

Håna någon som bommat århundradets målchans, som råkat kliva ut på isen med skridskoskydden på eller släppt in ett skott från mittzon. Gör det bara. Lite gliringar, pikar och småhån hör sporten till.

Men att håna spelare som skadat sig, det är bara oerhört lågt och drar ett skimmer av skam över hela föreningen Teg.

Hur ska man kunna ta årets upplaga av norrserie-gänget på allvar efter det här?

* * *

Boden var väldigt utsatta den här helgen.

I söndagens möte med Kiruna AIF tacklades Viktor Sandberg fult och vårdslöst av Sebastian Pettersen.

En sån där tackling som man bara inte får utföra, speciellt inte nu när hockeyn har sådana problem med hjärnskakningar. Det är rakt mot huvudet, taskig rörelse med armen uppåt och i hög fart.

Kiruna-backen släcker sin motståndare ordentligt, om det inte blir anmälan och ganska lång avstängning på det där blir jag oerhört förvånad.

Det ska det verkligen vara.

 

Men egentligen är det inte så förvånande att den här typen av smällar är så återkommande i Hockeyettan. Spelet har utvecklats till att vara någon form av speed-race numera, allt går väldigt fort, i många fall alldeles för fort och spelarna är helt enkelt för dåliga för att klara av att utföra korrekta tacklingar och hålla koll på spelet omkring sig i den farten.

Det är ett stort problem. För någonstans är ju tacklingar en naturlig del av spelet, men när det går så fort att spelarna inte klarar av att utföra dem på ett korrekt sätt då blir det istället oerhört farligt.

Då blir det som i det här fallet, vårdslöst och med tråkig utgång.

* * *

Själv spenderade jag söndagen i Olympiarinken i Helsingborg och spanade in när hemmalaget tog sin första trepoängare för säsongen via 5-3 mot HC Dalen (vilket resulterade i en längre krönika här).

Hemmatränaren Tim Brithén hade, som det tycktes riskfritt, lovat sina barn ett besök på en välkänd hamburgerrestaurang om det skulle bli seger så hade inte särskilt mycket till val än att plöja dit på väg hem från fighten.

Det gjorde han nog så gärna, för det HHC visade upp var faktiskt ganska imponerande. Bortsett från den valpiga förstaperioden där HC Dalen borde ha avgjort och punkterat matchen såg hemmalaget inte alls ut som det bottenlag man varit i upptakten av säsongen. Det finns helt klart en hel del att hämta i det unga gardet och Brithén kan vara på väg mot något betydligt bättre med sitt manskap.

* * *

Kvällens mest oväntade var förmodligen annars när Dalen-forwarden Kalle Hult började käfta med en gubbe på läktaren.

Eller oväntat och oväntat. Hult är ju känd för att ha ett ganska bitskt temperament och i Olympiarinken är det så glest på läktarna att man hör allt och ser alla.

När den klassiska gormaren, som tyvärr finns i alldeles för många Hockeyettan-hallar och påfallande ofta placerar sig nära kamerorna till webbsändningarna, en gång för mycket gastade något om en tappad hjärna brast det för Hult som ilsket stirrade upp på läktaren och lät munlädret jobba.

”Heja på ditt eget lag för helvete och håll käften”.

Säga vad man vill om att ta upp diskussionen med folk på läktaren, men det hade han ju faktiskt helt rätt i.

* * *

Helgen bjöd också på ett gäng ganska intressanta resultat runt om i Hockeyettan.

Man får väl minst sagt säga att Troja efter sin tröga start börjat få upp farten och 6-2-viktorian borta mot Kristianstad i fredags är imponerande. För Kristianstad har varit bra så här långt den här säsongen och är alltjämt fortsatt i topp av serien.

Men kanske kommer det bli så att de två lagen följs åt där uppe i toppen den här säsongen igen. Precis som det var senast, 16/17, när de matchade varandra hela säsongen igenom med Troja som det starkare laget vid flest tillfällen. Det blir en intressant följetong att hålla ögonen på.

* * *

Det är naturligtvis inget konstigt i sig att förlora mot ett bra lag som Vimmerby. Inte ens när det sker med 0-4 på hemmaplan. Men börjar det lukta kris i KRIF?

Serien är skapligt ung och det är bara fyra poäng upp till Allettan-strecket, men laget har förlorat lika mycket som det har vunnit inledningsvis och segrarna har kommit mot Halmstad, Helsingborg, Hanhals och Tyringe.

Det vill säga de fyra sista lagen i serien.

Nu väntar två raka bortamatcher mot Kalmar och Troja/Ljungby och sedan ett tufft hemmamöte med HC Dalen.

Tre lag som samtliga är med i Allettan-racet.

Den kommande veckan kan Kallinge/Ronnebys grundserieöde mycket väl avgöras.

* * *

Borlänge vann toppmötet borta mot Mariestad med 2-1 under lördagen och fortsätter vara grymt svårforcerade.

Det är nästans så att dalkarlarna är farligt vassa för tidigt på säsongen och ska bli oerhört intressant att se hur de kan fortsätta utveckla det som Dennis Hall börjat bygga på under säsongen.

Finns det fler växlar att lägga i kan de bli ett monster.

* * *

Kristianstads förlust i fredags gör att det inte är många obesegrade lag kvar i Hockeyettan. Det ser just nu ut enligt följande:

Utan poängförlust så här långt: Hudiksvall (åtta raka trepoängare nu).

Obesegrade men med poängtapp: Piteå och Tranås.