Foto: Bildbyrån

På en marknad som är tunnare än någonsin finns det en spetsspelare ledig. Alla jagar honom. Men ingen tycks vara särskilt framgångsrik.

De allra flesta vill förstärka, men vilken sportchef ni än frågar i Hockeyettan kommer svaret att vara detsamma.

Marknaden är tunn. Obefintlig. Usel.

Det finns ingen spets att få tag på därute. I alla fall inte för klubbar som har en förhållandevis stram ekonomi att ta hänsyn till.

Eller jo, en finns det ju.

Men jakten på honom tycks mer och mer utvecklas till ett mysterium.

Jag talar så klart om Daniel Håkansson. Spetsanfallaren som gjorde 41 poäng (16+25) på 40 seriematcher för HC Dalen under fjolårssäsongen och valde att bryta med Kristianstad efter grundserien i vintras.

Det cirkulerade uppgifter om att Kristianstad initialt krävde 100 000 från dem som ville värva 22-åringen. En summa som sedan ska ha sjunkit ganska betänkligt i takt med att tiden har gått. Men ändå har ingen lyckats få honom att sätta signaturen på papper.

Och visst är det klubbar som har försökt.

Så vitt jag förstår finns prominenta gäng som Troja/Ljungby, Borlänge, Vimmerby, Hudiksvall och Tranås bland dem som intresserat sig för att binda upp liraren. De är så klart inte de enda som varit framme och sonderat terrängen. Kön lär vara lång, med tanke på att han egentligen är den ende riktiga spetsen som finns på den svintunna marknaden.

Så vitt jag förstår finns det rent av intressenter som varit beredda att möta ganska tuffa ekonomiska förpliktelser för att få honom att signa.

Men som sagt, ändå ingen kråka på något kontrakt. Än.

Mer än halva Allettan är spelad och jakten på Håkansson tenderar att utveckla sig till säsongens största mysterium i Hockeyettan.

* * *

Med tanke på att marknaden ser ut som den gör kommer klubbar ju närmare deadline vi kommer, naturligtvis att försöka värva från dem som blir avhängda.

Spelare i lagen som tappar tätkänning i den norra fortsättningsserien kan komma att bjudas ut då det efter Asplövens haveri inte längre finns någon risk för någon att åka ur serien. Till exempel.

Men visst är det så att Allettan-klubbarna som vill förstärka inför playoff noga följer utvecklingen i fortsättningsserierna och vilka klubbar som inte längre kommer ha något att spela för.

För tillfället har Kumla både chans på playoff-platsen uppåt och löper en liten, liten risk att dippa ner i negativt kval. Men de skulle rent tekniskt om några omgångar kunna befinna sig i ett ingenmansland. Då finns en spelare som många gärna skulle vilja knyta till sig för avslutningen av säsongen.

Jag talar naturligtvis om Victor Wänghult som slagit igenom ordentligt den här säsongen. Från division 2 ifjol har han klivit in i Hockeyettan och levererat poäng som en riktig toppspelare. Han snittar sanslösa 2,5 poäng per match så här långt i fortsättningsserien.

Som från ingenstans.

Jag pratade med honom igår och han bekräftade att det redan börjat ringa. Konstigt hade det naturligtvis varit annars.

Nu ser det i och för sig ut som att Arboga mycket väl kan tvingas kvala för sin existens i Hockeyettan, men om inte är det nog många som gärna skulle begagna sig av tjänsterna från Alexander Kovalonok, Romans Semjonovs, Kim Persson eller Mathias Linnarud i några veckor.

Kalmar har ett halvt lag som de med lätthet skulle kunna sälja av om det blir pisk mot Nybro ikväll och playoff-platsen seglar iväg i fjärran.

Tyringe har skrivit nytt kontrakt med Oliver Celec och skulle kunna göra sig en slant på att hyra ut honom om de solidifierar sin position i ingenmansland.

Det finns många.

Jag tror att vi i vanlig ordning kommer se en strid ström av spelare tuffa ut från från fortsättningsserien och förlänga säsongen ju närmare deadline vi kommer.

* * *

På en tunn marknad blev Martin Pärna ett åtråvärt namn när han lämnade Vimmerby efter grundserien och Mariestad var snabbt framme och norpade honom. Men det blev som bekant allt annat än succé även där.

Nu är han tillbaka i Halmstad Hammers och ska försöka rädda laget kvar i Hockeyettan.

– Tyvärr vantrivdes han i både Vimmerby och Mariestad, det är här han trivs. Så lycklig som jag såg honom igår (onsdag) har jag inte sett honom på länge, sa Hammers-tränaren Fredrik Johansson när jag snackade med honom igår.

Så där kan det ju vara. Vissa spelare funkar inte utanför sin trygga hemmiljö.

Men jag tror faktiskt att Pärna lidit lite av en överdriven hajp den här säsongen.

Han är en duktig avslutare, visst är det så, men hans 49 poäng (25+24) på 33 matcher från ifjol är i mångt och mycket boostade av att han agerade tredjelänk bredvid Erik Borg och Gustaf Berling i superlinan. Han har aldrig varit nära den typen av produktion i ettan tidigare och han kommer förmodligen aldrig vara det igen. Kedjan hittade en briljant kemi och Pärna rycktes med mot toppen av sina glimrande kedjekamrater.

Den här säsongen har han uppenbarligen haft svårt att leva upp till den hajpen på egna ben (till protokollet ska naturligtvis också föras att varken Borg eller Berling stått ut på något direkt uppseendeväckande sätt i sina nya klubbar de heller) och inte haft den mentala styrkan att ta sig ur det när det grinat emot.

Men tillbaka i Halmstad tror jag mycket väl att det kan släppa igen. Det vore på något sätt fint om han lyckades få till ett fint säsongsslut efter ett trassligt år.

Rädda Hammers ifrån kval blir nog svårt. Men jag tror mycket väl att Martin Pärna kan vara en man som skjuter dem kvar via ett kvalspel.

* * *

Tranås-backen Robin Johansson fick nio matcher för sin vårdslösa huvudtackling på Vimmerbys Pontus Johansson. Det tycker jag är helt klart rimligt, jag trodde faktiskt baserat på andra domar i år att han skulle få några matcher färre.

Det var en sådan där oerhört onödig tackling på en icke förberedd spelare som Johansson hade stora möjligheter att undvika. Nu tror jag i och för sig inte att långa straff avskräcker spelare från att göra samma sak igen. Men på något sätt måste det markeras att sådana där grejer inte är okej och då är några få matcher för futtigt.

Således inget mer spel i Allettan för den viktige backen. Det är ett klart rimligt straff.