Det vill sig inte i NHL-draften för Sebastian Aho och en del (för att undvika att säga många) upprörs en del av att Skellefteås skicklige back inte anses bra nog att dratfas – för andra året i rad.

Lagkamraten Axel Holmström kanske uttryckte det bäst när han på Twitter basunerade ut att alla är idioter.

Jag skulle vilja försöka förklara hur jag tänker mig att säker och ting ligger till.

Det vore lätt att slentrianmässigt slänga ur sig ”han är för liten” som orsak till att han förbisetts i två raka drafter. Men det är aldrig bara en sak som håller en spelare borta från att draftas.
För ”för liten” är han inte. Ryan Ellis är lika liten idag (förmodligen mindre då) och han draftades i förstarundan.
Men ska du vara liten (nåja, liten och liten) och draftas så vill det till att du antingen har en scout som tror jävligt hårt på din utveckling, eller att du är en exceptionellt stor talang som typ Erik Karlsson eller Ryan Ellis.

Och det gäller inte bara om du är back. Se på Martin St. Louis och Tyler Johnson som två exempel på forwards som är rätt lyckade NHL-spelare men som aldrig draftats.

Aho är en av Sveriges bästa backar i sin årskull. Två säsonger i rad har han gjort flest poäng i SHL av backarna i sin årskull, men det räcker inte av den enkla anledningen att han sannolikt måste leverera ännu högre seniorsiffror innan någon vågar känna att ”den här killen KOMMER ju fan bli något ändå”.

En enkel jämförelse som inte känns speciellt långt borta i sammanhanget är Ahos tidigare lagkamrat Viktor Arvidsson. En annan spelare som vi väl får anse är liten, eftersom han är mindre än vad Aho är.
Han kunde draftas första gången 2011, men det dröjde till 2014 innan han draftades.

Då hade han hunnit med att ösa in poäng i J20 ett par säsonger, varit rätt bra i en JVM-turnering och dessutom gjort sex mål i slutspelet 2013 utan att draftas.
Det var först när han gjorde 40 poäng i SHL och därefter var trea i slutspelets poängliga vid 21 års ålder som Nashville kände att det var rimligt att drafta honom. Och då redan i fjärde rundan.

Under den gångna säsongen fick han göra NHL-debut under sitt första år i Nordamerika.
Ser vi tillbaka på de tre drafter där han ratades så var det 76 svenskar som draftades och därmed ansågs vara bättre mer sannolika att få en bra NHL-karriär än honom.

Just nu har Arvidsson fler NHL-matcher än 58 av de 76 spelarna. Från draften 2012 – den andra draften Arvidsson förbisågs i – är det bara Filip Forsberg och Hampus Lindholm, som gick i förstarundan, som har spelat NHL-matcher överhuvudtaget.
Resterande 21 svenskar som draftades har inte gjort det ännu. Flera av dem kommer säkerligen att göra det vad de lider – herregud de är ju inte mer än 20-21 år – men det är ändå ganska anmärkningsvärt hur killen som inte bara förbisågs i draften 2012 – utan även året efter – gjorde sin NHL-debut före 21 av 23 av de svenskar som draftades 2012.

Arvidsson har till och med fler matcher i NHL – trots att han bara har sex sådana – än vad 28 av de 90 killar som gått i förstarundan under de tre åren han ratades helt.
När allt summeras om 15-20 år kommer han säkerligen vara omkörd av flera av de där 28 och visst är det så att draftning handlar om så mycket mer än var spelarna är ett par år efter att de draftats vilket gör att jämförelserna haltar rätt bra.

Men i just Arvidssons fall är det högst intressant att jämföra, med tanke på omständigheterna.
För de visar att Aho ‘bara’ är en strålande SHL-säsong från att även han draftas, trots att det skitit sig i två år i rad.
Och skulle han inte draftas nästa år eller året efter det så finns det inte heller något som säger att det inte kan bli NHL-kontrakt i framtiden och att åtskilliga lag kan vara intresserade av att sajna en.

Det har han ju sett på nära håll via ytterligare en lagkamrat i form av Johan Alm, som även han sajnade med Nashville förra sommaren. I hans fall utan att draftas överhuvudtaget.

Så för att sammanfatta det hela med så få ord som möjligt: NHL-draften är inte nödvändigtvis det som avgör din framtid. Jag skriver nödvändigtvis (i vissa fall vore det direkt felaktigt att påstå att den inte betyder något för någon) eftersom den i högsta grad avgör stora delar av Connor McDavids framtid, exempelvis.