Det är inte så där jätteofta, sedan Sovjets fall åtminstone, som vi ser rena klubblagskedjor av rang i VM.
Vi minns ju Martin Procházka, Otakar Vejvoda och Pavel Patera när det begav sig. Kedjan från Kladno som AIK fräckt värvade 1996 när de gjorde succé i VM.

Sen minns vi så klart Artemij Panarin, Vadim Sjipatjov och Jevgenij Dadonovs succé i VM ifjol. Som kommer spela ihop i år igen, även om de numera inte är en klubblagskedja längre.

Och vi minns förstås Danis Zaripov, Aleksej Morozov och Sergej Zinovjev 2007 och 2008. Men jag vet inte om vi har så mycket mer utöver det över de senaste 20-25 åren. Det är möjligt att man glömt bort någon.
För svensk del fick vi ju inte ens se Pelle Prestberg, Peter Nordström och Jörgen Jönsson lira VM ihop när trion var som hetast.

”Peltonen, Koivu och Lehtinen då?!” tänker du kanske. Men nej.

Men nu kommer det två klubblagskedjor in i den här turneringen. Minst. Dels Barys nordamerikanska köpekedja i Kazakstan med Brandon Bochenski, Dustin Boyd och Nigel Dawes. Den ska väl bli intressant i sig eftersom Kazakstan aldrig någonsin flugit som hockeylag men nu kanske kan få någon push i rätt riktning med lite tur.

Men jag tänker mest på att jänkarna kommer med en superintressant kedja från collegehockeyn. Kyle Connor, som inte ansågs bra nog att spela JVM i vintras, kommer till VM med sina kedjepolare från Michigan: J.T. Compher och Tyler Motte. En trio som alla skrivit NHL-kontrakt under våren och som kom etta, tvåa och fyra i collegehockeyns poängliga.

De tre spelade ihop för USA mot Finland i en träningsmatch i förrgår och tanken är så klart att de ograverat ska försöka leverera på VM-nivå i Ryssland, där de har sällskap av ytterligare fyra spelare som lirade collegehockey ifjol och ytterligare ett gäng som gjorde det förra säsongen.
I laget mot Finland igår hade man fem forwards som spelade collegehockey den här säsongen, ytterligare två som gjorde det förra säsongen och utöver det har man Auston Matthews.

Så utöver den här sköna ”turneringen i turneringen” mellan Patrik Laine och Auston Matthews, så är jag faktiskt väldigt intresserad av att se hur den här Michigan-kedjan kommer klara sig när den går rakt in på den här nivån.
För här snackar vi verkligen något nytt, fräscht och i sanning ovanligt.

Michigan-kedjan blev den första kedja i colleghockeyns historia att få hela trion bland de tio nominerade till Hobey Baker Award som collegehockeyns bästa spelare. Priset vann däremot ingen av dem, det gick till Jimmy Vesey.

Sen får vi väl se. Det kan ju, bara för sakens skull, bli så att kedjan är splittrad lagom till premiären redan. Det enda vi vet är att det blir det blir kedjans sista potentiella framträdande tillsammans på ett tag. Nästa säsong spelar Connor i Winnipeg, Motte i Chicago och Compher i Colorado. Om de nu inte gör en så stor VM-succé att de får en skrällplats i U23-laget i World Cup. Men det vore en jättesensation, även om det vore ett rätt bra sätt att få in en samspelt kedja i en turnering som inte har speciellt lång förberedelseperiod.

Apropå college, så rekommenderar jag mitt reportage om Leon Bristedt, som jag följde med under en dag på college i Minnesota. De åkte ur i slutspelet mot just Michigan. Reportaget är det mest tidskrävande och roligaste jag gjort.