Jevgenij DavydovFoto: Bildbyrån

Kirill Kabanov och Vjatjeslav Truchno spelar i SHL nästa säsong. Också.
De gjorde ju det den senaste säsongen, men då gjorde båda det för andra klubbar än de ska representera nu.

Kan ni era ryssar från vår högstaliga annars?
Det har ju funnits en del genom åren, även om det inte varit speciellt många just över de senaste tiotalet åren sedan den ryska inhemska hockeyn började stå sig stark igen.

Nikolaj Davydkin var den förste. Han kom till Brynäs 1988 från Chimik (Vladimir Lavrentiev var däremot den första att spela i Sverige när han dök upp i Mölndal säsongen innan)
Säsongen efter dök det upp en hel drös.
Då kom Mischat Fachrutinov till Västerås, Ivan Avdejev till HV71 och Aleksandr Kozjevnikov till AIK och det var väl bara Mischat som gjorde avtryck rent sportsligt av de här gossarna och gjorde åtta säsonger med klubben i dåvarande Elitserien och är den ryss som gjort flest poäng (210) i ligan.

BB890915BB003

Mischat. Foto: Bildbyrån.

Västerås kom senare att hämta in både Aleksej Salomatin och Sergej Fokin, som är två andra av de mest framgångsrika ryssarna att spela i den svenska hockeyn.
Fokin med sina tre SM-guld med Färjestad och flest matcher (443) av ryssarna.

Den fräckaste ryska satsningen hittills tillskriver vi nog tvivelsutan Brynäs 1996 när man värvade Jevgenij Davydov, Dmitrij Denisov och Igor Boldin som lyckades ganska bra ihop trots att de inte direkt hade spelat ihop tidigare någon av dem.

Davydov vann skytteligan den säsongen på 30 mål och lirade med ett ytterst märkligt ‘visir’ eftersom han ogillade hur de immade igen så körde han inte med ett traditionellt sådant, utan använde ett galler som bara gick ner över ögonen.
Denisov sköt 26 mål och var fyra i skytteligan och de två noteringarna av de här gossarna i målväg är de två överlägset bästa av ryska spelare i ligan genom tiderna.
Fachrutdinov är trea med 19 mål.

Och jisses, vem kan glömma galningen Sergej Bautin när denne dök upp i Luleå i mitten av 90-talet och kom direkt från Nordamerikas farmarligor och inte riktigt förstod det där med att man inte kan åka runt och slåss i svensk hockey.
Den kanske största kulturkrocken vi sett av den här kalibern i svensk hockey. Vi hade ju aldrig direkt haft en spelare av den sorten tidigare och jag minns hur han ledigt smiskade upp Timo Nykopp i en match mot AIK och Jarmo Muukkonen i en match mot Västerås.

Jag vill minnas att han i det första fallet slängde sig från egna båset ut för att ta hand om Nykopp sedan denne sänkt Joakim Backlund med vad som troligen var en helt korrekt tackling. Backlund var närmast erkänd för att trampa på med bra fart, men inte direkt ha blicken med sig.
Muukkonen råkade röra Jarmo Myllys och det var ju inte riktigt okej.

Och det var riktigt rejäla slagsmål det handlade om, ska ni veta. Även om det bara var den ena parten som slogs så var det veva nog för att säkert än idag ligga topp tio i slagfrekvens i ligan.

BB971104BB034

Bautin. Foto: Bildbyrån

Jag vill minnas att det var ytterligare någon fajt han gick under säsongen, men jag kan inte komma på vem det var som var offer den gången.
Andra säsongen blev Bautin betydligt mildare i sitt spel. Men det hindrade inte från att Expressens dåvarande krönikor Niclas Andersson valde att håna faktumet att ”det var sagt att han skulle ha lugnat ner sig” för att man i ett matchprotokoll lyckats se att Bautin fått matchstraff i en match mot Manchester i dåvarande European Hockey League.

Problemet var bara att matchstraffen den gången inte var ett slagsmål, vilket indikerades i krönikan. Utan det råkade vara en tackling som tog lite illa på en betydligt mindre motståndare.
Tidigare den säsongen, i en träningsmatch mot Köln i Umeå, hade Bautin fått rätt bra med stryk av Tony Iob och redan där hade väl glorian från den obestridlige slagskämpen fått sig en törn. Så det var nog en bra lösning att han lade ner den delen i sitt spel.

Bautin hamnade senare i den för honom minst logiska ligan av dem alla. Den japanska.

Sen ska vi väl kanske inte lämna en sån här text utan att nämna Andrej Liulin, backen i Västerås som var fruktad för sina rövtacklingar som sänkte den ena efter den andra.

Något som resulterade i ett närmast legendariskt inslag i SVT.

 

 

Det var väl det om det. Jag har inte för avsikt att rabbla upp alla ryssar som har spelat i svensk hockey genom tiderna. Det är inte det den här texten handlar om. Den handlar om att belysa och hylla de första, de bästa och de galnaste så vitt jag vill komma ihåg det.
Jag har inte glömt någon. Däremot har jag valt att inte nämna alla.

Men det hade varit kul att höra era stories om de ryska spelarna som huserat i Elitserien/SHL – eller lägre ligor. De kryllade ju av dem i de lägre ligorna också på den tiden folk började kunna fly från forna Sovjet och vi hade ju spelare som nog egentligen var bra nog för elitseriehockey som spenderade tid i betydligt lägre ligor. Nöjda med att ha kommit bort från Sovjet.

Bland annat hade vi ju, som bekant, Vladimir Krutov i division 2 med Östersund. och Nikolaj Drozdetskij i tvåan med Borås.