Nej, ingen har ännu lyckats smälta att Tampa blev svepta av Columbus. Det kunde omöjligen hända men hände ändå och nu sitter vi här och kan inte förstå att det inte blir några varma vårkvällar i den där sägenomspunna tikibaren ett slagskott från Amalie Arena i år.

NASHVILLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Men det är ändå inte största överraskningen i 2019 års Stanley Cup-slutspel.

Största överraskningen är att Theo Fleury lyckats bli talk of the town i förstarundan.

Han är 50 bast, avslutade NHL-karriären 2003 och har vad gäller reda hockeyfrågor varit en rätt perifer figur sedan dess. 

Men likafullt: Denna vår lyckas han placera sig mitt i centrum av playoff-debatten.

I ett inlägg på Twitter förra veckan slog Theo plötsligt fast att man under playoff kan ”slänga ut analytics och corsi genom fönstret”. Det är, fortsatte han, hjärta och ”balls” som gäller den här tiden på året. ”Lagen som har det vinner, vanligen. När talang inte jobbar och inte krigar har man noll chans”.

You can throw analytics and corsi out the window at playoff time. It’s heart and balls that matter at this time of year. The teams that have this usually win. When talent doesn’t work hard or battle you have zero chance of winning.

— Theo Fleury (@TheoFleury14) April 17, 2019

”SAMMA VARMA RELATION SOM INDIEN OCH PAKISTAN”

Naturligtvis tog det hus i helvete. Stats-fansen – de som kan modern sifferanalys och varit med och utvecklat nya sätt att förstå den här sporten – blev lika ursinniga som en Evander Kane i närkamp med Ryan Reaves, medan de ofta äldre traditionalister som förkastar allt nytänkande jublade värre än ett fullsatt Nassau Coliseum.

De två grupperingarna har ungefär samma varma relation som Indien och Pakistan –  med frågan om hur hockey och hockeyspelare ska utvärderas som ett eget Kashmir inklämt mellan respektive “territorium” – och älskar att hata, håna och hota varann med verbala kärnvapen.

Men det är förstås i Theo-Gate som alltid annars i den här infekterade konflikten:

Bägge sidor har rätt – och fel. På samma gång.

Naturligtvis krävs mer hjärta och passion och offervilja i slutet av april än i mitten av november. Alla satsar maximalt i varenda byte nu – och den som inte gör det står snart med sin bleka hockeyrumpa bar. Under hösten kan nästan vem som helst glänsa, motståndarna har inte ens börjat fundera på att skruva upp värmen i ugnen ännu.

”LIVET HAR GÅTT BRA ATT LEVA UTAN STAPLAR OCH DIAGRAM”

Men det är inte som att talang och kunnande och intelligens plötsligt förlorar betydelse bara för att det blivit vår. Jag och Uffe Bodin kan inte precis snöra på oss vår trådslitna gamla CCM-skridskor och gå in och sätta prägel på en Stanley Cup-serie enkom för att vi är beredda att kämpa till sista andetag (jo, Uffe kanske, han kommer från Smedjebacken och där är alla hårda som flinta). Eller för att sätta ett rimligare perspektiv: Det var i sanning inte bara med ”balls” Blue Jackets manövrerade ut Lightning. De kompletterade det hundraprocentiga emotionella engagemanget med klokt, strukturerat spel, både defensivt och offensivt, och fick sina stjärnor att glänsa som mest när det behövdes som bäst – och har jag förstått rätt är det precis vad de så kallade underliggande siffrorna visar också. 

Se där, det var en kombination…

Hockeyvärlden vore mer behaglig att vistas i om fler ville inse att det finns fler hållbara synsätt än de egna och en ”middle ground” värd att navigera mot för att försöka utveckla lite samförstånd och ömsesidig respekt.

Jag, personligen, får erkänna att jag inte har särskilt mycket utbyte av avancerad statistik. Siffror och matematik tråkar ut mig och har alltid gjort, vilket kanske bara är en omskrivning för att jag är dum i huvudet, men det må i så fall vara. Livet har gått bra att leva utan staplar och diagram.

Jag inser dock att allt jag inte förstår eller roas av inte nödvändigtvis är värdelöst och förkastligt. Tillräckligt många smarta – både såna jag känner och andra – har visat att det finns ett otvetydigt värde i djuplodande data och det som går att utläsa med rätt sorts behandling av denna data. Förståelsen ökar, nya dimensioner öppnas, fördelar går att tillgodogöra sig.

Att vägra ta in den sanningen är verkligt korkat.

”ÖVERVÄRDERAR SIG SJÄLVA OCH SINA SIFFROR”

Samtidigt går det inte att låta bli att irriteras över vissa stats-konnässörers arrogans. Somliga har en tendens att övervärdera både sig själva och sina siffror. Det finns ju till och med de som tycker att man inte behöver titta på hockey längre. Allt intressant finns att utläsa i statistiken, menar de. ”Ögontestet”, som nöjet att titta på världens mest underhållande sport reducerats till, kan man enligt dessa livsbejakande muntergökar både ha och mista.

Vad är då meningen med allting?

Datan är såklart ett hjälpmedel, ett komplement såväl coacher som journalister med förhoppningar om att uppfattas som experter verkligen ska till sig och använda – men inte hela the gospel. Med all respekt insisterar jag på att det finns lika mycket värdefullt – eller åtminstone nästan lika mycket – att avläsa i det jag utgjöt mig om i min första krönika här hos Hockeysverige för någon månad sedan.

Blicken hos vissa spelare minuterna innan verkligt stora matcher, hur det låter när de pratar om att de kan stå inför ögonblick de längtat efter i hela sina liv, det som händer i dem när den känslomässiga laddningen under en gastkramande Game 7-förlängning tätnar så det knappt går att andas; i de lägena finns det de som börjar spela sitt livs hockey (mätbart i siffror i allmänhet…) medan andra inte längre klarar av att göra de mest elementära saker.

Men att tro att den infekterade debatten ska bli mer rimlig bara för att det går att peka på att alla har poänger är fåfängt.

Snart kommer det en ny Theo Fleury och skräller med ett spektakulärt påstående  – och så går propparna garanterat där ute igen.