Nu står vi där igen. Deadline närmar sig och spelare som har en stabil plats i en hierarki i sitt Hockeyettan-lag ska plötsligt lockas till en marginell roll i Hockeyallsvenskan under säsongens sista veckor.

På en marknad tunnare än Grums spelartrupp vill de hycklande klubbarna i Hockeyallsvenskan plocka russinen ur Hockeyettans kaka.

Västerås är och rycker i Köpings bärande poängkung Anton Svensson.

Tingsryd värvar toppbacken Rasmus Sörgardt från Väsby.

Jag blir inte förvånad om vi får se fler toppspelare från ettan lämna för den högre serien trots att det egna laget fortfarande är i spel och har säsongens häftigaste matcher framför sig.

Är det verkligen så viktigt att ta klivet till Hockeyallsvenskan just precis nu i den elfte timmen? Är det ens smart att göra det?

För det är ju snarare regel än undantag att spelare värvas in så här vid deadline, får en marginaliserad roll i en redan satt hierarki och när säsongen är slut spottas tillbaka ner i ettan igen.

Några av dem gick förvisso från redan avhakade gäng, men minns herrar som Gustaf Berling, Christian Holmblad, Robin Karlsson, Martin Pärna och André Astley Rydberg som tog klivet uppåt vid deadline ifjol. Samtliga spelar i Hockeyettan den här säsongen igen. Exemplen som blev kvar är betydligt färre. Jesper Johansson fick förlängt i nykomlingen Västerås medan Erik Borg fick lämna Tingsryd men hankade sig kvar i Vita Hästen.

Jag ser inte hur en roll som sista sekunden-värvning till Hockeyallsvenskan är att föredra framför att fortsätta på den inslagna och uppenbart framgångsrika vägen i Hockeyettan till säsongsslut.

I ett fall som Sörgardt som väljer att gå till Tingsryd förstår jag det ännu mindre.

Han väljer alltså bort ett Väsby med ambitionen att gå långt och som redan är klart för att spela ett häftigt playoff uppåt mot ett Tingsryd vars säsong förmodligen är slut om en handfull matcher och där det om den ändå ska bli längre är negativt kval som väntar.

Man kan förstås inte förvänta sig att spelarna ska tänka till när det slår dunster i ögonen av chansen att få kliva till Hockeyallsvenskan, men man hade ju kunnat önska att agenter, rådgivare, föräldrar och allt vad det nu kan vara kunnat se nyktert på saker.

Dra lite i handbromsen och säga att ”hörrudu, visst allsvenskan är häftigt, men är det så jävla klyftigt att ta det klivet nu?”

Men det görs förstås inte. Snarare tvärtom. Det eldas på istället. Ju snabbare uppåt desto bättre.

Det bara bubblar av dåligt omdöme där alla ser till sitt kortsiktiga eget och många riktigt dåliga karriärbeslut fattas.

Frågar ni mig är det allra vettigaste att inte ha så bråttom. Att stanna kvar i den stora roll man redan har och kanske förstärka cv:et ännu lite ytterligare med en stark säsongsavslutning och kanske ett framgångsrikt playoff-spel.

Jag är helt övertygad om att många som tar klivet uppåt vid deadline har potentialen att spela i Hockeyallsvenskan, men har man gjort en så stark säsong i Hockeyettan att man är intressant för klubbar högre upp nu då kommer man som spelare att vara det inför nästa säsong också. Kanske ännu mer intressant och ha fler klubbar och alternativ att välja mellan än de som har ett desperat behov just nu.

Jag tror knappast att lukrativiteten förstärks av några små slask-matcher i allsvenskan på slutet av säsongen. Snarare tvärtom.

Risken är snarare stor att ätas upp av systemet. Plockas upp av en girig klubb i hockeyallsvenskan, tuggas lite på och sen spottas raka vägen ner i Hockeyettan igen.