Numera är vi väl egentligen alla till mans väldigt bra på att ta i så mycket vi kan när det kommer till att beskriva saker.
Superlativ används så flitigt att folk inte längre kan med att använda lite mindre ord för att beskriva saker. Kanske för att de tycker att de framstår negativa om de gör det, eftersom någon form av default-läge är ett så stort ord som möjligt.

Detta gäller ju både när det kommer till att skildra positiva saker eller negativa saker.

Hur ofta ser vi inte folk förklara att just det de läst/sett är antingen DET värsta de sett/läst, eller bland det värsta de sett/läst?
Så fort någon ser någon skriva något hemskt, så är det nog fan en majoritet av de som ska förmedla det vidare folk som förklarar att det är det värsta eller dummaste de läst i sina liv.

Gör jag en enkel sökning på Twitter på ”dummaste jag läst” kan jag sitta och scrolla ett bra tag för att ens ta mig förbi juli och samma sak händer när jag byter ut läst mot hört och det blir inte direkt olikt när man byter ut dummaste mot värsta.

Det är så folk funkar idag. Vill man synas så måste man maxa sin åsikt, annars räknas den inte. Det är det som gäller, trots att man egentligen bara är en i mängden av alla andra som skriver liknande saker.

Folk har även en tendens att beskriva att saker och ting är perfekt. ”Perfekta förutsättningar” (och motsvarande varianter) används förmodligen på saker som är både 25% under eller över vad som faktiskt är perfekt.

”Det är en underbar dag idag”, är ett annat exempel. Oftast är den ju inte direkt underbar även när man påstår att den är så. Den kanske är 66% av underbar och allt sånt här gör ju att dimensionerna i allt vi förmedlar egentligen försvinner. Det är ju bland annat det som gör att vi nu för tiden har folk som på allvar slänger in begrepp som ”helt” framför ord som är redan är maximerade/definitiva, eftersom man inte anser att maxade ord räcker längre eftersom det inte är starkt nog.

Helt fantastiskt
Helt klar
Helt rätt/fel
Helt otroligt
Helt perfekt
Helt sjukt
Helt unikt
Helt gravid (nä, den har vi faktiskt inte ännu)

Eftersom vi är ett folk som redan snöat in så mycket på den här biten så ska jag inte föreslå att vi ska ändra behovet vi har att använda oss av så starka ord som möjligt i allt vi uttrycker oss om. Men vi borde göra en liten, liten modifikation bara för att framstå som lite mer tydliga mot vår omgivning, tycker jag.

Vad sägs om att använda en procentsats till allt? Vara ärliga mot oss själv och vår omgivning och försöka ta oss tillbaka till någon form av samtid som uttrycker dimensioner istället för att bara ha allt svart eller vitt.

Man skulle kunna skriva att ”Idag är det fan perfekt (90%-) väder” om man tycker att det är bra väder, så bra att man egentligen vill kalla det perfekt men tycker att det är lite för kallt eller lite för blåsigt (vilket per definition gör att det inte är perfekt och eftersom vi är som vi är tycker vi ju EGENTLIGEN inte att något någonsin är perfekt).
Väder och liknande ting kan ju ha plus eller minus eftersom det finns ett över och under att ta hänsyn till men minus innebär då så klart att det är 90% perfekt, men behöver lite mer tryck medan ett plus då betyder att det är lite, lite för mycket.

”Det här är fan det sjukaste (10%) jag läst i mitt liv”. Ja, oftast är nog graden inte högre upp än 10% när man basunerar ut just den åsikten.
Ni behöver inte fästa någon jättevikt vid att kalkylera just i procent, bara för att det är ett procenttecken jag använder. Men jag tänkte att då har vi ju en tydlig botten (0) och en tydlig max (100) och en tydlig mittpunkt (50) i det som ska graderas enligt senaste exemplet.

”Vi genomförde den ultimata (85%) hockeymatchen idag”

”Vi förtjänade (0% eller 100%) att vinna  att vinna matchen” (beroende på om du faktiskt vann matchen eller inte. Vann du så förtjänade du att göra det, vann du inte så förtjänade du inte att göra det.

”Det här målet är så brutalt (15%) jävla snyggt att man dör (0%)”

”Kolla det här klippet. Jag skrattar (25%) så att jag kissar på mig (0%)”

Så. Kan vi ta och gemensamt börja att ge lite dimensioner och färg åt vårat samhälle nu? Och ja, detta gäller förstås alla. Även ni som tror att ingen vill RT:a era tweets om ni inte maxar ut den fullt ut, eller vill klicka på era länkar om ni inte slår på den största trumman som finns.

Jag är inte dummare än att jag, förstås, förstår det stora problemet i den här uppmaningen. Det vill säga att det folk som använder sig av stora ord ,för att promota sin åsikt, eller nyhetstext eller vad det nu än må vara, kanske inte är sannolika att använda sig av annat än 100% eller i närheten av det för att promota saker eftersom vår samtid är som den är och du måste sticka ut med att supermaxa (det är en paradox i sammanhanget att använda sig av det ordet, kan tyckas, men det är ett rimligt ord för att beskriva vad förstärkta maxade ord är).

Men om vi utgår från att de som inte sätter en procent på sina maxade ord i fortsättningen, så kommer man ju snabbt kunna konstatera vilka personer som inte har förmågan att värdera saker och sen kan ta det därifrån.