Jag ska försöka ge er en bra rapport från Colorado-Minnesota där jag nu är och bevakar ännu en i ordningen av NHL-premiärer. För det är ju så det är även om NHL startade igår egentligen, så är ju detta de här båda lagens första matcher.

Det är andra gången i ordningen jag är på plats och bevakar en NHL-premiär i USA. Senast var San José-Vancouver för två år sedan, så det börjar bli lite av en vana det här.

Däremot kan jag inte lova att det kommer att bli en särskilt bra rapport av den enkla anledningen att det, som det gör ibland, hade strulat till sig lite med min ackreditering. Jag var klar, men ändå inte klar. Kan man säga. Det gjore att jag just nu sitter på en av de sju sämsta platserna på pressläktaren. Man skulle kunna kalla det för att jag sitter på en barstol som är någon centimeter högre än själva bordet och det krävs väl inget större geni för att förstå vilken arbetsposition jag har när jag skriver och bara genom att skriva de här raderna börjar jag få lite ont i ryggen.

Men det är kul att på värmningen notera att alla svenskar som är tillgängliga för match också spelar matchen.
Landeskog och Söderberg i Colorado, Folin och Brodin i Minnesota.

Mindre kul att notera är däremot att wifit hoppar in och ut hela tiden och ställer till det för mig när jag försöker spara texten.

Nu dök Semjon Varlamov upp på storbildsskärmen här. Det fick mig att inse att han är lik Jakob Porser. Ni vet, han vars pengar som Lars ”Osten” Bergström hittills inte förvaltat bättre än en plats i SHL som gör att man bara har två nykomlingar bakom sig.
Men å andra sidan är det ingen sprinttävling. Men det är ändå lite kul med tanke på hur överlägsna man skulle vara. Vinna allt lätt och sådär.
Men man ger väl bara handikapp antar jag, för att få något som helst egentligt motstånd under säsongen.

Detta är ytterligare en i raden av NHL-arenor som jag förärat med mitt besök genom åren. För att långt ifrån vara en NHL-skribent till arbetet har det blivit ganska många arenor.

Jag har varit i Chicago, Ottawa, Tampa, San José, Los Angeles, Anaheim, Nashville, Philadelphia och Rangers sunkiga hemvisit Madison Square Garden. Så detta är den tionde NHL-arenan jag besöker.

Kan meddela att inte i en enda av de här arenorna har jag som mediamedlem fått den där mytomspunna 7-8-metersbuffén. Däremot finns den på alla ställen, men den har sitt pris vilket gör att den inte direkt går att likställa med det presskäk man får gratis på svenska arenor.
Bara så att ni vet det för framtida referenser.

Gabriel Landeskog fick kaptensjobba redan en bra bit före match. Det var någon ceremoni där han lämnade över matchtröjor med nummer 20 på ryggen till vad jag antar var de två klubbägarna. Avs firar ju 20 säsonger den här säsongen, vilket gjorde att det dök upp en hel del klassiska namn som isprojektion på isen under förspelet till matchen. Märkligt nog fick Peter Forsberg inte ens topp-3 högst jubel. Han var efter Adam Foote!

Därefter presenterades alla spelarna i laget via läckra isprojjar. Svensk revansch när Landeskog fick mest jubel, strax före Matt Duchene och Alex Tanguay. Carl Söderberg fick minst, bara ”slagen” av Brandon Gormley.

Nationalsång. Home of the brave. Jag vet inte jag. Det är en jävla stor hatt att ta på sig.

Det tog sin tid och Zach Parise hann skjuta i stolpen på ett friläge innan, men sen åkte Jonas Brodin ut och Jarome Iginla sköt in 1-0 tämligen omgående efter en läcker lång sidledspassning från Nathan MacKinnon.

Colorado slänger in såna där ice girls för att ta bort snö från isen i powerbreaken. Det är en hel drös av dem, men inte en enda är ens i närheten av att ha någon övervikt. Det kan jag känna inte är en slump. Men i och med att de är över tio stycken borde det statistiskt sett vara någon eller flera överviktiga.
Kan man ana att Avalanche anställer efter utseende? Eller är det så att ”överviktiga söker ju inte ens jobbet fattar du väl?!” som en del säkert skulle vilja påstå?
Men jag kan inte se varför en överviktig tjej inte skulle kunna klä på sig ett par skridskor och skyffla snö lika bra som någon annan. Dmitrij Makarov kan ju spela hockey på hög nivå i KHL med fyra hakor.

