Hur bra kan en Auston Matthews vara i Europa, har en del frågat både sig och mig sedan det stod klart att han kunde välja Europa.
Det var bland annat en (som jag inte nämner namnet på eftersom jag inte vet om han vill det) som hade den intressanta synpunkten att killen ju trots allt väljer att delvis riskera hajpen genom att flytta till Europa under draftåret.

Att spela i WHL eller NCAA skulle med största sannolikhet innebära att han gjorde en rätt bra mängd med poäng, men där det skulle vara svårt att riktigt mäta exakt hur bra han egentligen är och att det således vore enklare för honom att bibehålla den ganska stora hajp som finns runt honom nu och som kommer växa än mer nästa säsong.

I Europa kommer han ju av förklarliga skäl inte att göra samma mängd poäng. Och det är en ganska vettig poäng i sammanhanget. För även om motståndet är bättre här, så blir det på sitt sätt enklare att hålla uppe hajpen om sin person av att ösa in poäng mot dassigt motstånd jämfört med om han låt säga skulle göra 25-30 poäng i Europa. Vilket skulle kunna hända. Däremot skulle han omöjligt kunna ‘misslyckas’ i WHL eller NCAA.

Men hur bra kan Auston Matthews vara på en europeisk rink? Omöjligt att egentligen svara på. Men låt oss kika på starka svenska spelare som spelat i SHL och som varit i samma sits som Matthews kommer vara i nu, fast i en annan liga då.
Det vill säga att vi snackar om spelare födda så sent på året att de draftas tillsammans med de som är födda tidigt i årskullen efter de själva.

Om vi nu väljer att jämföra just med svenska stortalanger som draftats tidigt av den enkla anledningen att det finns betydligt fler sådana än än det finns att hämta från historien i den schweiziska ligan.

Vi har Henrik och Daniel Sedin som sköt 42 respektive 34 poäng i SHL sitt draftår. Jag är inte kapabel att bedöma om Matthews är en större talang än de två bröderna från Övik. Bara för att Matthews tippas gå först i nästa års draft så betyder det ju inte att toppdelen av den kullen är bättre än den som gick 1999, även om det nu utöver bröderna Sedin var två tunga floppar som gick etta och fyra i nämnda draft.
Men det kan lika gärna vara tvärtom. Det enda vi vet är att Matthews, precis som Henrik och Daniel, var top of the class sin draftkull.

Vi har Elias Lindholm som sköt 30 poäng sitt draftår. Nicklas Bäckström hade 26.
Vi har Victor Hedman som sköt 21 från backplats. Vi har Adam Larsson som året före sitt draftår gjorde 17 poäng. Han gick ju ner i poäng sitt draftår sen.

Det är väl det vi har av svenska spelare som varit i något så när liknande situation och som spelat SHL-hockey säsongen innan de draftades och siffrorna visar väl åtminstone att den här sortens stortalanger i den åldern är kapabla att gott och väl spela SHL-hockey hög nivå.
Det är ju till och med så att både Elias Lindholm och Nicklas Bäckström, om jag inte minns fel, inte alls var så högt rankade inför draftåret som de slutligen draftades som. Utan klättrade på under säsongen just för att de gjorde så bra ifrån sig som de gjorde.

Sen finns det väl en annan faktor att ta hänsyn till i just Matthews fall som inte de övriga har behövt ta hänsyn till. Han kommer till ett nytt land, en ny kultur, ett annat sätt att spela hockey på. Det kommer vara en del att ta in, även om han via sina två säsonger på NTDP har rest runt en hel del och varit i Europa åtskilliga gånger, så jag tvivlar på att det blir något större problem.

Under alla omständigheter kan det kanske, kanske vara startskottet på något banbrytande. Där klubbar i Europa mer och mer börjat blicka över Atlanten för att se om det kan tänkas finnas yngre spelare som egentligen är för bra för att spela i juniorligorna sitt draftår och kan få bättre utveckling i Europa där spelaren får möta seniorer istället, även om det nu kanske inte är SÅ jäkla ofta det finns spelare som är bra nog att flytta till Europa och bli en stor impact i ett SHL-lag som 17-åring, kanske.

Fördelen som Matthews får av att spela i Europa istället för i någon av de kanadensiska juniorligorna är att han när han åker över till Nordamerika nästa säsong inte kommer behöva bry sig i att riskera skickas tillbaka till WHL – vilket hade blivit fallet om han draftats via juniorligan – om han inte tar plats.
Draftas du via juniorligan får du inte spela regelbundet i AHL, utan måste skickas tillbaka till juniorlaget om du inte tar plats i NHL.

Nu lär väl kanske inte det vara ett jätteproblem just för Matthews, som alldeles säkert kliver in i sitt NHL-lag direkt hösten 2016.

Å andra sidan har vi ju sett en kille som Nikolaj Ehlers välja att lämna en troligen ganska självklar roll som seniorspelare i schweiziska Biel för att spela i QMJHL och draftas via den ligan och därmed skickas tillbaka dit när han inte tog en NHL-plats i höstas.
Lite tvärtom mot hur Matthews valde, med andra ord. Men att döma av det spel Nikolaj visade upp i JVM i vintras så kan jag inte påstå att han nödvändigtvis gjorde fel, för han såg otroligt bra ut.

Å andra sidan har vi ingen som helst aning om hur han sett ut om han stannat ett till i Biel och därefter haft lite mer valmöjligheter om han hade velat spela den nyligen avslutade säsongen i Biel eller AHL istället för QMJHL.

Spelare utvecklas olika. Det är väl det enda vi egentligen kan slå fast. Jag såg någon som förklarade för Hockeysverige-kontot på Twitter (angående Matthews just) att om han vill ha utveckling så väljer han SHL och om han vill ha pengar så väljer han NLA.

Men riktigt så enkelt är det ju inte. Speciellt eftersom pengar inte direkt känns som något han behöver bry sig i. Om han får 50 000, 100 000 eller 150 000 kronor i månaden säsongen som kommer rör honom ju inte i ryggen på det stora hela.
Från och med nästa höst tjänar han troligen över en miljon dollar per år för resten av sin karriär.

Sen finns det ju inget som säger att SHL är mer utvecklande än NLA för alla spelare. Att SHL är en totalt sett bättre liga, mer strukturerat spel, mer taktiskt och så vidare råder det ju inget tvivel om. Men vem säger att just det är vad som utvecklar just Matthews bäst?
Fria tyglar, mycket PP-tid och en framskjuten roll med bra medspelare i en sämre liga kan vara mer utvecklande än mer tillbakadragen roll och minimal PP-istid i en sämre liga.

Det är väl också just det här sistnämnda som gör att vi kan se spelare som Nathan MacKinnon, John Tavares, Sidney Crosby och allt vad de heter kliva in direkt från juniorhockeyn till NHL och svänga ihop över 50 poäng sin rookiesäsong.

Det är väldigt sällan vi lyckas se en svensk spelare som fortfarande är junior lyckas med den bedriften, även om vi har flera stycken som försökt och haft SHL-erfarenhet i bagaget när de kommit över.

Två svenskar har lyckats dra ihop 50+ poäng som junior och rookie i NHL.
Mats Sundin och Gabriel Landeskog. Den senare gjorde det inte direkt med hjälp av sin SHL-rutin.