Senaste nytt
Spelarövergångar
En del tycks förvånade över att Malmö sparkade Mats Lusth igår. Tankegången är ungefär den samma överallt: ”Hur kan man sparka en tränare som tagit upp en klubb till SHL?”
I grund och botten är det ju ganska enkelt. Malmö skulle komma etta i HockeyAllsvenskan. Det gjorde man inte. Det var visserligen inte med stor marginal, men att inte ens ta sig till allsvenska finalen var ett misslyckande.
Därefter lyckades man bara vinna en match på ordinarie tid i slutspelsserien. Visst, det räckte för att ta sig vidare. Men det var ändå för uselt för att kännas som ens i närheten av godkänt.
Faktum är att det fanns åtminstone tre små, små saker där Malmö hade marginalerna på sin sida för att klara den där sista direktkvalplatsen. Saker som om var och en av dem skitit sig enskilt hade inneburit missad kvalplats.
1) Straffsegern mot Karlskoga. Hade man inte vunnit den straffläggningen hade man inte kvalat.
2) 2-1-segern mot Mora. Hade Mora kvitterat den matchen hade man inte kvalat.
3) Rögles 3-1 mot Björklöven. Hade Löven tagit poäng i den matchen hade inte Malmö kvalat.
Det är för små marginaler för ett lag som inte ens skulle behöva vara i slutspelsserien överhuvudtaget. Det är för små marginaler för att bara släta över med att ”Men man gick ju upp till slut, det är väl det som räknas?”.
Jag skulle vilja jämföra det med att man är ute och kör på fyllan och vinglar fram och tillbaka över filerna och det bara är rena turen att man inte har ihjäl någon annan eller sig själv på resans gång – och folk på allvar skulle tycka att det är helt okej att ta sig från punkt A till punkt B med bil dyngfull för ”det var ju ingen som blev skadad”.
Sen kan man väl tycka vad man vill om att Malmö i samma pressmeddelande som man förklarar att Lusth sparkats även meddelar att hans tröja ska hissas.
