Upplösningen av kvalserien till Hockeyallsvenskan blir oerhört gastkramande med Almtuna, Vita Hästen och Kristianstad på 18 poäng inför de två avslutande omgångarna.

Betänk nu följande scenario:

Almtuna slår Vita Hästen på torsdag samtidigt som Kristianstad tar de tre poängen hemma mot Tranås.

Tänk sedan att Almtuna slår Kristianstad i sista omgången samtidigt som Vita Hästen gör sitt jobb och vinner i Boden.

Då blir det en målskillnadsaffär mellan Vita Hästen och Kristianstad (båda gängen står på +9 just nu). Då kan det där spökmålet som Vita Hästen fick godkänt efter videogranskning trots att pucken aldrig var över linjen hemma mot Kristianstad i lördags bli det som avgör.

Hur sjukt vore inte det?

Det skulle ge upphov till ett gigantiskt ramaskri. Med all rätt.

* * *

En helt annan lika rimlig utgång om Almtuna och Kristianstad vinner sina matcher i näst sista omgången är att de då skulle kunna dela ”broderligt” på poängen när de möts i sista omgången och på så sätt hålla Vita Hästen utanför Hockeyallsvenskan.

Det skulle nog ge upphov till ett visst ramaskri det också.

* * *

Det blir fullt naturligt väldigt mycket fokus på de tre lagen som gör upp om de två platserna i Hockeyallsvenskan.

Men någonstans måste det också riktas väldigt mycket beröm och applåder till Tranås.

Vilken säsong de har genomfört!

Från att inte ens ha tagit sig till Allettan de senaste säsongerna till att få alla bitar att falla på plats och vara med i racet fram till och med den åttonde omgången i kvalserien. Det är oerhört vasst gjort och laget har, även om vissa brister i försvarsspelet har uppenbarat sig i kvalserien, spelat en underhållande hockey längs vägen.

Det är välförtjänt för stommen av spelare som stannat kvar i klubben länge och det har samtidigt varit kul att se hur många spelare tagit kliv och växt under säsongen. Då tänker jag till exempel på herrar som Ivar Arnesson och Max Rapp, men det finns betydligt fler än så.

Det har varit kul att se Tranås den här säsongen. Nu ska de bara avsluta kvalserien snyggt (de spelar ju fortfarande en stor roll i och med att de möter Kristianstad borta imorn) och sen blir det oerhört intressant att se var de tar det här vidare härifrån.

* * *

Ibland är det slående hur stora kontrasterna kan vara och hur små val kan innebära så oerhört mycket.

Ifjol åkte Grästorp ur Hockeyettan.

Man gjorde det med ett målvaktspar bestående av Robin Wallin och Adam Schoultz. Två förhållandevis unga målvakter (båda är födda 1995) med siktet ställt uppåt och som delade ganska broderligt på speltiden.

Även om det i slutändan var så att Schoultz fick förtroendet att vakta kassen i aningen fler matcher.

Men det var ändå två till synes ganska jämna målvakter som lämnade det degraderade gänget för att aspirera på förstaspadar någon annanstans.

Robin Wallin sökte lite av en omstart och hamnade i den östra serien hos Väsby. Adam Schoultz ritade på ett tvåårskontrakt med lokalrivalen Skövde. Två på papperet i alla fall ganska jämbördiga klubbar i Hockeyettan-hierarkin.

Där upphör dock precis alla likheter de två emellan. För utfallet vet vi ju vid det här laget.

Wallin fick en bra start i Väsby och var precis rätt man på rätt plats när AIK-keepern Johannes Jönsson skadade sig. Det blev ett korttidslån som blev till ett lite längre lån som blev till spel i nio allsvenska matcher och en succésäsong.

Schoultz fick en sämre start i Skövde och hamnade därefter helt i frysboxen när Hugo Fagerblom värvades in under säsongen, för att tillslut tvingas avsluta säsongen med Lidköping i division 3.

Från ganska liknande förutsättningar till att Wallin ligger på bordet till att kunna landa ett nytt allsvenskt jobb, medan Schoultz är ganska kall och inte ens vet om han får vara kvar i Hockeyettan (kontraktet med Skövde är brutet). På bara en enda säsong.

Snacka om att klubbval och andra små omständigheter kan bli avgörande för var karriärer tar vägen.

Då kan ju till protokollet också föras att Wallin hamnade i Grästorp förra säsongen för att starta om efter en säsong i Mariestad där han fått självförtroendet lite stukat av att göra sin bästa säsong någonsin men ändå bli utkonkurrerad av Arvid Ljung som klev fram och var ÄNNU bättre.

Kontraster som sagt. De är minst lika stora som marginalerna är små i hockeysvängen.