Tilläggas för sakens skull ska väl att det även finns, förstås fullt påklädda, gubbar som också knallar runt och skrapar upp is.

Nu stack jag på toa (hade inget med tjejerna att göra) och då passade Carl Söderberg på att göra sin första poäng för Avs när han hade assist på Erik Johnsons 2-0-mål, som också kom i PP.

Och nu medan jag skrev det där gjorde Gabriel Landeskog 3-0. Han tog påpassligt hand om en sargretur vid vänstra stolpen och tråcklade in pucken i slutskedet av första perioden.

Kul att Landeskog gör mål eftersom jag har honom i mitt fantasylag. Mindre kul är att målvakten jag har är Devan Dubnyk som släpper in ett och annat mål här.

Första perioden över. Söderberg har inte synts jättemycket. Däremot har jag bitvis gillat det jag sett från Christian Folin. Det är ju en kul story det där, Folin. Killen som väl förmodligen är okänd för väldigt många även hockeyintresserade svenskar. Vi får se hur länge det dröjer innan han lyckas ta sig till VM och plötsligt blir åtminstone halvkänd.

Nu är vi en bra bit in på andra perioden. Zach Parise snärtade precis in 1-3, men det enda jag började tänka på är att tumringar är väldigt fult. Tänk att det fortfarande finns folk som använder sig av det.

Minnesota fick väl inte jättelänge känna att de hade häng. Det tog inte många minuter innan John Mitchell krigade in 4-1. Frasse Beauchemin, den gamle räven, har redan hunnit leverera tre assist.

Andra perioden slutade 1-1 och hade inte speciellt mycket av värde, om jag ska vara ärlig. Bäst var de lättsaltade chipsen, och då är det som ni kanske vet inte ett speciellt gott betyg.

Fem minuter in på tredje perioden delade Landeskog ut en hård tackling på öppen is, men bara sekunderna senare sköt Zach Parise sitt andra mål för matchen och reducerade till 2-4.

Oj, med 13 minuter kvar gör Nino Niederreiter 3-4 och från ingenstans har vi lyckats få lite match här. Det trodde man inte inför tredje perioden.

Nu jävlar har vi 4-4 här. Thomas Vanek, en sån där kille som egentligen skulle vara lite mer av en sån där ”Vem annars!?”-typ men som inte riktigt är där.

Direkt efter 4-4 knuffade Landeskog in en Minnesotaspelare i stolpen när Minnesota hade en ny bra chans och åkte ut.

ZACH PARISE FÅR KEPSARNA ATT FLYGA (JA, SÄKERT FEM STYCKEN) OCH GÖR SITT TREDJE MÅL OCH FULLBORDAR EN SANSLÖS VÄNDNING FRÅN 1-4 TILL 5-4 PÅ RUNT FEM MINUTER!!

Efter två perioder var jag i full färd med att skriva att de inte känns riktigt så usla som en del har velat göra gällande inför säsongen. Men jäklar vad det rasade när det väl klappade ihop.

Zach Parise alltså. Sicken lirare. Tre mål och det är fortfarande så att jag efter alla dessa år fortfarande minns honom från när jag för första gången hörde talas om honom. Det var när han spelade i Mac’s AAA Tournament i Calgary på den tiden Sveriges U17-landslag var med och spelade, var med och spelade där. Han spelade med Shattuck St. Marys, den anrika skolan som fostrat så många begåvade spelare och var så överlägsen i den turneringen och vann poängligan med hur många poäng som helst. Jag har för mig att han var ett år äldre än spelarna i det svenska landslaget. Att det här var 2001 när han var sista års B-junior och det svenska laget som var där och spelade var 85:orna, med Johan Fransson (minns jag inte fel blev han uttagen i All Star Team), Loui Eriksson och Linus Videll (också All Star Team?) som de tunga namnen. Jag tror bestämt att Sverige spelade final mot Shattucks och att det blev en rätt brutal överkörning med en hel del poäng av Parise.

Kvällen avslutade jag med en fantastisk hamburgare på Cherry Cricket. Dit borde alla NHL-spelare som lirat match i Denver gå och käka.