Morsgrisar får inte kyssa Stanley Cup

Det innebär bråda dagar att vara GM eller tränare i NHL just nu. Träningslägrets trupp om 60 spelare ska trimmas ner till de 23 namn som får ingå i laguppställningen vid premiären. I urvalet värderas inte bara de enskilda spelarnas kvalitet, utan naturligtvis faktorer som lagets behov av olika roller, mixen av fart och tyngd, kombinationen av erfarenhet och entusiasm och dessutom måste hänsyn tas till lönetaket. Ett antal svenska spelare hänger som vanligt precis i det gyllene gränslandet runt nummer 23. Vad händer med de som inte klarar sig?

På den här punkten skiljer vi oss åt en del, medieeliten och lag. De professionella tyckarna är i princip alltid överens om att en spelare som ratas i detta grymma urval å det skyndsammaste bör infinna sig inom landets gränser för tjänstgöring i Elitserien. Kraven yppas i regel innan den välsnaggade ynglingen ifråga lärt sig säga ”dalahäst” på engelska. Och det är precis detta resonemang jag aldrig förstått vare sig vitsen eller logiken med.

För vi vet ju precis hur NHL-tränarna kommer uttrycka sig när de gjort sina val. ”Han måste få mycket speltid på liten rink”, ”Han måste bli en bättre tvåvägsspelare”, ”Han måste förbättra det fysiska spelet” eller ”Han måste lära sig att skjuta oftare och gå rakt på mål”. Väldigt sällan ratas en svensk hockeytalang med motiveringen ”Han måste bli lite långsammare och åka i större bågar och gärna söka efter passningar snarare än skott – och framförallt vill vi att han försöker hamna nere i sarghörnet lite oftare. Vi är övertygade om att han kommer tillbaka hit jävligt taggad nästa år om vi ger honom ytterligare en vinter där morsan sköter tvätten och han får vara kung hemma på Stadshotellet.”

Kort och gott skiljer det ganska mycket mellan den hockey som spelas i NHL och den som spelas i Europa där inte bara en annorlunda spelfilosofi utan också skillnaden i isyta spelar in. Och om man tittar lite på de lagen som vunnit Stanley Cup de senaste åren är jag inte särskilt förvånad över att NHL-klubbarna vill bygga sin ishockey efter en ganska traditionell nordamerikansk arbetslinje – den har helt enkelt varit mest framgångsrik. Sen är det självklart så att spelet i NHL fått mycket influenser av europeisk ishockey de senaste 30 åren, men har fortfarande inte frångått de grundläggande dragen som gör den transatlantisk. Därför tycker jag inte heller det är så konstigt att vissa spelartyper behöver skolas in i detta sätt att uppträda för att tillföra något i NHL.

Ett exempel just nu är supertalangen David Rundblad, som hade en otroligt stark säsong i Skellefteå ifjol men enligt uppgift inte alls kan känna sig säker på en plats i ett Ottawa i total ombyggnad. Redan i förra veckan – alltså ungefär samtidigt som träningsmatcherna började – kunde man läsa kvällspressens krav på Rundblads omedelbara återkomst i tillfälle av ett negativt besked från coacherna. Bland annat framfördes argumentet att Rundblad absolut inte får hamna i AHL och låta sig skolas om till något han inte är. Men om inte David Rundblad vill anpassa sin spelstil till de små rinkarna och den klart tuffare närkampshockeyn är min teori att David Rundblad i så fall får rikta in sig på att bli en ny Magnus Johansson och ha en fantastisk karriär i Elitserien och Tre Kronor. Men med all respekt för att Magnus Johansson är en svinduktig hockeyspelare tror jag faktiskt inte att det är det David Rundblad vill.

Om vi utgår ifrån att en spelare som vid 18 års ålder draftats i första rundan verkligen vill förlägga större delen av sin karriär i NHL så skulle jag vilja hävda att coacherna troligen vet vad de gör om de skickar honom till AHL. En hyperoffensiv back med David Rundblads spelstil behöver rimligen putsas lite i kanterna för att fungera på små rinkar i NHL där spelarna i genomsnitt är 5-7 kilo tyngre, tempot klart mer uppskruvat och det fysiska spelet mer markant. Historien bär inte jättemånga exempel på backar som flyttat över från Europa och gått rakt in i första PP-uppställningen i ett NHL-lag. Dessutom är Rundblad redan 21 år och jag kan inte för mitt liv begripa logiken i varför han skulle bli en bättre NHL-spelare av att åka hem och göra ytterligare en säsong till i en hockeymiljö han redan behärskar, eller till och med dominerar?

Niklas Hjalmarsson ledsnade när han blev bänkad av Pelle Mårts till förmån för någon 35-årig finne, och drog istället över Atlanten och spelade farmarlagshockey i Rockford. Niklas Kronwall gjorde likadant. Alexander Edler och Douglas Murray har aldrig satt sin fot i Elitserien. Micke Samuelsson vägrade konsekvent att åka hem även under de åren han fick spela på farmen. Patric Hörnqvistt och Loui Eriksson gjorde båda en hel säsong i AHL trots talang så det räcker. Och ett par hundra poäng, några Stanley Cup och ganska många miljoner dollar senare tror jag att de här killarna är ganska nöjda med att ha dissat Elitserien.

För hur många stortalanger är det egentligen som fått framgångsrika karriärer i NHL genom att följa kvällspressens önskemål och åka hem och ”mogna” i Elitserien? Jag kan inte komma på ett enda riktigt bra exempel.

Dick Axelsson? Lars Jonsson? Joel Gistedt? Johan Ryno? Johan Fransson? Joel Lundqvist? Ingen av dessa talangfulla, högt draftade spelare har väl direkt förbättrat sin NHL-status på sistone. Och jag har självklart full respekt för de som känner att de inte vill och helt enkelt väljer en annan karriär – ingen skugga över någon av de här spelarna. Men ingen ska inbilla mig att man kommer närmare en karriär i Nordamerika genom att åka därifrån. Jag hoppas och tror att även David Rundblad håller med mig.

Peter Sibner är en 32-årig hockeynörd som efter en lovande start i Rydaholms SK hamnade snett i livet. Den planerade karriärvägen som hockeyproffs sprack redan i tioårsåldern och ersattes istället med en strävan mot de stora tidningsredaktionerna. När även journalistdrömmarna gick om intet blev Peter istället affärsman och familjefar och siktar nu in sig på att en vacker dag bli klubbdirektör för Tampa Bay Lightning. Om även det spricker vill han spela på seniortouren i golf. Under tiden skriver han krönikor för hockeysverige.se om NHL, Elitserien och Allsvenskan.

Text: Peter Sibner