Foto: Bildbyrån

Det blev skit när matchen ställdes in och det blev skit när ett nytt matchdatum skulle sättas. Båda klubbarna är offer, men kanske räddar sympatierna efter känslostormarna situationen en aning.

Det är lite synd att soppan med den inställda matchen mellan KRIF och Visby/Roma på många sätt kommit att framstå som en kamp klubbarna emellan. Som om den ena är boven och den andra är den utsatte när det i grund och botten handlar om en situation där båda är offer.

Där båda klubbarna riskerar att behöva ta betydande ekonomiska smällar.

Men de har verkligen handskats med situationen på helt olika sätt.

Där Visby valde att vara lite mer inkognito och lobba för en lösning mer i det tysta plockade Mikael Johansson och KRIF fram den stora megafonen.

För Micke Johansson har varit arg. Väldigt arg. Han har rutit och frustat och pekat i allehanda rubriker och medier. Han har med all önskvärd tydlighet lagt fram sin syn på saken.

KRIF är ett offer.

En ganska ensidig bild förstås. Men smart.

Rent av väldigt smart.

Den gode sportchefen skulle göra sig väl som politiker eller pr-konsult. För med sina stora ord och upprörda utspel har han fått med sig de enögda fansen som rasat och plockat fram sina egna megafoner i sociala medier och på så sätt öppnat ögonen på en betydligt större och delvis mäktigare målgrupp.

Den bild som målats upp har skapat sympatier och med sympatier kommer man långt. Med sympatier kan man vända något potentiellt förödande (för att KRIF i och med speltiden 15.00 riskerar att åka på en ordentlig ekonomisk smäll behöver knappast ifrågasättas, det är klart det är så) till något potentiellt positivt.

För vad har hänt?

Fans med årskort har börjat propagera för att alla ska köpa biljetter ändå, oavsett om de har möjlighet att gå på matchen eller inte. Grannföreningar har lovat att ställa upp med funktionärer om det skulle behövas. Fler ansatser till att bidra har gjorts och givetvis kommer varenda fan värd namnet kriga för att komma loss till matchstart.

Plötsligt blir det en rörelse där många vill dra sitt strå till stacken och hjälpa till. Sådant brukar ha en tendens att kunna växa. Plötsligt har klubben kanske en möjlighet att hämta igen de där pengarna som de riskerade att förlora och dessutom få en ordentlig portion goodwill på kuppen.

Genomtänkt eller inte. Det är väldigt välorkestrerat.

Baksidan är att KRIF har blivit symbolen för good guys, medan Visby för de som har lite otur när de tänker fått bära skruden som bad guys.

Det finns på allvar de som verkar tycka att det är Visbys ”fel” att KRIF hamnat i den situation de gjort. Det finns de som på allvar mullrat att KRIF får ta hela smällen medan Visby inte får några extrakostnader, som om en bonusresa till Blekinge är gratis.

Det eskalerade så pass mycket att Visby-bossen André Lundholm, en man som annars inte heller är direkt känd för att vara den som håller igen, igår kände sig nödgad att gå ut på Twitter och mana till lite sans i debatten.

Skit händer. Eller rättare sagt, skit hände när Visby blev försenade och utrustningen blev kvar på Arlanda. Det var ingen av föreningarnas fel och ingen av dem ska behöva klä skott för det. Lika lite som någon av dem förtjänar att ensamt ta den ekonomiska smällen.

Men kanske kan man konstatera att den som skriker högst vinner.

Nu återstår bara att se vilka som vinner matchen som ska spelas.

Klockan 15.