Vissa saker gånger behöver man inte skriva speciellt mycket för att vara väldigt målande i hur läget ser ut.
Svenskar har vunnit Norris Trophy nio gånger. Övriga Europa har vunnit det en gång (Zdeno Chára). USA har vunnit sju gånger.
Nicklas Lidström har vunnit Norris lika många gånger som amerikaner vunnit priset totalt. Erik Karlsson har vunnit dubbelt så många gånger som övriga Europa utanför Sverige har vunnit.
Svenskar har vunnit Norris 9 av de 14 senaste åren priset delats ut.
Det är rätt hårda fakta. Speciellt med tanke på att det är mer sannolikt att dominansen fortsätter än att den inte gör det. Utöver Erik Karlsson har vi ju Oliver Ekman Larsson och Victor Hedman som lär vilja ha en del att göra med den där titeln i framtiden.
För att prata på ett språk så svenska hockeyfans förstår: Det är vi som är Norris.
* * *
För att fortsätta den inslagna vägen med NHL-galan. Det fanns en del röster som man kunde tycka kanske var lite märkliga:
Som att Dustin Byfuglien och Niklas Kronwall ansågs vara bästa backar i NHL av två journalister.
Eller att Andrew Hammond och Cam Talbot fick var sina tredjeplatsröster som NHL:s bästa målvakt, ett pris som röstas fram av ligans general managers.
Eller att Sidney Crosby och Rick Nash av var sina journalister fick en röst som bästa defensiva forward.
Sen såg jag att det fanns uppgifter om att 20 av de 44 som röstat på Erik Karlsson som etta i Norris-omröstningen helt hade ratat Drew Doughty som topp-5 i ligan, vilket man ju skulle kunna tolka som ett medvetet val i och med att Doughty var största konkurrenten om priset.
Men det visar väl bara att NHL inte nödvändigtvis alltid är så mycket bättre än Sverige ens på såna här saker. Även om SHL nu också i sin gala valde att låta flera av de kunnigare hockeyjournalisterna i landet inte delta i omröstningen i SHL Awards. Däribland den kanske främste av dem alla. Jag.