Foto: Bildbyrån

Det fanns en tid när skador i representationslaget innebar att juniorer fick komma upp och testa vingarna i någon match. Nuförtiden lånar klubbar hellre sönder andras lag och drömmar istället.

Ikväll spelar Väsby sin första riktigt häftiga hemmamatch på väldigt länge (8-0-premiären mot bottengänget Trångsund räknas knappt) när obesegrade serieledaren Hudiksvall kommer på besök.

Då sitter succémålvakten Robin Wallin på bänken. För AIK. I Rosengårds ishall i Malmö.

Hör ni hur sjukt det låter?

När den uttalade förstekeepern Johannes Jönsson gick sönder på AIKs tisdagsträning behövde gnagarna hastigt och mindre lustigt plötsligt en målvakt till kvällens möte med IK Pantern och blicken riktades naturligtvis mot samarbetsklubben Väsby där Wallin gjort en stark höst.

Kul för 22-åringen. Det är en duktig kille som mött en del motgångar och kämpat på lite i det tysta för att ta sig till den här chansen. Det är klart att han är värd att få känna på allsvenskan även om det med största sannolikhet blir som backup till Erik Källgren ikväll.

Men för hockeysverige och hur det fungerar är det ett rejält, dundrande underbetyg.

Man kan lite tillspetsat ställa sig frågan, vad är vitsen med att elitklubbarna har juniorlag (förutom folkhälsa, uppfostra ungdomar och så vidare, ja ni fattar) över huvud taget?

Det står i licensbestämmelserna att man ska ha juniorlag och det talas vitt och brett om vikten av att utbilda spelare. Men ändå väljer många klubbar att låna (eller råna?) från Hockeyettan istället för att lyfta upp en junior även i det korta perspektivet.

Att det i det långa perspektivet måste värvas eller lånas något mer rutinerat om en spelare blir borta länge förstår jag med, men när det gäller en enstaka match… Varför inte lyfta en junior istället för att låna?

Klubbarna i Hockeyettan sitter i en taskig sits där de inte kan göra så mycket annat än låna ut när de större klubbarna kommer och pekar och sker det när ettan-klubbarna ändå är spellediga är det väl en sak.

Men nu plockar alltså AIK in Väsbys duktige keeper samtidigt som ettanklubben ska spela sin förmodligen häftigaste hemmamatch på hela hösten. Tidigare har vi, för att ta ett annat exempel, sett hur Malmö gjort samma sak med Arboga-backarna Albin Johansson och William Kaijser som matchade med SHL-klubben trots att det inkräktade på den mindre klubbens egna matcher.

Är det så vi ska ha det?

Att de större klubbarna festar på ettanklubbarnas spelare istället för att matcha sina egna juniorer?

Jag hade ett kort meningsutbyte med Väsby sportchef Tom Tärnström på Twitter igår kväll och han framhåller att de har två duktiga målvakter (Linus Ryttar är den andre), att det är en morot för övriga spelare att se att Hockeyallsvenskan inte är så långt borta, att det kommer sporra Wallin ytterligare att få chansen i AIK och så vidare.

Det är så klart rationella argument som det ligger ett och annat vettigt i och jag kan köpa det om det inte krockar med lagets egna matcher.

Men i min värld, om sport ska vara värd något, måste det egna laget alltid gå först. Det blir ett problem när de bästa spelarna lånas ut samtidigt som det egna laget lirar viktig match och det har ingenting just med Väsby eller Arboga eller någon annan klubb att göra, utan är ett symptom av Hockeyettans bedrövliga position i hierarkin.

Sett i ett större perspektiv än just den specifika utlåningen för just det specifika laget är det just sådana här saker som fullständigt urholkar Hockeyettan.

Det gör det kort och gott till en tragisk farmarliga.

* * *

Skövde-backen Libelin Bäckström Valliant stängs av i sammanlagt fyra matcher efter tacklingen som skickade Mariestads comebackande Filip Engqvist av isen med hjärnskakning i derbyt förra veckan.

Sett till andra straff som delats ut den här säsongen förvånar det mig en aning. Jag trodde att det skulle bli betydligt fler än fyra matcher för den högst onödiga tacklingen.

Men nu har väl disciplinkommittén i den västra serien så att säga lagt sin ribba för hur de tänker bedöma den typen av situationer den här säsongen.