Foto: Bildbyrån

En diskussion om en disciplinnämnd, heta matcher, tamt målskytte, egna produkter och en enorm kärlek till det egna laget. Låt mig bjuda på en mustig fredagscocktail.

En fråga som har varit uppe på tapeten när Hockeyettan-klubbarna diskuterat upplägg inför framtiden med serieupplägg och saker som hör därtill är att man vill ha en gemensam disciplinnämnd för hela ligan.

Det är ett utmärkt förslag, men det räcker inte att det ligger och skramlar i någon förslagsmapp som någon eventuellt kanske tittar i någon gång framöver.

Frågar ni mig måste det till nu.

Dels på grund av det rent informativa.

SHL och Hockeyallsvenskan gör ett storstilat jobb med sin information kring anmälningar och avstängningar. Det läggs ut video på situationerna, det publiceras meddelanden när spelare anmäls och matiga domar skickas som pressmeddelanden när ärendena avgjorts.

Det är guldinformation för alla som följer ligorna vare sig vi snackar media, fans eller motståndare.

Hockeyettan är rena öknen i jämförelse. Ett genant skräckexempel.

Det finns en specifik disciplinkommitté för varje serie och ingen av dem kommunicerar någonting. Berört lag och spelare får beslutet om det blir en avstängning, men annars är det tvärtyst.

Det är upp till klubbarna själva om de vill lägga ut en nyhet om att deras spelare blivit avstängd si och så många matcher, alternativt om det finns pigg lokalmedia (väldigt sällan) på orten som kan gräva fram uppgifterna.

Det är information som borde vara öppen och som är av intresse för många, men som kan kräva ganska mycket jobb att få tag på.

Minst lika viktigt är hur inkonsekvent de där kommittéerna fungerar. Det finns ingen konsekvens i hur de utdelar sina straff och mer ofta än sällan tar det alldeles för lång tid mellan anmälan och utdelat straff.

Igår kom det fram att Visby-spelaren Jonatan Stuxberg blir avstängd i 11 matcher för en tackling i bortamatchen mot Enköping.

Det är ett extremt saftigt straff som jag när jag tittar på videon av tacklingen (49.30 in i klippet) har svårt att förstå.

Visst kommer Stuxberg in klumpigt bakifrån och tacklar betydligt mer vårdslöst än vad som är försvarbart. Att han ska stängas av är det väl inget snack om, men elva matcher? Jag har sett betydligt vidrigare tacklingar som av disciplinkommittéer i andra serier bedömts betydligt mildare och straffats med flera matcher färre.

Förstår jag saken rätt får Visby-spelaren nio matcher för tacklingen och två extra för att han är en återfallsförbrytare. Men även nio matcher är oerhört saftigt i mina ögon.

För att sätta det i perspektiv fick Bodens Albin Eklund sju matcher (sedan hans året ut-avstängning hävts) för den omtalade smällen på Niclas Lehman ifjol och Kiruna AIFs Sebastian Pettersens sänkning av Bodens Viktor Sandberg förra veckan borde väl innebära att han inte spelar på väldigt, väldigt länge om man ska använda den måttstocken.

Poängen är enkel, det silas mygg och sväljs kameler, skillnaderna mellan bedömningarna skiljer sig alldeles för mycket. Det är ett problem när rena överfall betraktas som mildare i en del av Sverige än vad småincidenter gör i andra.

Jag vill se en instiftad disciplinnämnd för hela Hockeyettan som storögt tittar på och in i minsta detalj tar efter det som görs i SHL och Hockeyallsvenskan. En nämnd som täcker samtliga 47 lag och därmed gör bedömningen konsekvent.

Bedömningar som sedan tydligt kommuniceras ut så alla som har intresse får veta.

Jag vill se det nu.

* * *

Man måste ge Mariestad inte bara att de fostrar många duktiga hockeyspelare, utan även att de är duktiga på att få hem sina egna produkter när de varit ute på vift i landet ett flertal säsonger.

Talangfulle backen Ludvig Collberg valde Bois när han skulle slå sig in på seniornivå efter juniorsäsonger i fashionabla HV71 och Växjö. Likaledes talangfulle William Pethrus gjorde, trots att han hade allsvensk rutin, låneresan till dåvarande Katrinhallen när det blev knappt om speltid i IK Pantern ifjol.

Och näste man i raden är alltså 20-årige forwarden Albin Sethsson som gjorde 37 matcher för Södertälje ifjol, men fick svårare att ta en tröja i år. Nu kör han med moderklubben i alla fall fram till jul och får chansen att a-lagsdebutera.

– I division ett fanns bara Mariestad, sa han när jag snackade med honom tidigare idag.

Det är imponerande klubbkänsla för någon som aldrig ens gjort en a-lagsmatch i moderklubben.

Det hade varit så lätt att välja en tusenlapp extra eller ett flashigare klubbmärke någon annanstans. Men talangerna väljer att vända tillbaka till moderklubben för att ta ny sats.

