Vi har sedan några timmar ett finalpar och låt oss hoppas att buskapet på Frank Sinatras gravsten i Palm Springs stämmer: The best is yet to come.

ST. LOUIS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Bjässarna Boston Bruins och St. Louis Blues får gärna ställa till med sprakande hockeyfest.

För ärligt talat – fram till nu har årets Stanley Cup-slutspel som helhet varit om inte avslaget så i alla fall aningen mindre exalterande än vanligt.

Nä, antalet överraskningar kan vi inte klaga på. Det är fortfarande svårt att inte känna regelrätt chock över att Columbus slog ut Tampa i fyra raka. Att Islanders svepte Pittsburgh kan jag också stanna mitt i steget på stan och rynka pannan åt, liksom att Carolina knockade regerande mästarna – och att Calgary efter öppningsmatchen var mer eller mindre chanslösa mot Colorado.

På samma sätt har anomalierna i vissa grenar av slutspelsträdet manat till mer eftertanke än normalt. Att Carolina svepte ett lag som dessförinnan hade blivit svept och sedan blev svepta själva…det direkt mystiska händelseförloppet förtjänar en akademisk avhandling. Och helst bör Boston-björnarna läsa den innan finalen börjar…

Men om det spelats så särdeles upphetsande hockey vet jag inte om man kan påstå.

”DE STORA POJKARNA SÄTTER TONEN”

Ingen som helst skugga ska falla på Bruins och Blues. De har klättrat uppför nästan hela Mount Everest och under vägen mot toppen visat prov på otrolig styrka – mental såväl som fysisk – och stamina och vishet och allt annat som krävs när syret tunnas ut, underlaget smälter under fötterna och ursinniga motståndare hela tiden försöker knuffa en utför branta stup.

Men efter några år när den snabba, kreativa, tekniskt drivna possession-hockey som brukar kallas ”modern” varit mest vägvinnande känns det som det åter är de stora pojkarna som sätter tonen.

Som deprimerade Sharks-coachen Pete DeBoer konstaterade efter den avslutande 5–1-förlusten i det kokande St. Louis i natt:
– Alla pratar om speed och skills hela tiden, och jag påstår inte att det inte finns utrymme för småväxta spelare i den här ligan, men det är de två hårdaste och tuffaste lagen som ska spela Stanley Cup-final. 

Ja, Boston och St. Louis är inte Tampa. Eller Nashville. Eller Pittsburgh. Eller Vegas. Eller Washington. Eller Toronto –  det är ett som är säkert.

Mest oroande med det – om man nu ska använda ett sådant uttryck – är att de som har mest framgång i allmänhet influerar alla andra i ligan.

I så fall blir det snart 2012 i NHL-kalendern igen…

En Stanley Cup-final är dock alltid en Stanley Cup-final; veckorna som följer kommer garanterat vara magiska – och mycket minnesvärt har, trots allt, hänt på vägen fram.

Här är topplistan över det som gjort starkast intryck på mig, alla kategorier,  under resan fram till den ultimata avgörandet.

1. San Joses Game 7-vändning mot Vegas
Ja, det var ett totalt felaktigt domslut som utlöste den mest förbluffande sekvensen i hela slutspelet. Men det förtar inte chockvärdet i det som hände. I en emotionell virvelstorm vräkte hajarna in fyra sanslösa mål under ett och samma powerplay. Till slut stod jag upp på vardagsrumsparketten i den sena kvällen och skrek för mig själv: ”Vad är det som händer!?!”. Oförglömligt.

2. Matcherna i Nassau Coliseum
 Det blev bara två, men det orgiastiska trycket under kvällarna när Islanders körde över Penguins på sin sanna hemadress gick utanpå allt annat. Och med facit i hand är det omöjligt att inte fråga sig vad som hänt om de fått fortsätta spela på Long Island…

3. Tuukka Rask
Inte sedan hans föregångare på posten i Bruins-kassen, Tim Thomas, vann Conn Smythe 2011 har en målvakt dominerat som finske bjässen Tuukka från andra halvan av serien mot Columbus och framåt. Fortsätter det likadant kommer även han plocka hem det finaste individuella priset av dem alla.  

4. Gloria i St. Louis
Det är absurt att Laura Branigans stolpiga gamla 80-talshit blivit soundtracket till bästa våren i St. Louis på ett halvt sekel, men samtidigt väldigt roligt. Hela stan går de facto och nynnar på Blues osannolika segerhymn. 

5. Nathan MacKinnon
Avalanche var sista hoppet för oss som föredrar den mer underhållande, ”skills”-baserade Formel 1-hockeyn och särskilt mycket hopp fick vi kvällarna när unge MacKinnon satte  fyr på raketmotorn och visade att han just nu antagligen är världens skickligaste hockeyspelare. 

6. Folkfesterna i Raleigh
När ett decennium av ackumulerad längtan förlöses i en serie playoff-skrällar händer vackra saker, det blev vi varse under Hurricanes ystra dans genom de två första omgångarna. 

7. Bidragen från djupet hos Bruins
Det går inte att ta sig till Stanley Cup-final utan att de så kallade rollspelarna kliver fram och Bruins fick allt de behövde av Marcus Johansson, Charlie Coyle och Danton Heinen när de mer namnkunniga stjärnorna neutraliserades.

8. Bidragen från djupet hos Blues
Det går inte att ta sig till Stanley Cup-final utan att de så kallade rollspelarna kliver fram och Blues fick allt de behövde av Alex Steen, Oskar Sundqvist och Ivan Barbasjev när de mer namnkunniga stjärnorna neutraliserades

9. Rod Brind’Amour och John Tortorella
Lätt de två coacher som satt mest färg på festen. 

10. Logan Couture och Jaden Schwarz
Två sanna slutspelsartister. Bäst när det gäller. Alltid.

Per Bjurman blogg hos Sportbladet
https://bloggar.aftonbladet.se/perbjurman/

Per Bjurmans och Jonathan Ekeliws podcast hos Sportbladet
https://podcast.aftonbladet.se/p/nhl-podden-med-bjurman-och-ekeliw/