Det är inte alltid som hockeyspelare säger saker som de uppfattar dem. Speciellt inte om det handlar om något negativt. Mest kanske för att det i vissa kretsar finns folk (som gärna själva anser sig få såga folks beteende) som blir väldigt, väldigt upprörda när en spelare sågar en tränare. Inte för att det kan vara känsligt av det skälet jag kommer att skriva om här, utan bara för att ”man inte gör så” eftersom man då uppfattas som en gnällig jävel, helt enkelt.

I det här fallet vet jag egentligen inte om man kan kalla det som sagts här för en sågning, eller om det bara är en sanning i någon form av välmening även om det väl för all del framstår ganska anklagande.
Vid en första anblick känner man att det är en ganska brutal sågning, men man skulle även kunna se det som något annat. Bara någon som förklarar att ja… det är så här det är att han inte menar något mer än just det med det.

Vladimír Sobotka, den tjeckiske stjärnan i Avangard Omsk, valde i en intervju med tjeckiska sajten iSport att vara ovanligt öppen i en intervju.
Där berättar han bland annat om hetlevrade tränaren Raimo Summanen, som han hade under sin första säsong i klubben förrförra säsongen.
– Han är ingen dålig tränare. Han är bara lite mentalt störd. Ibland hade han en bra dag och allt var bra och sen fanns det dagar då han överhuvudtaget inte gick att prata med. Tyvärr är han mycket impulsiv, säger Sobotka.

Summanen har hamnat i en rad olika konflikter under sina år som tränare. Det finns flera svenska spelare som haft honom som tränare och vittnat om att saker inte står riktigt rätt till.
I KHL har han varit i hetluften ett flertal gånger.

2014 blev han förbannad på Dinamo Minsks tränare Harijs Vitolins efter en match och gormade och skrek i spelargången. Han ville slåss. ”Du och jag. Vi går ut. Du är jävla fitta. Ditt jävla lag är jävla fitta” skrek han till Vitolins på knackig engelska som jag valt att översätta ordagrant till svenska.

2011 lyckades Summanen få sparken av Avangard inför den sjunde och avgörande kvartsfinalen i slutspelet. Detta för att han, på fullaste allvar, efter den sjätte matchen klivit in i omklädningsrummet och varit så förbannad på Jaromír Jágr att han ville slåss. Då också.

2004 fick han sparken som finsk förbundskapten efter en rad olika incidenter som lett till spelaruppror. Inför World Cup ska han exempelvis ha lyckats behandla Janne Niinimaa såpass illa på en träning att Niinimaa klev av isen och åkte till hotellet och hämtade sina saker och åkte därifrån.

Man ska väl kanske inte diagnostisera folk utan en ordentlig utvärdering eller utan att vara läkare. Men det är uppenbart att Summanen lider av någonting som han ganska tydligt inte riktigt kan hantera alla gånger. Det behöver man ingen utbildning eller större utvärdering för att inse.

Det är lätt att sitta och bara vräka ur sig att Summanen (och även Andrej Nazarov, som även han ställt till det en del under sin tränarkarriär) är idioter eller dumma i huvudet när man listar upp vad de ställt till med.
Det är alltid den enkla utvägen.

Vi kommer ju inte ifrån att Sobotkas ”Han är lite mentalt störd” har en negativ klang. Vi kommer inte ifrån att ”han har något fel i huvudet”, som folk också gärna drar till med också har en negativ klang. Även om det kanske bokstavligen är precis som det är. Eller nej, det är också fel sätt att uttrycka det på.
Det är egentligen inget fel i huvudet. De fungerar bara annorlunda och en del behöver hjälp för att kunna hantera det.

Huruvida folk är dumma i huvudet eller inte handlar sällan om hur folk beter sig under impulsartade former. Huruvida folk är idioter eller dumma i huvudet ligger snarare i vad folk har för åsikter. Saker de själva bestämmer över, själva väljer att säga och tycka när de faktiskt har fått tänka och väga sina beslut.
Mentala bitar av den här karaktären är sällan saker man bestämmer själv över. Det är inte bara för personen att säga till sig själv att man måste skärpa sig.

Om man nu ens kan säga att sådana saker inte har med mentala defekter att göra. Hur man formas som människa via uppväxt och uppfostran. Vad man tvingas gå igenom för påfrestningar genom livet och så vidare blir ju också en del av det psykiska. Så nånstans har väl ganska mycket av saker som blir väldigt fel med det att göra, men där det kanske (jag gissar fritt) är mer rimligt att utgå från att det handlar om att ha fostrat in i någon form av ondska och mörker i det senare exemplet. Medan det i exempelvis Summanens fall är mer troligt att det är på ett helt annorlunda sätt.

Ofta tror jag att vi har ganska dålig förståelse för sånt där. Vi har för fullt upp med att bara se till hur vi själva är och att andra ”väl bara borde kunna kontrollera sig bättre” eftersom man själv inte har några problem med det.
Jag har ju stött på många genom åren som rakt igenom är inställda på att världen ska fungera som deras värd. Folk som mer eller mindre kräver att jag givetvis måste hålla på ett hockeylag, för hur skulle jag annars kunna intressera mig för hockey.
För att nämna ett exempel i mängden.

Men det finns väl, antar jag, fortfarande en skam över att ha något ”fel i huvudet”. Från alla sidor. Man vågar kanske inte säga till folk i sin närhet att de nog borde fundera över att göra en utvärdering och man vill själv inte göra en utvärdering för att man helt enkelt inte vill ha ett kvitto på att något är fel (ja, jag vet att det finns mängder av folk som fått diagnoser och är mer än nöjda med att ha fått veta ‘vad som är fel’ och att de inte skäms det minsta över det, men det är inte er jag skriver om här och nu).

Nu för tiden får man ofta bukt med sådant där automatiskt under skolgången. Vi vet ju så mycket mer om sånt där idag jämfört med när exempelvis Raimo Summanen gick i skolan.
Men tänk hur många människor som aldrig hamnade där när de gick i skolan. Folk som är säg över 30 år idag och som inte tagit tag i det i vuxen ålder, trots att de i högsta grad är i behov av det. Folk som därmed säkert till och från uppfattas som dumma i huvudet ja, kanske till och med som onda människor.