Det är ett väldigt fint kvitto till den verksamhet som bedrivs.

* * *

Apropå det där med kärlek till en klubb. Det verkar som att kärleken till Piteå Hockey är ganska påtaglig bland de ledande spelarna i klubben.

De senaste veckorna har så väl Joakim Högberg som Carl Becker kommit med kärleksförklaringar till klubben när jag snackat med dem.

Ni vet hur vi journalister kan vara. Jobbiga djävlar som ställer sluga frågor och liksom försöker trigga fram det som kan bli bra citat.

Men det här har kommit helt oprovocerat som från ingenstans, utan att jag farit efter det på något sätt.

– Jag har haft anbud i år också, men mitt hjärta slår för Pite, sa Högberg för några veckor sedan.

Idag var det den norra poängligaledaren Carl Beckers tur.

– Jag älskar Pite Hockey och försöker alltid bidra med mitt, uttryckte han (artikel kommer där artiklar dyker upp under morgondagen).

Det kanske är jag som romantiserar. Men jag inbillar mig att den typen av känslor och inställning är en ganska stor del i att Piteå är så infernaliskt bra.

* * *

Kul för HC Dalen att äntligen få göra en bra match i Kinnarps Arena ikväll. Det har ju gjorts några försök i den fashionabla arenan tidigare med tydliga förluster mot Troja/Ljungby och Kristianstad som resultat, men ikväll fick Norrahammar-gänget äntligen göra en gedigen insats och vinna.

4-3 efter (tjusiga) straffar mot Kristianstad hade kunnat vara tre poäng trots att det började på sämsta tänkbara sätt. Ni vet hur det gick mot Nybro senast då laget var under med 3-0 innan den ens gått två minuter och ikväll tilläts Kristianstad spräcka nollan bakom Adam Ohre redan efter 25 sekunder.

Det hade kunnat rämna fullständigt, men HC Dalen bet ihop och gjorde en riktigt bra match med distinkt offensiv och helt okej defensiv. Hade det inte varit för att Kristianstad har riktigt bra spetskompetens hade alla poängen stannat i Jönköpings-trakten.

Samtidigt ska Kristianstad nämligen också ha beröm. Det var ett skadeskjutet gäng skåningar som kom till SHL-arenan och gjorde sitt bästa för att spela snålt och på det manskap man hade med sig. Det tycker jag att man gjorde med beröm godkänt och vaskade fram en hel del sylvasst offensivt.

Senast upp på skadelistan är Hampus Forsling som tog ett direktskott i ansiktet mot Mörrum senast. Jag snackade med honom härom dagen och citatmaskinen konstaterade att han med tanke på hur mycket stryk han fått i ansiktet genom hockeykarriären snart är ”Hockeyettans Börje Salming”. Mer om det här.

* * *

Det blir lätt mycket snack om de givna stjärnorna och profilerna när det talas om HC Dalen och årets bygge som är tänkt att hålla till i toppen av serien. Det är helt naturligt.

Men jag har sett ett gäng matcher med laget nu och det tycks som att Julius Selle Larsson är bättre än på bra länge. Rapp i spelet, med bra skott och ofta på rätt ställe. Det ser ut som att han verkligen har utvecklats efter några år under Per Gustafsson.

26-åringen som väl egentligen inte varit i rampljuset sedan han muckade gräl med ”fel” broder Nylander för ett bra gäng år sedan förtjänar större rubriker.

 

* * *

Hammarby och Helsingborg såg ut att ligga hopplöst cementerade i botten i respektive serie för bara en vecka sedan. Ikväll tog de båda sin andra raka seger. Helsingborg via en 3-2-seger i förlängning hemma mot Tyringe (kul att det kom 823 personer när det var gratismatch, hoppas de kommer tillbaka, det förtjänar gänget i Olympiarinken) och Hammarby via 3-2 mot stjärngänget Segeltorp.

Vad är det man säger? Det går fort i hockey.

* * *

Nu ska man väl förvisso inte jämföra äpplen och päron, men det är ändå lockande att göra en liten parallell.

Regerande svenska mästarna Växjö Lakers som var nästan obehagligt outstanding ifjol har fått en minst sagt bedrövlig start den här hösten och är om man jämför ungefär lika usla på att skjuta mål som västseriejumbon Surahammar.

Blue Hammers har ju som dokumenterats tidigare haft brutala problem att skjuta mål i flera säsonger och den här hösten är inget undantag. Laget har bara lyckats nita dit tio puckar på nio matcher. Ett spartanskt snitt på 1,11 mål per match.

Men mästarlaget Växjö står så här långt på i stort sett samma notering. Faktum är att Lakers på samma antal matcher (9) bara lyckats mäkta med ett mål mer än Surahammar. Det vill säga 11. Ett snitt på 1,22 framåt per match.

Vänder det inte kommer motståndarna i SHL snart kunna sjunga, ”Sämre än Sura, ni är sämre än Sura!” när mäktiga mästarna Lakers kommer på besök och faktiskt ha rätt i sak.